Herrens ark förs in i templet
1 Sedan samlade Salomo till sig i Jerusalem Israels äldste och stammarnas alla huvudmän, Israels söners alla familjeledare. De skulle hämta upp Herrens förbundsark från Davids stad, Sion. 2 Och alla Israels män samlades hos kung Salomo under högtiden i den sjunde månaden etanim. 3 När Israels alla äldste hade kommit lyfte prästerna arken. 4 De bar upp Herrens ark, mötestältet och alla heliga föremål som var i tältet. Prästerna och leviterna bar allt detta. 5 Kung Salomo stod framför arken med Israels hela församling som hade samlats hos honom. De offrade får och tjurar i oräknelig mängd.
6 Prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i det innersta tempelrummet, det allra heligaste, under kerubernas vingar. 7 Keruberna hade vingarna utbredda över platsen där arken stod så att arken och dess stänger skyldes av keruberna. 8 Stängerna var så långa att deras ändar kunde ses från den heliga platsen framför den inre helgedomen, men de var inte synliga utifrån. De finns där ännu i denna dag. 9 I arken fanns bara de två stentavlor som Mose hade lagt ner i den vid Horeb, då Herren slöt förbund med Israels söner efter att de dragit ut från Egypten.
10 När prästerna lämnade helgedomen fyllde molnet Herrens tempel. 11 Prästerna kunde inte stå och göra tjänst på grund av molnet, eftersom Herrens härlighet fyllde Herrens tempel.
12 Då sa Salomo: ”Herren har sagt att han vill bo i dunklet. 13 Jag har nu byggt ett upphöjt tempel åt dig, en plats där du evigt kan bo.”
Salomo lovprisar Jahve
14 Och kungen vände sig om och välsignade Israels hela församling medan allt folket stod. 15 Han sa: ”Lovprisad är Jahve, Israels Gud, som med sin hand fullbordat det som han med sin mun lovade min far David, när han sa: 16 ’Från den dag jag förde mitt folk Israel ut från Egypten har jag inte utvalt någon stad av Israels alla stammar för att bygga ett tempel där mitt namn skulle vara. Men jag utvalde David till att råda över mitt folk Israel.’ 17 Hjärtats avsikt hos min far David var att bygga ett tempel åt namnet Jahve, Israels Gud. 18 Men Jahve sa till min far David: ’Ditt hjärtas avsikt är att bygga ett tempel åt mitt namn, och ditt hjärtas avsikt är god. 19 Men det är inte du som ska bygga det, utan din son som kommer från dig. Han ska bygga templet åt mitt namn.’
20 Nu har Herren uppfyllt det ord han gav. För jag har efterträtt min far David och sitter på Israels tron, så som Herren lovade. Och jag har byggt templet åt namnet Jahve, Israels Gud. 21 Där har jag inrett en plats för arken, som innehåller det förbund som Herren slöt med våra fäder när han förde dem ut från Egypten.”
Salomos bön och välsignelse
22 Sedan trädde Salomo fram för Herrens altare inför hela Israels församling. Han sträckte ut sina händer mot himlen, 23 och sa: ”Jahve, Israels Gud, det finns ingen gud som du, varken uppe i himlen eller nere på jorden. Du håller förbundet och visar kärlek till dina tjänare som helhjärtat vandrar inför dig. 24 Du har hållit det löfte du gav din tjänare, min far David. Det som du med din mun lovade har du i dag fullbordat med din hand. 25 Jahve, Israels Gud, uppfyll nu det som du lovade din tjänare, min far David, när du sa: ’Det ska aldrig saknas en man av din ätt att sitta på Israels tron inför mig, om dina söner ger akt på sin väg och vandrar inför mig så som du har gjort.’ 26 Förverkliga nu, Israels Gud, det ord du talade till din tjänare David, min far.
27 Men bor Gud verkligen på jorden? Himlen och himlarnas himmel rymmer dig ju inte! Än mindre det tempel som jag byggt. 28 Men vänd dig ändå till din tjänares bön och anropan, Jahve min Gud. Lyssna på det rop och den bön som din tjänare i dag frambär inför dig. 29 Låt dina ögon natt och dag vaka över detta tempel, över den plats om vilken du sagt: ’Mitt namn ska vara där’, så att du lyssnar på bönen från din tjänare när han är vänd mot denna plats. 30 Ja, lyssna på din tjänares och ditt folk Israels bön när de vänder sig mot denna plats. Lyssna i himlen, den plats där du bor. Lyssna och förlåt.
31 Om en man syndar mot sin nästa och han avkrävs en ed, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta tempel, 32 lyssna då på det i himlen. Grip in och döm mellan dina tjänare. Fördöm den onde och låt hans gärningar drabba honom själv. Frikänn den rättfärdige och löna honom efter hans rättfärdighet.
33 När ditt folk Israel besegras av en fiende för att de syndat mot dig, men vänder om till dig och bekänner ditt namn, ber och ropar till dig om nåd i detta tempel, 34 lyssna då i himlen och förlåt ditt folk Israels synd och för dem åter till det land du gav deras fäder.
35 När himlen stängs och regnet uteblir för att de syndat mot dig, men de ber, vända mot denna plats, och bekänner ditt namn och vänder om från sin synd eftersom du hemsöker dem, 36 lyssna då i himlen och förlåt den synd dina tjänare och ditt folk Israel har begått. Lär dem den goda väg de ska vandra. Och sänd regn över ditt land, som du gav ditt folk som egendom.
