Jonatans kärlek till David
1 Efter att David talat med Saul blev Jonatan innerligt fäst vid David och älskade honom lika högt som sitt eget liv. 2 Samma dag tog Saul till sig David och lät honom inte återvända till sin fars hus. 3 Jonatan slöt ett förbund med David eftersom han älskade honom lika högt som sitt eget liv. 4 Jonatan tog av sig manteln han bar och gav den åt David, likaså sina andra kläder och därtill svärdet, bågen och bältet.
5 När David marscherade ut hade han framgång överallt dit Saul sände honom. Saul gjorde därför David till befälhavare över soldaterna, vilket uppskattades av allt folket och även av Sauls tjänare.
Sauls mordförsök på David
6 Det hände när hären återvände efter att David hade fällt filistén, att kvinnorna kom sjungande och dansande ut från Israels alla städer för att möta kung Saul med jubel, tamburiner och lyror. 7 Kvinnorna dansade och sjöng: ”Saul har slagit sina tusen, David sina tiotusen.” 8 Saul blev ursinnig och tog illa vid sig av sången, han sa: ”David ger de tiotusen, mig ger de tusen. Nu fattas honom bara kungadömet också!” 9 Från den dagen hade Saul inget gott öga till David.
10 Från Gud kom nästa dag en ond ande mäktigt över Saul. Han profeterade inne i sitt hus medan David spelade, något som David gjorde dagligen. Saul hade ett spjut i handen, 11 och han kastade det och tänkte: ”Jag ska spetsa David vid väggen.” Men David vek undan två gånger för honom.
12 Saul var rädd för David eftersom Herren var med David men lämnat honom själv. 13 Därför sände Saul bort honom och gav honom befälet över tusen man. David drog ut och kom tillbaka i täten för sin trupp. 14 David lyckades väl i allt han gjorde och Herren var med honom. 15 När Saul såg att David lyckades så väl blev han rädd för honom. 16 Men hela Israel och Juda älskade David eftersom han drog ut och kom tillbaka i täten för dem.
David får Mikal till hustru
17 Saul sa till David: ”Här är min äldsta dotter Merab. Jag vill ge dig henne till hustru. Visa mig bara att du modigt utkämpar Herrens krig.” Saul tänkte nämligen: ”Jag behöver inte ha ihjäl honom, det får filisteerna ta hand om.” 18 David svarade Saul: ”Vem är jag och vad är mitt liv och vad är min fars släkt i Israel, eftersom jag skulle bli kungens svärson?” 19 Men när tiden kom då David skulle få Sauls dotter Merab, gavs hon istället till hustru åt Adriel från Mehola.
20 Men Sauls dotter Mikal älskade David. Och Saul blev tillfreds när han fick veta det, 21 för Saul tänkte: ”Jag ger Mikal till honom. Hon ska bli en snara för honom, så att filisteerna kan ha ihjäl honom.” Han sa för andra gången till David: ”Du ska bli min svärson.” 22 Saul befallde sina tjänare: ”Säg till David i hemlighet: Lyssna, kungen gillar dig och alla hans tjänare älskar dig. Bli nu kungens svärson!” 23 När Sauls tjänare viskade detta till David svarade han: ”Tror ni det är så lätt att bli kungens svärson? Jag är en fattig och enkel man.” 24 Tjänarna berättade för Saul vad David hade sagt. 25 Saul svarade: ”Säg till David: Kungen begär ingen annan brudgåva än förhudarna från etthundra filisteer som hämnd på sina fiender.” Saul räknade med att filisteerna skulle ha ihjäl David. 26 När tjänarna återgav dessa ord för David såg han fram emot att bli kungens svärson. Och innan tiden var ute, 27 bröt David upp och drog iväg med sina män och fällde tvåhundra filisteer. Han tog med sig deras förhudar och överlämnade det fulla antalet åt kungen för att få bli kungens svärson. Då gav Saul honom sin dotter Mikal till hustru. 28 Saul såg och förstod att Herren var med David och att Sauls dotter Mikal älskade David. 29 Då blev Saul alltmer rädd för David, och därtill fientligt inställd mot David hela tiden.
30 Filisteernas befälhavare drog ut i strid. Men så ofta det hände hade David större framgång än någon annan av Sauls tjänare. Så hans namn blev vida berömt.
© Ragnar Blomfelt