De slaktande svärden
1 Herrens ord kom till mig: 2 ”Människoson, vänd ditt ansikte mot Jerusalem och förkunna mot helgedomarna och profetera mot Israel. 3 Säg till Israel: Så säger Herren: Lyssna! Jag är emot dig. Jag ska dra mitt svärd ur skidan och ha ihjäl både rättfärdiga och onda hos dig. 4 Eftersom jag ska ha ihjäl både rättfärdiga och onda hos dig, ska mitt svärd fara ut ur skidan och vända sig mot alla dödliga från söder till norr. 5 Alla ska veta att jag, Jahve, har dragit mitt svärd ur skidan. Det ska inte sättas tillbaka. 6 Men du, människoson, ska sucka. Kraftlös och med bitter smärta ska du sucka inför deras åsyn.
7 När de frågar dig varför du suckar ska du svara: ’På grund av ett budskap som kommer. Alla ska bli helt matta och handlingsförlamade. Alla ska bli modlösa och knäsvaga. Se, det kommer, det ska ske! säger Herren Jahve’.”
8 Herrens ord kom till mig: 9 ”Människoson, profetera och säg: Så säger Herren:
Ett svärd, ett svärd,
slipat och polerat,
10 slipats för att slakta,
polerats för att blixtra!
Eller ska vi glädja oss? Min sons spira föraktar allt av trä. 11 Han gav det till att poleras och placeras i handen. Svärdet har slipats och polerats för att ges till slaktarhand. 12 Ropa och jämra dig, människoson, för svärdet drabbar mitt folk och alla Israels furstar. De kastas mot svärdet tillsammans med mitt folk. Slå dig därför på höften! 13 För det ska prövas. Och vem drabbas om inte den föraktande spiran? Den ska inte bestå, säger Herren Jahve.
14 Men du människoson, profetera och slå ihop dina händer! Låt svärdet slå två eller tre gånger. Det är ett svärd som slaktar, ett svärd för stor massaker från alla håll och kanter. 15 Så ska deras hjärtan upplösas av ångest och många ska falla. Jag sätter i alla deras portar ett slaktarsvärd. Åh, det är gjort för att flamma som en blixt, draget för att slakta! 16 Hugg åt höger, svinga åt vänster, vart än eggen är bestämd. 17 Jag ska också slå ihop mina händer, och min vrede ska blidkas. Jag, Jahve, har talat.”
18 Herrens ord kom till mig: 19 ”Människoson, märk ut två vägar för den babyloniske kungens svärd. Låt båda utgå från samma land. Gör en skylt vid vägskälet till varje stad. 20 Märk ut vägen där svärdet kan gå till Rabba i Ammon, och till Juda med det befästa Jerusalem.
21 För Babels kung står vid vägskälet där de båda vägarna börjar. Han nyttjar spådom, han skakar pilarna, han rådfrågar husgudarna, han synar levern. 22 I sin högra hand får han lotten ’Jerusalem’. Där ska han sätta upp murbräckor, beordra slakt, höja krigsrop, sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp vallar och bygga en belägringsramp. 23 Men i Jerusalem uppfattade de detta som en falsk spådom eftersom de svurit eder. Men han ska påminna dem om deras skuld och tillfångata dem.
24 Därför säger Herren Jahve: Ni uppmärksammar er skuld och låter era överträdelser komma i ljuset så att er synd visar sig i allt ni gör. Eftersom ni gör detta ska ni tas tillfånga.
25 Och du, slagna och onda furste över Israel! Din dag har kommit då din skuld uppnått gränsen. 26 Så säger Herren Jahve: Ta av dig turbanen och kungakronan! Inget ska förbli som det är. Upphöj det låga, förödmjuka det höga. 27 Jag ska göra det till en ruin, en fullständig ruin. Det ska inget vara, till dess han som det rätteligen tillhör kommer. Jag ska ge det till honom.
28 Människoson, profetera och säg: Så säger Herren Jahve om ammoniterna och deras hån:
Ett svärd!
Ett svärd, draget för att slakta!
Det är polerat för att förtära och blixtra.
29 De har sett falska syner om dig
och spått lögner om dig.
Men du ska sättas på de slagnas halsar,
på onda vilkas dag har kommit,
tiden då skulden uppnått gränsen.
30 Stick svärdet åter i skidan!
Jag ska döma dig
på den plats där du skapades,
i landet du härstammar från.
31 Jag ska ösa min vrede över dig
och blåsa min rasande eld mot dig.
Jag ska överlämna dig åt vildsinta män
som verkligen kan fördärva.
32 Du ska bli bränsle åt elden.
Ditt blod ska flyta i landet.
Du ska ej mer bli ihågkommen.
För jag, Jahve, har talat.”
21:27. till dess han som det rätteligen tillhör kommer. Kungakronan (v. 26) hör i profetisk förlängning till Messias. Jfr 1 Mos 49:10, Jes 9:6-7, Luk 1:32.
© Ragnar Blomfelt