Mose välsignar Israel
1 Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose uttalade över Israels söner före sin död. 2 Han sa:
Herren kom från Sinai
och gick upp över dem från Seir.
Han strålade fram från berget Paran
och kom med mångtusen heliga.
I hans högra hand
fanns en brinnande lag för dem.
3 Ja, han tycker om allt sitt folk.
Alla dina heliga är i din hand.
De samlas vid din fot
och tar emot av dina ord.
4 Mose gav oss en lag,
ett arv åt Jakobs församling.
5 Herren blev kung i Jeshurun
när folkets överhuvuden samlades,
Israels alla stammar.
6 Låt Ruben leva och inte dö.
Men hans män blir få.
7 Detta sa Mose om Juda:
Herre, lyssna till Judas rop
och för honom till sitt folk.
Kämpa för honom med dina händer.
Hjälp honom mot hans fiender.
8 Om Levi sa han:
Dina tummim och urim
tillhör din gudsman
som du satte på prov i Massa
och kämpade med vid Meribas vatten.
9 Levi sa om sin far och sin mor:
’Jag beaktar dem ej’.
Han varken kändes vid sina bröder
eller ville veta av sina barn.
För de tog vara på ditt ord
och höll ditt förbund.
10 Leviterna ska lära Jakob dina stadgar
och Israel din lag.
De ska bära fram rökelse för din näsa
och heloffer på ditt altare.
11 Herre, välsigna hans kraft
och godta hans händers verk.
Krossa höfterna på hans motståndare,
förhindra hans fiender att resa sig.
12 Om Benjamin sa han:
Herrens älskade bor tryggt.
Herren skyddar honom alltid.
Benjamin bor mellan Herrens skuldror.
13 Om Josef sa han:
Hans land är välsignat av Herren
med himlens utsökta gåvor,
med dagg,
med djupets gåvor där nere,
14 med solens utsökta skördar,
med månvarvens utsökta frukter,
15 med de urgamla bergens yppersta skatter,
med de eviga höjdernas utsökta gröda,
16 med markens utsökta gåvor
i all sin fullhet,
och med välvilja från honom
som bodde i busken.
Låt detta komma över Josefs huvud,
över hjässan på fursten bland bröder.
17 Han är ståtlig som en förstfödd tjur.
Hans horn är som vildoxens
med vilka han stångar folken,
även dem som bor vid jordens ändar.
Sådana är Efraims tiotusenden
och Manasses tusenden.
18 Om Sebulon sa han:
Gläd dig, Sebulon, när du går ut,
och du Isaskar, i dina tält.
19 De inbjuder folk till berget
där de offrar rättfärdiga offer.
För de nyttjar havens ymnighet
och sandens dolda skatter.
20 Om Gad sa han:
Lovad är Gud som ger livsrum åt Gad!
Som en lejoninna är Gad där han bor.
Han river itu både arm och huvud.
21 Han valde bästa delen åt sig själv,
för där var hans härskarlott förvarad.
När folkets överhuvuden samlades
verkställde han Herrens rättfärdighet
och Herrens domar med Israel.
22 Om Dan sa han:
Dan är en lejonunge
som rusar ner från Bashan.
23 Om Naftali sa han:
Naftali mättas av nåd
och full välsignelse av Herren.
Han tar land i väster och söder.
24 Om Asher sa han:
Mest välsignad bland sönerna är Asher.
Han ska vara älskad av sina bröder
och doppa sin fot i olja.
25 Dina reglar ska vara av järn och koppar.
Du är stark alla dina dagar.
26 Ingen är som Jeshuruns Gud,
som rider fram över himlen till din hjälp,
rider på molnen i sitt majestät.
27 Urtidens Gud är din hemvist
och hans eviga armar stöder dig.
Han jagar och förföljer dina fiender
och säger: Förinta!
28 Så ska Israel bo i trygghet,
Jakobs källa lämnas ifred
i ett land med säd och vin.
Och himlen dryper av dagg.
29 Välsignad är du, Israel!
Vem är som du?
Ett folk som Herren frälst.
Din skyddande sköld
och ditt triumferande svärd.
Dina fiender ska krypa för dig
och du ska stampa på deras höjder.
33:5, 26. Jeshurun. Se kommentar till 32:15.
33:8. tummim och urim. Se kommentar till 2 Mos 28:30. Massa. 2 Mos 17:7.
33:16. som bodde i busken. 2 Mos 3:1-6.
© Ragnar Blomfelt