Jonas ilska och Herrens barmhärtighet
1 Men Jona blev fruktansvärt arg. Ilsket 2 bad han till Herren: ”O Herre, var det inte det jag sa när jag var kvar i mitt land! Därför ville jag förut fly till Tarshish. För jag visste att du är en nådig och barmhärtig Gud, tålmodig och kärleksfull och redo att häva ofärden. 3 Herre, ta nu mitt liv! Jag vill hellre dö än leva.” 4 Herren svarade: ”Har du skäl att vara arg?”
5 Jona gick ut från staden och satte sig öster om den. Där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den för att se vad som skulle hända med staden. 6 Jahve Gud lät en buske växa upp över Jona. Den skulle skugga hans huvud och befria honom från hans betryck. Jona blev överlycklig över busken.
7 Men i gryningen nästa dag sände Gud maskar som angrep busken så att den vissnade. 8 När sedan solen gick upp sände Gud en brännande östanvind. Och solen gassade på Jonas huvud så att han blev helt utmattad och önskade sig döden. Han sa: ”Jag vill hellre dö än leva.”
9 Då sa Gud till Jona: ”Har du skäl att vara arg över busken?” Han svarade: ”Jag har skäl att vara så arg att jag kan dö!” 10 Herren sa: ”Du bryr dig om busken som du varken arbetat med eller fått att växa, och som kom till på en natt och försvann på en natt. 11 Skulle inte jag bry mig om storstaden Nineve där det finns fler än 120 000 människor som inte kan skilja på höger och vänster, och därtill många djur?”
4:11. inte kan skilja på höger och vänster. Dvs saknar moraliskt/andligt omdöme (jfr 5 Mos 5:32, 17:20, Jos 1:7, 23:6, Ords 4:27).
© Ragnar Blomfelt