Kung Ahab och profeten Mika
1 Joshafat hade vunnit stor rikedom och ära. Och han knöt släktskapsband med Ahab. 2 Efter några år reste han ner till Ahab i Samaria. Ahab lät slakta mängder av får och oxar åt honom och folket som han hade med sig. Han hetsade Joshafat att marschera upp mot Ramot i Gilead. 3 Ahab, Israels kung, frågade Joshafat, Judas kung: ”Vill du marschera ut med mig mot Ramot i Gilead?” Han svarade: ”Jag är som du, mitt folk är ditt folk. Vi går med dig i kriget.” 4 Men Joshafat bad Israels kung att först fråga efter Herrens ord.
5 Då samlade Israels kung profeterna, fyrahundra man, och frågade dem: ”Ska jag gå ut i krig mot Ramot i Gilead, eller låta bli?” De svarade: ”Marschera upp! Gud ska ge staden i kungens hand.” 6 Men Joshafat sa: ”Finns här ingen Jahves profet längre som vi kan fråga?” 7 Israels kung svarade: ”Här finns fortfarande en man genom vilken vi kan fråga Jahve. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan bara ofärd. Det är Mika, Jimlas son.” Joshafat sa: ”Inte ska kungen säga så.” 8 Israels kung kallade därför till sig en hovman och sa åt honom att genast hämta Mika, Jimlas son. 9 Israels kung och Judas kung Joshafat satt nu klädda i sina skrudar på var sin tron. De satt på tröskplatsen vid Samarias stadsport medan alla profeterna profeterade inför dem.
10 Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig järnhorn och sa: ”Så säger Herren: Med dessa ska du stånga arameerna tills de är tillintetgjorda!” 11 Likadant profeterade alla profeter: ”Marschera upp mot Ramot i Gilead, det ska gå dig väl! Herren ska ge staden i kungens hand.”
12 Budbäraren som gått för att hämta Mika sa till honom: ”Hör på! Profeterna lovar samstämmigt välgång åt kungen. Snälla, upprepa nu deras ord och lova också du välgång.” 13 Men Mika svarade: ”Så sant Herren lever, jag tänker säga det som min Gud talar.”
14 När han kom till kungen, frågade kungen honom: ”Mika, ska vi gå ut i krig mot Ramot i Gilead, eller låta bli?” Han svarade: ”Marschera dit upp, så ska det gå er väl. De ska ges i er hand.” 15 Kungen sa: ”Hur ofta måste jag ta ed av dig att inte tala annat än sanning till mig i Jahves namn?” 16 Då sa Mika: ”Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sa: De har ingen herre. Låt var och en återvända hem i fred.” 17 Då sa Israels kung till Joshafat: ”Vad var det jag sa! Han profeterar aldrig lycka åt mig utan bara ofärd?”
18 Mika sa: ”Så lyssna då till Herrens ord! Jag såg Herren sitta på sin tron. Och himlens hela härskara stod till höger och vänster om honom. 19 Herren sa: Vem vill förleda Ahab, Israels kung, att marschera upp mot Ramot i Gilead och där stupa? Det gavs flera förslag. 20 Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sa: ’Jag ska förleda honom.’ Herren frågade: ’På vilket sätt?’ 21 Han svarade: ’Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i munnen på alla hans profeter.’ Herren sa: ’Du ska förleda honom, och du ska lyckas. Gå, och gör så!’ 22 Se nu! Herren har lagt en lögnens ande i munnen på dessa dina profeter. Och Herren har kungjort ofärd över dig.”
23 Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika en örfil och sa: ”Skulle Herrens Ande vikit bort från mig för att tala till dig?” 24 Mika svarade: ”Du ska bli varse det den dag du måste irra från rum till rum för att gömma dig.” 25 Israels kung sa: ”Ta Mika och för honom åter till stadskommendanten Amon och till kungasonen Joash, 26 och låt meddela följande från kungen: Sätt denne man i fängelse på bara lite vatten och bröd tills jag återvänder välbehållen.” 27 Mika sa: ”Om du återvänder välbehållen har Herren inte talat genom mig.” Och han lade till: ”Lyssna, alla ni folk!”
Ahabs död
28 Israels kung och Judas kung Joshafat marscherade upp mot Ramot i Gilead. 29 Israels kung sa till Joshafat: ”Jag ska dra ut i striden förklädd, men bär du dina egna kläder.” Så förklädde sig Israels kung och de drog ut i striden.
30 Men Arams kung hade befallt vagnsbefälen och sagt: ”Ge er inte i strid med vare sig hög eller låg, utan bara med Israels kung.” 31 När vagnsbefälen såg Joshafat tänkte de: ”Där är Israels kung,” så de omringade honom och gick till attack. Då skrek Joshafat till, och Herren hjälpte honom. Gud avledde dem från honom. 32 Så fort vagnsbefälen insåg att det inte var Israels kung vände de sig ifrån honom.
33 Men en man spände sin båge och sköt på måfå. Han träffade Israels kung i en skarv på rustningen. Så kungen sa till vagnsföraren: ”Vänd om vagnen och för mig ut ur striden, för jag är sårad!” 34 Striden rasade hela dagen medan Israels kung stöttades upp i vagnen under striden mot arameerna ända till kvällen. Men vid solnedgången dog han.
18. Jfr 1 Kung 22:1-40.
18:3. Ramot i Gilead. Låg öster om Jordanfloden (inom Gads stams område).
18:22. Herren har lagt en lögnens ande i munnen på dessa dina profeter. Jfr 2 Thess 2:9-12 med kommentar.
© Ragnar Blomfelt