KAPITEL 33
Jakob möter Esau
1 Jakob lyfte blicken och såg Esau komma med 400 man. Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de båda slavinnorna. 2 Han lät slavinnorna med deras barn gå främst, sedan Lea med hennes barn, och sist Rakel med Josef. 3 Själv gick han framför dem. Han bugade sig sju gånger till marken medan han gick fram till sin bror.
4 Men Esau sprang emot honom, omfamnade honom, föll honom om halsen med kyssar. Och de grät. 5 När Esau såg kvinnorna och barnen sa han: ”Vilka är dessa?” Jakob svarade: ”Barnen som Gud i nåd har skänkt din tjänare.” 6 Då kom slavinnorna fram med sina barn och bugade sig. 7 Sedan kom Lea fram med sina barn och bugade sig. Till sist kom Josef och Rakel fram och bugade sig. 8 Esau frågade: ”Vad ville du med hela den skaran jag mötte?” Han svarade: ”Jag ville få din välvilja.” 9 Men Esau sa: ”Jag har tillräckligt. Behåll det som är ditt, min bror.” 10 Men Jakob sa: ”Nej, jag ber dig, visa mig välvilja och ta emot min gåva. För då jag såg ditt ansikte var det som att jag såg Guds eget ansikte, och du var så vänlig mot mig. 11 Var snäll och ta emot gåvan som skickades till dig. För Gud har varit nådig mot mig och jag har tillräckligt.” Jakob bad honom så enträget att han tog emot den.
12 Och Esau sa: ”Nu fortsätter vi, och jag går före dig.” 13 Men Jakob svarade: ”Min herre ser att barnen är späda och att mina tackor och kor ger di. Drivs de för hårt en enda dag så dör hela hjorden. 14 Därför ber jag min herre att gå före sin tjänare. Jag följer långsamt efter i en takt som passar boskapen och barnen, tills jag kommer till min herre i Seir.” 15 Esau sa: ”Låt mig lämna kvar några av mitt folk hos dig.” Jakob sa: ”Varför det? Det räcker att min herre ser på mig med välvilja.” 16 Så Esau återvände samma dag och drog till Seir. 17 Jakob begav sig till Suckot och byggde sig där ett hus. För boskapen gjorde han hyddor, och därför fick platsen namnet Suckot.
18 Och Jakob kom på sin färd från Paddan-Aram välbehållen till staden Shekem i Kanaan. Han slog läger utanför staden. 19 Marken där han slog upp sitt tält köpte han för hundra mynt av sönerna till Hamor, Shekems far. 20 Där reste han ett altare och kallade det ’Gud, Israels Gud’.
© Ragnar Blomfelt