Introduktion
2 3 4 5
kapitel 1
Livets ord
1 Det som var från begynnelsen, det vi hörde, det vi såg med egna ögon, det vi betraktade och det våra händer rörde vid – vi talar om livets ord. 2 Livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det, och förkunnar för er det eviga livet som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 Det vi såg och hörde förkunnar vi även för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 Vi skriver detta för att vår glädje ska vara fullkomlig.
Gud är ljus
5 Detta är det budskap som vi hörde från honom och som vi förkunnar för er: Gud är ljus och det finns inte minsta mörker i honom. 6 Om vi påstår att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, då ljuger vi och lever inte efter sanningen. 7 Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans Son, renar oss från all synd. 8 Om vi påstår att vi är syndfria, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 9 Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 10 Om vi påstår att vi inte har syndat gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.
Föregående Nästa
Författare: Aposteln Johannes. Se även inledningskommentar till Johannesevangeliet. Brevets datering: 80- eller 90-talet e.Kr. Introduktion.
1:1. från begynnelsen, avser både begynnelsen av skapelsen (Joh 1:1), och inkarnationens begynnelse då Gud blev människa i Jesus Kristus. vi, avser främst aposteln Johannes och de övriga utvalda apostlarna. livets ord, Jesus Kristus (Joh 1:1, 14).
1:2. det eviga livet som var hos Fadern, jfr Joh 1:1, 17:5.
1:5. Gud är ljus, jfr Ps 27:1, 36:10, 76:5, 104:2. Avser även Kristus (Joh 8:12) som är ”utstrålningen av Guds härlighet”, Hebr 1:3.
1:6. vandrar i mörkret, lever i synd utan ånger och utan vilja till bättring.
1:7. vandrar i ljuset, dvs bekänner inför Gud sina dagliga synder och eftersträvar ett heligt och gudfruktigt liv. gemenskap med varandra, först och främst med Fadern och Sonen, men också med våra trossyskon, jfr v. 3, Joh 17:21.
1:8. En kristen kommer alltid att ha kvar sin fallna natur (se kommentar till v. 10). Vi har fått syndernas förlåtelse, men inte syndernas förintelse.
1:9. Om vi bekänner våra synder, uppmaningen riktas främst till kristna. Jfr Matt 6:12.
1:10. Om vi påstår att vi inte har syndat gör vi honom till en lögnare, detta eftersom Gud gjort klart överallt i Skriften att människan har en fallen natur och oavbrutet syndar (se t.ex. 1 Mos 6:5, 12, 8:21, Job 25:4-6, Ps 32:1-5, 51:3-7, Mark 7:20-23, Rom 3:9-18, 5:12, 7:14-24, Gal 5:16-17, Ef 2:3, Tit 3:3, 1 Petr 2:11). Se även kommentarer till Rom 6:12-14, 7:14-24, 13:14.
© Ragnar Blomfelt