Guds löften till David
1 Det hände när David satt i sitt hus att han sa till profeten Natan: ”Se, här bor jag i ett cederhus medan Herrens förbundsark bor i ett tält.” 2 Natan sa till David: ”Gå till verket med allt som ligger på ditt hjärta, för Gud är med dig.”
3 Men det hände den natten att Guds ord kom till Natan: 4 ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Det är inte du som ska bygga ett hus åt mig att bo i. 5 Jag har inte bott i ett hus från den dag jag förde Israel hit upp till denna dag. Jag har flyttat från tält till tält, från boning till boning. 6 Jag har färdats överallt med hela Israel. Sa jag någonsin ett ord till någon av Israels domare, som jag satte till herdar för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett cederhus? 7 Säg nu till min tjänare David: Så säger härskarornas Herre: Jag hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, och satte dig till furste över mitt folk Israel. 8 Jag har varit med dig överallt dit du gick. Jag har utrotat alla dina fiender för dig. Jag ska göra dig lika ryktbar som de största namnen på jorden. 9 Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera dem där. De ska få bo där utan att störas. De ska inte utsugas mer av onda män som förr, 10 som på den tid då jag insatte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender. Nu kungör jag för dig att Herren ska bygga ett hus åt dig. 11 När dina dagar fullbordats och du går till dina fäder ska jag resa upp en ättling efter dig, en av dina söner. Jag ska befästa hans kungadöme. 12 Han ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. 13 Jag ska vara hans far och han ska vara min son. Min trogna kärlek ska inte avlägsnas från honom, så som jag avlägsnade den från den som var före dig. 14 Jag ska befästa honom i mitt hus och i mitt rike för evigt, och hans tron ska stå fast för evigt.”
15 Natan framförde till David alla dessa ord och hela denna uppenbarelse.
Davids bön
16 Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa: ”Vem är jag, Herre Jahve? Och vad är mitt hus eftersom du fört mig hit? 17 Och ändå var det för lite i dina ögon, o Gud. Du har även talat om din tjänares hus i framtiden. Och du har sett till mig som en man av hög rang, Jahve Gud. 18 Vad mer ska David säga till dig om den ära du visat din tjänare? Du känner din tjänare. 19 Herre, för din tjänares skull och enligt din vilja har du gjort allt detta väldiga och förkunnat alla dessa väldiga ting. 20 Jahve, ingen är som du. Och det finns ingen Gud förutom dig, efter allt vad vi har hört. 21 Vilka är som ditt folk Israel, ett enastående folk på jorden? Gud friköpte folket åt sig som sitt eget och gjorde sig ett stort och fruktat namn när han fördrev folkslagen för ditt folk som du friköpte från Egypten. 22 Du har gjort ditt folk Israel som ditt folk för evig tid. Och du, Jahve, har blivit deras Gud. 23 Låt det nu stå fast för evigt, Jahve, det ord du talat angående din tjänare och hans hus. Uppfyll ditt löfte. 24 Då ska ditt namn stå fast och vara upphöjt för evigt och folk ska säga: Härskarornas Herre, Israels Gud, är Gud över Israel. Och din tjänare Davids hus ska befästas inför dig. 25 För du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du ska bygga ett hus åt honom. Därför har din tjänare fått mod att be inför dig. 26 Och nu, Jahve, du är Gud. Och du har lovat din tjänare detta goda. 27 Det har nu behagat dig att välsigna din tjänares hus, så att det förblir för evigt inför dig. För du, Herre, har välsignat det, och det är välsignat för evigt.”
17. 2 Sam 7.
17:5. från den dag. Över 400 år tidigare.
17:11. en ättling efter dig, en av dina söner. Salomo (22:9-10).
17:13. Den första meningen citeras i Hebr 1:5 och syftar där på Jesus Kristus.
© Ragnar Blomfelt