1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
kapitel 13
Kärleken
1 Om jag talar människors och änglars tungotal, men saknar kärlek, är jag bara dånande malm eller skrällande cymbal. 2 Om jag har profetisk gåva och förstår alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. 3 Om jag skänker allt jag äger, och om jag offrar min kropp för egen berömmelse, men saknar kärlek, vinner jag ingenting.
4 Kärleken är tålmodig och vänlig, kärleken avundas inte, kärleken skryter inte, den är inte högfärdig, 5 den är inte ohövlig, den är inte självisk, den är inte aggressiv, den är inte långsint, 6 den gläds inte över orättfärdigheten, men gläds med sanningen. 7 Kärleken överskyler allt, den tror allt, den hoppas allt, den uthärdar allt.
8 Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna ska få ett slut och tungotalen ska tystna och kunskapen ska få ett slut. 9 För vårt vetande har gränser och profeterandet har gränser. 10 Men när det fullkomliga kommer ska det som har gränser få ett slut. 11 När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Då jag blev man, lade jag bakom mig det barnsliga. 12 Nu ser vi en dunkel spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu har mitt vetande gränser, men då ska min kunskap bli fullständig, så som Guds kunskap om mig.
13 Nu består tro och hopp och kärlek, dessa tre, men störst av dem är kärleken.
Föregående Nästa
13:1. människors och änglars tungotal, (jfr 12:10, se även 2 Kor 12:4). Församlingen i Korinth var överdrivet entusiastiska över andliga gåvor och särskilt tungotalet, men dessa Guds gåvor är av utan värde i Guds ögon om kärleken samtidigt saknas (jfr 1 Joh 3:11-23, 4:7-12, 20-21, Upp 2:4-5).
13:3. ”för egen berömmelse.” Andra handskrifter: till att brännas.
13:4. Kärleken, endast Bibeln ger tillförlitligt besked om vad kärlek är, och det kan skilja sig radikalt från den orena och falska ”kärlek” som ofta hyllas i en fallen värld. Se v. 4-7, Luk 10:25-37, Joh 13:4-17, Rom 12:9-21, 1 Joh 3:16-18, 4:20-21 för exempel på hur ren, sann och gudomlig kärlek tar sig uttryck.
13:6. den gläds inte över orättfärdigheten, tvärtom avskyr den det onda (jfr Rom 12:9 med kommentar). Sann kärlek upprörs över all slags ondska (jfr Matt 21:12-13).
13:7. överskyler allt, genom att i tystnad dra ett barmhärtighetens täcke över sina medmänniskors felsteg och sämre sidor (jfr Ords 10:12, 17:9, 1 Petr 4:8). den tror allt, tror allt gott om sin nästa och accepterar inte elaka rykten. Det kan även betyda att ”den tror allt” i Guds ord (1 Joh 5:2-3). den hoppas allt, genom att tålmodigt förvänta sig det allra bästa angående sin nästa. Kärleken ser inga hopplösa fall. Det kan även betyda att ”den hoppas allt” vad avser det eviga livet (1 Kor 13:12). den uthärdar allt, som t.ex. orättvisor och trakasserier eller något annat betungande som Gud sänder (2 Kor 12:7-10, 1 Petr 4:12-13, 19).
13:10. när det fullkomliga kommer, vilket sker vid Kristi återkomst. Då ska alla nådegåvor upphöra.
13:11. Här på jorden är vi som omogna barn. Vårt förstånd och omdöme och vårt handlande är ofta omoget och bristfälligt. I himlen blir vi fullmogna.
13:12. en dunkel spegelbild, dåtida speglar var gjorda av polerad metall och kan inte jämföras med nutida klara glas. då ska vi se ansikte mot ansikte, jfr 1 Joh 3:2, Matt 5:8.
13:13. Nu består tro och hopp och kärlek, dessa tre är av evig natur i motsats till de övriga (v. 8). Tron kommer att transformeras till åskådning (2 Kor 5:7, Hebr 11:1) och hoppet till uppfyllelse (Rom 8:24-25). Den gudomliga kärleken är oföränderlig. störst av dem är kärleken, eftersom Gud är kärlek (1 Joh 4:8) och eftersom det största budet är kärlek (Matt 22:36-39, 1 Joh 4:21). Se även 16:14 med kommentar, och Gal 5:6.
© Ragnar Blomfelt