1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
kapitel 10
Varningar utifrån Israels historia
1 Bröder, jag vill att ni ska veta att alla våra fäder var under molnet, alla gick genom havet, 2 alla blev döpta till Moses i molnet och i havet, 3 alla åt samma andliga mat, 4 alla drack samma andliga dryck. För de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 5 Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, för de nedgjordes i öknen. 6 Allt det här utgör exempel för oss, så att vi inte ska ha begär till det onda som de hade. 7 Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem. Det står skrivet: Folket satte sig ner för att äta och dricka och steg sedan upp för avgudadanser. 8 Vi ska inte heller begå otukt som några av dem gjorde, och tjugotretusen dog under en dag. 9 Vi ska inte heller fresta Kristus som några av dem gjorde, de dödades av ormar. 10 Vi ska inte heller gnälla och klaga som några av dem gjorde, de dödades av Fördärvaren. 11 Allt det som hände dem utgör exempel och skrevs ner för att varna oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss. 12 Därför ska den som menar sig stå, se till att han inte faller. 13 De frestelser ni mött har varit mänskliga. Gud är trofast och ska inte tillåta att ni frestas mer än vad ni klarar av, utan med frestelsen ska han bereda en utväg, så att ni kan härda ut.
14 Mina kära, fly därför från avgudadyrkan. 15 Jag talar som till förståndiga människor, bedöm själva vad jag säger. 16 Är inte välsignelsens bägare som vi välsignar en gemenskap med Kristi blod? Är inte brödet som vi bryter en gemenskap med Kristi kropp? 17 Eftersom det är ett bröd, är vi som är många en kropp, för vi får alla vår del av detta enda bröd.
18 Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret? 19 Så vad menar jag? Att avgudaoffer är något, eller att en avgud är något? 20 Nej, vad de offrar, det offrar de åt demoner och inte åt Gud. Och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med demonerna. 21 Ni kan inte dricka både Herrens bägare och demoners bägare. Ni kan inte ta del både av Herrens bord och demoners bord. 22 Eller ska vi väcka Herrens vrede? Är vi starkare än han?
Den troendes frihet
23 Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. 24 Var inte självupptagna, utan tänk på andras bästa. 25 Allt som säljs i saluhallen kan ni äta utan att ställa samvetsfrågor, 26 för jorden och allt den rymmer tillhör Herren.
27 Om någon som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er utan att ställa någon samvetsfråga. 28 Men om någon säger till er: ˮDet här är offerkött,ˮ så ät inte av hänsyn till honom som sa det, och för samvetets skull. 29 Jag menar hans samvete, inte ditt. För varför skulle min frihet dömas av en annans samvete? 30 Om jag äter med tacksamhet, varför ska jag klandras för det jag ber tackbönen för? 31 Alltså: vare sig ni äter eller dricker eller vad ni än gör, gör allt till Guds ära. 32 Väck inte anstöt vare sig hos judar eller hedningar eller i Guds församling. 33 Själv fogar jag mig på allt sätt efter alla och är inte självupptagen utan tänker på de mångas bästa, för att de ska bli frälsta. 11:1 Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.
Föregående Nästa
10:1. våra fäder, Israels söner som befriades från Egypten. De kristna i Korinth var andligt knutna till dem. under molnet, molnstoden, 2 Mos 13:21-22. genom havet, Röda havet, 2 Mos 14.
10:2. blev döpta till Moses, det skedde när folket i tro följde sin ledare Moses och de därmed frälstes från slaveri och förtryck. Paulus kallar det dop för att anspela på vad Kristus gör för oss i dopet.
10:3. andliga mat, manna (2 Mos 16). Det var andlig mat eftersom Anden var inblandad i fenomenet.
10:4. klippan, i GT är Gud ”klippan” (5 Mos 32:4, 15, 18, 30-31). Paulus tillämpar denna bild på Kristus. Kristus var närvarande och delaktig då Israels folk vandrade mot Kanaan (Judas v. 5), och han bistod folket med dryck (jfr Joh 4:13, 14, 7:37-39).
10:5. Trots alla gudomliga förmåner och allt bistånd som Israels folk fick av Gud och Kristus och Anden, så var folket trolöst och upproriskt. Därför dödade Gud alla utom två i öknen (4 Mos 14:26-35).
10:6. exempel för oss, GT:s händelser har avgörande och livsviktiga budskap för Kristi församling under alla tider. Jfr 2 Tim 3:16. inte ska ha begär till det onda som de hade, jfr 4 Mos 11:4-34, Jos 7:21.
