JESAJA

KAPITEL 14

Israel återvänder

1 Herren ska visa nåd mot Jakob och åter utvälja Israel och ge dem trygghet i sitt land. Främlingar ska ansluta sig till dem och förena sig med Jakobs folk. 2 Folken ska ta dem och föra dem hem. Och i Herrens land ska Israels folk göra dem till sin egendom, till slavar och slavinnor. Fångvaktarna ska bli deras fångar och de ska härska över sina förtryckare.

Babels kung ska falla

3 En dag ska Herren ge dig ro från din plåga och ängslan och från slavarbetet som påtvingades dig. 4 Då ska du stämma upp i denna smädesång över Babels kung:

”Förtryckaren har mött slutet,

hans tyranni är över!

5 Herren bröt av de ondas stav,

härskarnas spira,

6 som i raseri slog folken

med oupphörliga slag

och argsint härskade över folkslagen

med skoningslös förföljelse.

7 Hela jorden andas ut,

folk brister ut i sång.

8 Även cypresserna och Libanons cedrar 

gläds över dig:

’Efter att du föll

kommer ingen och fäller oss.’

9 Helvetet där nere är ivrig att ta emot dig 

när du kommer.

De avlidnas andar

kommer i rörelse för din skull,

alla jordens härskare.

Det får folkens alla kungar

att resa sig från sina troner.

10 Alla börjar tala till dig:

’Även du har blivit svag.

Du har blivit som en av oss.’

11 Med harpors klang

har din härlighet farit ner till helvetet.

Du ligger på en bädd av larver

med ett täcke av maskar.

12 Du har fallit från himlen,

du lysande stjärna, du gryningens son!

Du har kastats till jorden,

du som underkuvat folken!

13 Du sa till dig själv:

’Jag ska stiga upp till himlen!

Högre än Guds stjärnor

ska jag resa min tron.

Jag ska sätta mig på gudaberget

längst upp i norr.

14 Jag ska stiga upp ovan molnen

och bli som den Högste.’

15 Men till helvetet kastades du,

ner till avgrundens djup.

16 De som ser dig stirrar på dig och granskar dig.

De säger:

’Är detta den man som fick jorden att skaka

och riken att skälva,

17 som gjorde jorden till en öken

och la städerna i grus,

och som aldrig lät fångarna vända hem?’

18 Folkens alla kungar

vilar med heder var och en i sitt vilorum.

19 Men du har slängts ut ur din grav

som en föraktad gren.

Du är täckt av slaktade män

genomborrade av svärd,

och har dumpats i stengropen

som ett nedtrampat lik.

20 Du ska inte begravas med dem,

för du förstörde ditt land

och dödade ditt folk.”

Aldrig mer ska det talas om

denna kriminella avkomma.

21 Anställ en massaker på hans söner

för deras fäders synd!

Detta för att de inte ska resa sig

och erövra landet

och fylla jorden med städer.

22 Jag ska resa mig mot dem,

säger härskarornas Herre.

Jag ska utrota ur Babel

både namn och överlevande,

både barn och ättlingar.

Det säger Herren.

23 Jag ska göra Babel 

till en plats för djur och sumpsjöar.

Jag ska sopa bort staden 

med ödeläggelsens kvast.

Det säger härskarornas Herre.

Assyrien

24 Härskarornas Herre har svurit:

Det jag tänkt ska sannerligen ske,

det jag planerat ska inträffa.

25 Jag ska krossa Assur i mitt land,

stampa på honom på mina berg.

Hans ok ska lyftas av mitt folk,

hans börda lyftas från deras axlar.

26 Detta är planen jag utformat

för hela jorden,

detta är handen som är lyft över alla folk.

27 Härskarornas Herre har bestämt,

vem kan göra om intet?

Hans hand är lyft, vem kan stoppa honom?

Filisteerna

28 Det år då kung Ahas dog kom detta ödesord:

29 Gläd er inte, alla ni filisteer,

över att staven som slog er är bruten.

För av ormens rot kommer en giftorm,

och dess avkomma blir en snabb kobra.

30 De allra fattigaste ska finna bete,

de svaga ska tryggt få vila.

Men din rot ska jag ha ihjäl med svält,

och din återstod ska dödas.

31 Tjut, du port! Skrik, du stad!

Hela Filisteen är i upplösning.

För rök kommer från norr

och ingen avviker från ledet.

32 Vilket svar ska ges till folkets sändebud?

”Herren har grundat Sion,

och där finner de utsatta i hans folk tillflykt.”

Nästa

Föregående

14:12-15. Bakom den historiska kontexten har avsnittet ofta även setts som en anspelning på Satans ursprungliga fall. Jfr Luk 10:18, Upp 12:7-9. Se även Hes 28:11-19.

14:28. Det år då kung Ahas dog. 715 f. Kr.

© Ragnar Blomfelt