Herrens tjänare
1 Hör på mig, kustländer, lyssna, folk i fjärran!
Herren kallade mig redan i moderlivet,
han nämnde mitt namn redan när jag var i min mor.
2 Han gjorde min mun till ett skarpt svärd.
Han gömde mig i skuggan av sin hand.
Han gjorde mig till en vass pil
och dolde mig i sitt koger.
3 Han sa till mig: ”Du är min tjänare, Israel.
I dig ska jag förhärligas.”
4 Men jag sa: ”Jag har slitit förgäves
och brukat all min kraft på tomhet och vind.
Min rätt är likväl hos Herren
och min lön är hos min Gud.”
5 Och nu säger Herren,
som formade mig från moderlivet till sin tjänare,
för att föra Jakob åter till honom
så att Israel kan samlas hos honom,
– jag är ärad i Herrens ögon
och min Gud är min styrka –
6 han säger: Det är för lite att du är min tjänare
som upprättar Jakobs stammar
och återför de bevarade av Israel.
Jag gör dig till ett ljus för länderna,
så att min frälsning omfattar hela jorden.
7 Så säger Herren, Israels Återlösare, Israels Helige,
till honom som är föraktad av människor,
avskydd av länder, slav under härskare:
Kungar ska se och resa sig,
furstar ska se och böja sig.
För Herren är trofast, Israels Helige, som utvalt dig.
Israels återupprättelse
8 Så säger Herren:
I en gynnsam tid svarar jag dig,
på frälsningens dag hjälper jag dig.
Jag ska bevara dig
och göra dig till ett förbund för folket,
för att återupprätta landet
och fördela egendomar som ligger öde,
9 för att säga till fångarna: ”Kom ut!”
och till dem i mörkret: ”Visa er!”
De ska beta längs vägarna
och finna betesmark på alla kala höjder.
10 De ska varken hungra eller törsta.
Hetta och sol ska inte skada dem.
För den nådefulle ska leda dem
och föra dem till vattenkällor.
11 Jag förvandlar alla mina berg till väg.
Och mina vägar ska höjas.
12 Se, de kommer från fjärran,
några från norr och väster, andra från Sinim.
13 Jubla, du himmel, gläd dig, du jord,
brist ut i jubel, ni berg!
För Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina utsatta.
14 Men Sion säger:
”Herren har övergett mig, Herren har glömt mig.”
15 Kan en mor glömma sitt dibarn
eller sakna omsorg om den hon fött?
Ja, de kan glömma, men jag glömmer inte dig.
16 Se, jag har graverat dig i mina händer.
Dina murar är ständigt inför mig.
17 Dina söner hastar tillbaka.
De som la dig i ruiner och grus drar bort ifrån dig.
18 Lyft din blick, se dig omkring!
Alla samlas och kommer till dig.
Så sant jag lever, säger Herren,
du ska bära dem alla som ett smycke,
likt en brud ska du fästa dem om dig.
19 Ja, du låg i ruiner och var öde,
ditt land var förhärjat.
Nu blir du för trång att bo i.
De som slukade dig är långt borta.
20 Du ska få höra hur dina söner som du berövats säger:
”Platsen är för trång för mig,
ge mig utrymme att bo här!”
21 Då ska du säga inom dig:
”Vem har fött mig dessa?
Jag var barnlös och ofruktsam,
landsflyktig och fördriven, så vem har fostrat dem?
Jag var lämnad ensam, så varifrån kommer de?”
22 Så säger Herren Jahve:
Lyssna, jag lyfter handen till folken
och reser mitt baner för länderna.
De ska komma med dina söner i famnen
och bära dina döttrar på axlarna.
23 Kungar ska vårda dem och furstinnor amma dem.
De ska falla ner för dig med ansiktet mot marken
och slicka stoftet från dina fötter.
Då ska du inse att jag är Jahve.
De som sätter sitt hopp till mig ska inte bli besvikna.
24 Kan bytet tas från den starke?
Kan rättfärdiga fångar räddas?
25 Ja, så säger Herren:
Fångar ska tas från den starke,
bytet räddas från tyrannen.
Jag ska strida mot dina fiender,
jag ska frälsa dina söner.
26 Jag ska göra så att dina förtryckare
äter sitt eget kött och berusar sig
av sitt eget blod, som av vin.
Då ska all mänsklighet förstå
att jag Jahve, är din Frälsare,
att Jakobs Mäktige är din Återlösare.
49:3. Du är min tjänare, Israel. Avser här Messias, som är det sanna Israel (jfr Matt 2:15 med kommentar).
49:8. Citeras i 2 Kor 6:2.
49:10. Citeras i Upp 7:16.
49:12. Sinim. Möjligen detsamma som Assuan (Hes 29:10, 30:6), i södra Egypten.
49:1-13. I detta avsnitt är tjänaren Messias, Kristus. (Så även i 42:1-9, 50:4-9, 52:13-53:12.)
© Ragnar Blomfelt