10:7. avgudadyrkare, se 2 Mos 32. Att ha någon annan eller något annat till gud utom den ende sanne Guden innebär avguderi och brott mot det första budordet.
10:7. 2 Mos 32:6, 19.
10:8. inte heller begå otukt, se 4 Mos 25:1-9. tjugotretusen dog, en avrundad siffra. Det var Gud i sin rättfärdiga vrede som dödade dem.
10:9. inte heller fresta Kristus, när det i GT talas om Gud finns även Kristus närvarande (Luk 24:27) eftersom Fadern och Sonen är ett (Joh 10:30). Se även kommentar till v. 4. de dödades av ormar, se 4 Mos 21:4-9.
10:10. inte heller gnälla och klaga, Se 4 Mos 11:1, 14:1-38, 16:1-35, 41-49. Fördärvaren, jfr 2 Mos 12:23, Hebr 11:28.
10:11. Det vi läser i GT om Guds vrede över Israels folks gnällande, synd och upproriskhet utgör en varning för kristna i det nya förbundet (jfr Rom 15:4, 2 Tim 3:16). Guds vrede kan slå till om vi trotsigt börjar leva i synd utan ånger (jfr 11:30-32, Apg 5:1-11, Jak 4:4, Upp 2:20-23, 3:16).
10:12. Israels folk föll genom avguderi (v. 7), otukt (v. 8), genom att de frestade Kristus (v. 9), genom gnäll och klagan (v. 10). Det väckte Guds vrede och han utplånade sitt folk innan de kom fram till Kanaans land. Se även kommentar till v. 5.
10:13. Att frestas är inte synd, även Jesus frestades (Matt 4). Men att ge efter för frestelsen är synd. Eftersom Gud inte tillåter att övermäktiga frestelser drabbar oss, så finns det inga ursäkter om vi trots allt väljer att ge oss hän i synden utan ånger.
10:14. avgudadyrkan, i Korinth fanns många tempel där man offrade och tillbad olika gudar. Sådant var en del av vardagen. Varje tid och kultur har sina gudar som människor fäster hjärtat vid. Rikedom och materialism är vanliga avgudar i vår del av världen idag (Ef 5:5, Kol 3:5).
10:16. Välsignelsens bägare, som användes vid den judiska påskhögtiden (jfr Matt 26:27-28). gemenskap med Kristi blod, nattvardens vin är Kristi blod, som påminner oss om och ger oss del i Kristi försoningsdöd. brödet som vi bryter, Matt 26:26. gemenskap med Kristi kropp, nattvardens bröd är Kristi kropp, som påminner oss om och ger oss del i Kristi liv, lidande och uppståndelse. Se även 11:24-29 med kommentarer.
10:17. Samtidigt som nattvarden innebär delaktighet med Jesus Kristus på ett nära och unikt sätt, så manifesterar nattvarden också gemenskap och enhet med alla som tillhör Kristi församling.
10:18-22. Om en kristen befinner sig i ett avgudatempel och direkt eller indirekt är delaktig i offerceremonier eller tillbedjan, så innebär det andlig delaktighet med de demoner som verkar bakom de gudar som där offras till och tillbeds (jfr 5 Mos 32:17). Över sådant vilar Guds vrede.
10:23-24. Den kristna friheten har begränsningar, den får inte innebära att man trampar på trossyskons samveten och känslor. Se även 1 Petr 2:16, samt kommentar till 1 Kor 8:9-13 och Rom 14:15.
10:25-26. En hel del av det som såldes i saluhallen var offerkött. Men den kristne är fri att äta all mat (Mark 7:18-19, 1 Kor 8:8, Kol 2:16) eftersom allt är gåvor från Gud (jfr 1 Tim 4:1-5).
10:26. Ps 24:1.
10:27-29. Paulus ger här ett exempel från vardagslivet då den kristne måste avstå från sina rättigheter och friheter och istället tänka på sin nästa (jfr kommentar till v. 23-24).
10:31. gör allt till Guds ära, vilket här främst innebär att man prioriterar omsorg och hänsyn gentemot sina ”svaga” trossyskon istället för att själviskt och trotsigt hävda sin egen frihet i Kristus.
10:32. Väck inte anstöt, vilket man gör om man i alla sammanhang hävdar sin rätt och frihet i Kristus. Paulus utgör ett föredöme, se v. 33.
10:32. ”hedningar.” Alternativ översättning: greker.
10:33. Se 9:19-23, Rom 14:13-15, 19-21, 15:1-2.
© Ragnar Blomfelt