HESEKIEL

KAPITEL 47

Tempelkällan

1 Han förde mig åter till tempelingången. Där såg jag vatten rinna fram under husets tröskel mot östra sidan, för husets framsida låg mot öster. Vattnet flöt ner under husets södra sida, söder om altaret. 2 Sedan förde han mig ut genom norra porten och ledde mig fram på en yttre väg till den yttre porten som vette åt öster. Där såg jag vatten välla fram från den södra sidan.

3 Mannen gick österut med ett mät­snöre i handen. Han mätte upp femhundra meter och lät mig gå genom vattnet. Det nådde mig till vristen. 4 Åter mätte han upp femhundra meter och lät mig gå genom vattnet. Det nådde mig till knäna. Han mätte igen upp femhundra meter och lät mig gå genom vattnet. Det nådde mig till midjan. 5 En gång till mätte han upp femhundra meter. Nu var det en flod som jag inte kunde vada över. Vattnet var så djupt att man måste simma, det gick inte att vada över floden. 6 Han sa: ”Har du sett det, du människoson?”

Sedan förde han mig åter till flodstranden. 7 När jag kom tillbaka såg jag mängder av träd längs floden på båda sidor. 8 Då sa han till mig: ”Detta vatten rinner fram mot den östra delen av landet. Det flyter ner över Arabah och sedan ut i Döda havet. När det når havet blir vattnet där friskt.

9 Överallt dit strömmarna flödar ska alla levande varelser som det vimlar av få liv och fiskarna ska bli mycket talrika. För där detta vatten flödar blir vattnet friskt, allt får liv där floden rinner fram. 10 Det ska stå fiskare från En-Gedi till En-Eglajim. Där ska vara en plats för upphängning av nät. Där ska finnas fiskar av olika slag och i stor mängd, som i Medelhavet. 11 Men dess gölar och dammar blir inte friska, de blir kvar för salt­utvinning. 12 Längs flodens båda stränder ska alla slags fruktträd växa. Deras blad ska inte vissna och deras frukt ska inte ta slut. Varje månad bär träden ny frukt, för de får vatten från helge­domen. Frukten ska tjäna till föda och bladen bringa läkedom.

Israels gränser

13 Så säger Herren Jahve: Detta är gränserna som ska gälla när ni fördelar landet som arv mellan Israels tolv stammar. Josef ska ha två andelar. 14 Ni ska få ärva det i lika delar, för jag lovade högtidligt att ge det åt era fäder. Så detta land är er arvsegendom.

15 Detta är landsgränserna. I norr: Från Medelhavet via Hetlonsvägen, Lebo-hamat, Sedad, 16 Hamat, Berota, Sibrajim, som ligger mellan Damaskus och Hamats områden, fram till Haser-Hatticon vid Havrans gräns. 17 Gränsen går från havet till Hasar-Enon vid Damaskus gräns och vidare norrut upp mot Hamats gräns. Detta är gränsen i norr.

18 I öst: Gränsen går mellan Havran och Damaskus, längs Jordanfloden mellan Gilead och Israel fram till östra havet, till Tamar. Detta är gränsen i öst.

19 I syd mot söder: Från Tamar till vattnet vid Meribot-Kadesh, längs gränsfloden till Medelhavet. Detta är gränsen i söder.

20 I väst: Gränsen utgörs av Medelhavet och går från sydgränsen till en punkt i höjd med Lebo-Hamat. Detta är gränsen i väster.

21 Fördela detta land åt er mellan Israels stammar. 22 Dela ut det genom lotten, till egendom åt er och åt invandrarna som bor hos er och som fått söner bland er. Ni ska betrakta dem som infödda israelitiska söner. De ska med er få egendom bland Israels stammar. 23 I den stam där invandraren bor ska ni ge honom hans egendom, säger Herren Jahve.

Nästa

Föregående

47:12. Jfr Upp 22:1-2.

© Ragnar Blomfelt