SÅNGERNAS SÅNG

KAPITEL 8

Hon

1 O att du var min bror,

som ammats vid min mors bröst!

Då fick jag kyssa dig

om jag fann dig ute,

och ingen hade föraktat mig.

2 Jag hade lett dig

och fört dig in i min mors hus,

hon som fostrat mig.

Jag hade gett dig kryddat vin

och saft från mina granatäpplen.

3 Mitt huvud vilar 

på hans vänstra arm,

hans högra omfamnar mig.

4 Jerusalems döttrar, lova mig

att inte väcka eller oroa kärleken 

förrän den själv vill.

Vännerna

5 Vem är hon

som kommer upp från öknen,

lutad mot sin älskade?

Hon

Under äppelträdet väckte jag dig.

Där födde din mor dig.

Hon som var gravid födde dig där.

6 Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta,

som ett sigill på din arm.

För kärleken är stark som döden,

dess lidelse obeveklig som graven.

Kärleken brinner som flammande eld,

som en låga av Jahve.

7 Väldiga vatten

kan inte släcka kärleken,

floder kan inte dränka den.

Om en man ger allt i sitt hus

för att köpa kärleken,

skulle han möta starkt förakt.

Hennes bröder

8 Vi har en liten syster

som ännu ej har bröst.

Vad ska vi göra med vår syster

den dag hon blir friad till?

9 Är hon en mur

bygger vi ett silverkrön på henne.

Är hon en dörr

tillsluter vi om henne

med en cederplanka.

Hon

10 Jag är en mur.

Mina bröst är som torn.

Så blev jag i hans ögon

lik en som finner välgång.

11 Salomo hade i Baal-Hamon

en vingård som han hyrde åt väktare.

Tusen silvermynt

fick varje man ge för dess frukt.

12 Min egen vingård tillhör mig.

Tusen tillhör dig, Salomo,

och tvåhundra åt fruktens väktare.

Han

13 Du som håller till i trädgårdarna,

med vänner som lyssnar på dig.

Låt mig få höra dig!

Hon

14 Skynda, min älskade!

Var lik en gasell

eller en ung hjort

på de kryddoftande bergen.

Jesaja

Föregående

© Ragnar Blomfelt