Hon
1 Min älskade gick ner till sin trädgård,
till de doftande kryddängarna,
för att valla i trädgårdarna
och plocka liljor.
2 Jag tillhör min älskade
och min älskade tillhör mig,
han som vallar bland liljorna.
Han
3 Du är vacker som Tirsa,
min älskling,
ljuvlig som Jerusalem,
vördnadsvärd som en här under fanor.
4 Vänd bort ifrån mig din blick
som betagit mig.
Ditt hår är som en getflock
rusande nedför Gilead.
5 Dina tänder är som en tackflock
som kommer upp ur badet.
De har alla tvillingar,
ingen är utan lamm.
6 Din kind är som ett kluvet granatäpple
bakom din slöja.
7 Där är sextio drottningar,
åttio bihustrur
och oräkneliga jungfrur.
8 Men hon är unik,
min duva, min fulländade.
Hon är speciell för sin mor,
felfri av kvinnan som födde henne.
Flickorna ser henne
och prisar henne lycklig.
Drottningar och bihustrur lovordar henne.
Vännerna
9 Vem är hon som träder fram
likt morgonrodnaden,
grann som månen,
strålande som solen,
vördnadsvärd som en här under fanor?
Han
10 Jag gick ner till valnötslunden
för att se på dalens grönska,
för att se om vinstocken skjutit skott,
om granatäppelträden gått i blom.
11 Jag var helt omedveten om
att jag befann mig bland
Amminadabs vagnar.
Vännerna
12 Vänd dig, vänd dig, Shulamit,
vänd dig, vänd dig, så vi får se dig!
6:3. Tirsa. En vacker stad i Israel. Namnet betyder ’ljuvlig’.
6:12. Shulamit. Möjligen avses kvinnans ursprung.
© Ragnar Blomfelt