37 När det blir svält i landet eller pest, när det kommer sot och rost, gräshoppor och larver, när fienden belägrar landets städer, ja, vilken plåga eller sjukdom som helst, 38 om då någon människa eller hela ditt folk Israel ber och ropar till dig när de plågas i hjärtat och sträcker ut sina händer mot detta tempel, 39 lyssna då i himlen där du bor. Förlåt, grip in och löna varje man efter alla hans gärningar, du som känner hans hjärta. För bara du känner alla människors hjärtan. 40 Då ska de frukta dig i alla deras dagar i landet du gav våra fäder.
41 En främling som inte tillhör ditt folk Israel ska komma från fjärran land på grund av ditt namn. 42 För han ska få höra om ditt stora namn, din styrka och kraft. När han då kommer och ber vänd mot detta tempel, 43 lyssna då i himlen där du bor, och gör allt som främlingen ropar till dig om. Då ska alla jordens folk lära känna ditt namn och frukta dig så som ditt folk Israel gör. Och de ska förstå att detta tempel som jag byggt är uppkallat efter ditt namn.
44 När ditt folk går ut i krig mot sin fiende på den väg du sänder dem, och de ber till Jahve, vända mot den stad som du utvalt och mot det tempel som jag byggt åt ditt namn, 45 lyssna då i himlen till deras bön och anropan och behandla dem rättvist.
46 När de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – då blir du vred på dem och ger dem i fiendens våld. De tillfångatas och förs bort till fiendeland, fjärran eller nära. 47 Men så kommer de till besinning i landet där de hålls fångna. De vänder om och ber dig om nåd i landet där de är fångna och säger: ’Vi har syndat och gjort orätt och ont.’ 48 Om de i fiendeland dit de förts i fångenskap vänder om till dig helhjärtat och av hela sin själ, och ber till dig vända mot landet som du gav deras fäder och mot den stad som du utvalt och mot det tempel som jag byggt åt ditt namn, 49 lyssna då i himlen där du bor till deras bön och deras rop om nåd och behandla dem rättvist. 50 Förlåt ditt folk deras synder och all deras upproriskhet mot dig. Låt dem finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna så att de behandlar ditt folk barmhärtigt. 51 De är ju ditt folk och din arvsegendom, som du förde ut från smältugnen Egypten.
52 Låt dina ögon vara öppna mot din tjänares och ditt folk Israels vädjan. Lyssna till dem så ofta de ropar till dig. 53 För du, Herre Jahve, har avskilt dem bland jordens alla folk till att vara din egendom, så som du sa genom din tjänare Mose när du förde våra fäder ut från Egypten.”
54 När Salomo hade slutat be och vädja till Herren med dessa ord, reste han sig från Herrens altare där han hade legat på knä med händerna sträckta mot himlen. 55 Stående välsignade Salomo Israels hela församling med hög röst: 56 ”Lovprisad är Herren som har skänkt frid åt sitt folk Israel, enligt alla hans löften! Inte ett ord har uteblivit av allt det goda som han lovade genom sin tjänare Mose. 57 Må Jahve vår Gud vara med oss så som han var med våra fäder. Må han inte överge oss eller lämna oss. 58 Må han böja våra hjärtan till sig, så att vi alltid går på hans vägar och håller de bud, stadgar och föreskrifter som han påbjöd våra fäder.
59 Må dessa mina vädjande ord inför Jahves ansikte vara nära Jahve vår Gud dag och natt, så att han dagligen behandlar sin tjänare och sitt folk Israel rättvist. 60 Då ska alla jordens folk förstå att Jahve är Gud och ingen annan. 61 Låt era hjärtan vara hängivna Jahve vår Gud, så att ni lever efter hans stadgar och håller hans bud, så som ni gör i dag.”
Templet invigs genom offer
62 Kungen och hela Israel offrade slaktoffer inför Herrens ansikte. 63 Som fredsoffer åt Herren frambar Salomo 22 000 tjurar och 120 000 får. Så invigdes Herrens tempel av kungen och alla Israels söner. 64 Samma dag helgade kungen den mellersta delen av förgården framför Herrens tempel. Där frambar han brännoffret, matoffret och fettstyckena av fredsoffret, eftersom kopparaltaret som stod inför Herren var för litet för att alla dessa offer skulle kunna rymmas där.
65 Vid detta tillfälle firade Salomo högtiden och med honom hela Israel. Det var en stor församling, från Lebo-Hamat till Egyptens bäck. De var inför Jahve vår Gud i sju dagar och ytterligare sju dagar, i allt fjorton dagar. 66 Den åttonde dagen lät han folket bryta upp. De välsignade kungen och gick hem. De var glada och tacksamma över allt det goda som Herren hade gjort mot sin tjänare David och sitt folk Israel.
8:1-11. Jfr 2 Krön 5.
8:1. Herrens förbundsark. Se beskrivningen i 2 Mos 25:10-22. Arken symboliserade Guds närvaro bland sitt folk. Sion. Jerusalem.
8:9. de två stentavlor. Med de tio budorden, 5 Mos 10:1-5. Tidigare även manna och Arons stav, Hebr 9:4.
8:12-66. Jfr 2 Krön 6.
8:16. bygga ett tempel där mitt namn skulle vara. Ordet ”namn” förekommer 14 gånger i detta kapitel. Guds namn är Jahve, se kommentar till 2 Mos 3:15.
© Ragnar Blomfelt