Herrens svar
1 Jag lät visa mig för dem
som inte frågade efter mig,
jag lät mig finnas av dem
som inte sökte mig.
Till ett folk som inte anropade mitt namn sa jag:
”Här är jag, här är jag.”
2 Dagen lång har jag sträckt ut mina händer
till ett trotsigt folk som vandrar en orätt väg
och följer sina egna tankar.
3 Detta folk förargar mig ständigt
rakt upp i ansiktet.
De offrar i trädgårdar
och tänder rökelse på tegelstenar.
4 De sitter i gravkamrar
och tillbringar nätter på hemliga ställen.
De äter svinkött och har oren mat i sina kärl.
5 De säger: ”Håll dig undan och rör mig inte
för jag är mer helig än du!”
De får min vrede att ryka,
en eld som brinner hela dagen.
6 Lyssna, det står skrivet framför mig:
”Jag ska inte vara tyst förrän jag vedergällt dem,
ja, vedergällt dem rakt i bröstet,
7 både för deras egna och för fädernas synder,
säger Herren.
För de tände rökelse på bergen
och vanärade mig på höjderna.
Jag ska ge dem
vad deras gjorda handlingar förtjänar!”
8 Så säger Herren:
Någon finner saft i en druvklase och säger:
”Förstör den inte, för däri finns välsignelse.”
Så ska också jag göra för mina tjänares skull
och inte förgöra dem alla.
9 Jag låter en ätt gå ut från Jakob,
från Juda en som ska ärva mina berg.
Mina utvalda ska äga landet
och mina tjänare ska bo där.
10 Sharon ska bli en betesmark för får
och Akors dal en viloplats för boskap,
för mitt folk som söker mig.
11 Men ni som övergett Herren
och glömt mitt heliga berg,
som dukar bord åt Lyckan
och blandar vinet åt Ödet,
12 jag bestämmer er åt svärdet.
Ni ska alla böjas för att slaktas.
För ni svarade inte när jag kallade,
ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det onda i mina ögon
och valde det som jag avskyr.
13 Därför säger Herren Jahve:
Mina tjänare ska äta, men ni ska hungra.
Mina tjänare ska dricka, men ni ska törsta.
Mina tjänare ska glädjas, men ni ska skämmas.
14 Mina tjänare ska jubla av glatt hjärta,
men ni ska skrika av hjärtesorg
och jämra er i förtvivlan.
15 Namnet ni efterlämnar
ska mina utvalda använda som en förbannelse:
”Herren Jahve ska döda dig!”
Men han ska ge ett nytt namn åt sina tjänare.
16 Den som välsignar sig på jorden
ska välsigna sig vid Amens Gud.
Den som ger sin ed på jorden
ska ge den vid Amens Gud.
För gårdagens bedrövelser
är glömda och dolda för mina ögon.
Det nya Jerusalem
17 Lyssna! Jag tänker skapa en ny himmel och en ny jord.
Det som varit ska man varken tänka på eller minnas mer.
18 Var glada och fröjda er för evigt över det jag skapar!
För jag skapar Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.
19 Jag ska jubla över Jerusalem och glädjas över mitt folk.
Där ska aldrig mer höras gråt eller klagan.
20 Där ska spädbarn ej dö,
gamla män ej dö i förtid.
Den man som blir hundra år ska betraktas ung.
Den som inte uppnår hundra år
ska betraktas förbannad.
21 De ska bygga hus och bo i dem,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
22 Deras husbyggen ska inte bebos av andra,
vad de planterat ska inte ätas av andra.
Mitt folk ska bli gamla som träden,
mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk.
23 De ska inte arbeta förgäves.
Deras nyfödda ska inte drabbas av något ont.
För de är ett släkte välsignat av Herren,
de och deras ättlingar.
24 Och innan de ropar ska jag svara,
medan de ännu talar ska jag höra.
25 Vargen och lammet ska beta tillsammans,
lejonet ska äta halm som oxen.
Ormen ska äta stoft.
De ska inte göra något ont eller skadligt
någonstans på mitt heliga berg, säger Herren.
65:1-2. Citeras i Rom 10:20-21.
65:11. Lyckan … Ödet. Avgudar.
65:16. Amens Gud. Jfr Upp 3:14.
65:17 (66:22). Jfr 2 Petr 3:13, Upp 21:1.
© Ragnar Blomfelt