Nineves fall
1 En folkskingrare
rycker fram mot dig.
Bemanna fästningen!
Spana mot vägen,
gör dig redo,
samla all din kraft!
2 Herren ska återupprätta
både Jakobs storhet
och Israels storhet,
fastän härjare ruinerat dem
och fördärvat deras vinstockar.
3 Hans krigares sköldar har rödfärgats,
krigsmännen är iklädda scharlakan.
Vagnarna gnistrar av metallglans
den dag han gör sig redo.
Det viftas med cypresspjut.
4 Vagnarna far galet fram på gatorna,
de kör kors och tvärs på torgen.
De liknar facklor
och störtar fram som blixtar.
5 Han samlar sina kämpar.
De snubblar där de avancerar.
De rusar mot stadsmuren
rustade med skyddssköldar.
6 Flodernas portar öppnas,
och palatset störtar samman.
7 Det är bestämt
att Nineve ska avklädas och bortföras.
Hennes slavflickor suckar som duvor
och slår sig för bröstet.
8 Nineve var en gång
som en vattenrik damm.
Men nu flyr folket.
”Stanna! Stanna!”
Men ingen återvänder.
9 Ta silver! Ta guld!
Här finns oändliga skatter,
överflöd av dyrbarheter.
10 Tom, tömd, öde!
Modlöshet, skälvande knän,
darrande kroppar överallt,
varje ansikte likblekt!
11 Var är lejonhålan
där unglejonen åt sitt byte,
där lejonet, lejonhonan
och lejonungen gick omkring
utan att de blev skrämda?
12 Lejonet rev ihjäl
tills ungarna fick nog.
Det ströp bytet för sina honor
och fyllde sin kula med byte,
sin håla med kött.
13 Lyssna! Jag är emot dig,
säger härskarornas Herre.
Jag ska göra så att dina vagnar
går upp i rök.
Svärdet ska förtära dina unglejon.
Jag ska utplåna ditt byte från jorden.
Och dina sändebuds röster ska tystna.
© Ragnar Blomfelt