KAPITEL 31

Jakob flyr från Laban

1 Jakob hörde Labans söner säga: ”Jakob har tagit allt vår far ägde. Rikedomen han skaffat sig tillhörde vår far.” 2 Och Jakob märkte att Labans attityd mot honom hade förändrats. 3 Då sa Herren till Jakob: ”Återvänd till dina fäders land och till din släkt. Jag ska vara med dig.”

4 Så Jakob kallade till sig Rakel och Lea ut på marken till hans hjord. 5 Han sa till dem: ”Jag märker att er far har en förändrad attityd till mig. Men min fars Gud har varit med mig. 6 Ni vet att jag har tjänat er far med all min kraft. 7 Ändå har er far lurat mig och ändrat min lön tio gånger. Men Gud har inte tillåtit honom att göra mig illa. 8 När han sa: ’De spräckliga ska vara din lön’, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sa: ’De strimmiga ska vara din lön’, då fick hela hjorden strimmig avkomma. 9 Så tog Gud er fars boskap och gav den åt mig. 10 När parningstiden för småboskapen kom fick jag se i en dröm att hannarna som betäckte småboskapen var strimmiga, spräckliga och fläckiga. 11 I drömmen sa Guds utsände till mig: Jakob! Jag svarade: Jag är här. 12 Och han sa: Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. För jag har sett allt som Laban gjort mot dig. 13 Jag är Betels Gud. Där smorde du en minnessten och gav mig ett löfte. Res dig och lämna detta land och återvänd till ditt fosterland.”

14 Då sa Rakel och Lea: ”Har vi kvar lott eller arv i vår fars hus? 15 Han behandlar oss som främlingar och har sålt oss och gjort slut på summan han fick för oss. 16 All rikedom som Gud tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Så gör allt vad Gud har sagt dig.”

17 Då gjorde Jakob sig klar och satte sina söner och hustrur på kamelerna. 18 Han tog med sig all boskap han hade förvärvat i Paddan-Aram, och all egendom han hade anskaffat. Han avsåg att bege sig till sin far Isak i Kanaan.

19 Laban hade gått för att klippa sina får. Då stal Rakel sin fars husgudar. 20 Och Jakob bedrog aramén Laban genom att inte låta honom veta att han tänkte ge sig av. 21 Han bröt upp och flydde med allt han ägde och gick över Eufrat och riktade in sig mot Gileads bergsbygd.

Laban förföljer Jakob

22 Efter tre dagar fick Laban veta att Jakob hade flytt. 23 Då tog han med sig sina manliga släktingar och förföljde honom. Efter sju dagar kom han ifatt honom i Gileads bergsbygd. 24 Men Gud kom till aramén Laban i en dröm om natten och sa till honom: ”Börja inte med vänliga ord till Jakob för att avsluta med onda!”

25 Laban hann ifatt Jakob som hade slagit läger i bergsbygden. Även Laban och hans män slog läger på Gileads berg. 26 Laban sa till Jakob: ”Vad har du gjort? Du bedrog mig och förde bort mina döttrar likt krigsfångar. 27 Varför flydde du i hemlighet och bedrog mig? Varför sa du inget så att jag kunde ha sänt dig iväg med glädje och sång, med tamburin och harpa? 28 Du lät mig inte ens få kyssa mina söner och mina döttrar. Du har betett dig oförståndigt! 29 Det står i min makt att skada er. Men er fars Gud sa till mig i natt: ’Börja inte med vänliga ord till Jakob för att avsluta med onda!’ 30 Du gav dig av för att du längtade hem till din fars hus. Men varför stal du mina gudar?”

31 Jakob svarade Laban: ”Jag var rädd, för jag tänkte att du skulle ta dina döttrar ifrån mig med våld. 32 Om du hittar någon här som har dina gudar ska den dö. Inför våra släktingar kan du peka ut om jag har något hos mig som är ditt. Ta det i så fall!” Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.

33 Laban gick in i Jakobs tält och in i Leas tält och de båda slavinnornas tält, men fann inget. Ut från Leas tält gick han in i Rakels tält. 34 Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet men fann inget. 35 Hon sa till sin far: ”Bli inte arg, herre, men jag kan inte resa mig för dig, för jag har det på kvinnors vis.” Så han letade, men fann inte husgudarna.

36 Jakob blev arg och anklagade Laban och sa till honom: ”Vad är mitt brott? Vad är min synd, eftersom du förföljer mig så hätskt? 37 Nu har du letat igenom allt jag äger. Har du funnit något som tillhör dig? Lägg fram det här inför mina och dina släktingar så de kan döma mellan oss båda. 38 I tjugo år har jag varit hos dig. Dina tackor och getter har inte fått missfall och jag har inte ätit av baggarna i din hjord. 39 Jag kom aldrig med något ihjälrivet djur till dig, utan ersatte det själv. Du krävde ersättning av min hand för det som stulits på dagen eller på natten. 40 Så var det. Hetta förtärde mig om dagen och köld om natten. Och sömnen flydde mina ögon. 41 I tjugo år har jag varit hos dig. Jag tjänade dig i fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap. Och du ändrade min lön tio gånger. 42 Hade inte min fars Gud varit med mig – Abrahams Gud som även Isak fruktar – så hade du låtit mig gå tomhänt. Men Gud såg mitt lidande och mina händers slit, och han fällde domen i natt.”

Jakob och Laban sluter förbund

43 Laban svarade Jakob: ”Döttrarna är mina döttrar, sönerna är mina söner, och hjordarna är mina hjordar. Allt du ser är mitt. Men vad kan väl jag i dag göra för mina döttrar eller barnen som de fött? 44 Kom nu, vi sluter ett förbund, du och jag. Det ska vara vittne mellan mig och dig.”

45 Då tog Jakob en sten och reste den som en stod. 46 Sedan sa han till sina släktingar: ”Hämta stenar.” Då tog de stenar och gjorde ett röse, och de åt där på röset. 47 Laban kallade det Jegar-Sahaduta, och Jakob kallade det Galed. 48 Laban sa: ”Detta röse ska i dag vara vittne mellan mig och dig.” Så fick det namnet Galed, 49 och även Mispa, för Laban sa: ”Herren observerar oss när vi är utom synhåll för varandra. 50 Gör du mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av dem, ska du veta att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande.” 51 Laban sa till Jakob: ”Se detta röse och denna stod som jag rest mellan mig och dig. 52 Röset och stoden är vittnen: jag ska inte passera röset på väg mot dig med ont uppsåt, och du ska inte passera röset och stoden på väg mot mig med ont uppsåt. 53 Abrahams Gud, och Nahors gudar, deras fars gudar, ska döma mellan oss.” Och Jakob svor eden vid honom som hans far Isak fruktar.

54 Och Jakob offrade slaktoffer på berget och bjöd sina släktingar på måltid. De åt och blev kvar på berget över natten. 55 Tidigt nästa morgon steg Laban upp. Han kysste sina söner och sina döttrar och välsignade dem. Sedan gav han sig av och återvände hem.

Nästa

Föregående

31:35. på kvinnors vis. Menstruation.

31:47. Jegar-Sahaduta … Galed. Namnen betyder ’edsröse’.

31:49. Mispa. Betyder ’vaktställe’.

31:53. Nahor var Abrahams bror. deras fars. Dvs Tera (11:27).

© Ragnar Blomfelt