Hiskias påskfirande
1 Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda. Han skrev också brev till Efraim och Manasse. Han ville att de skulle komma till Herrens tempel i Jerusalem för att fira Jahves, Israels Guds, påsk. 2 Kungen, hans furstar och hela församlingen i Jerusalem enades om att fira påsk i andra månaden. 3 För de kunde inte fira den i rätt tid, eftersom inte tillräckligt många präster hade helgat sig och folket inte var samlat i Jerusalem. 4 Därför tyckte både kungen och hela församlingen att det var rätt att göra så. 5 De beslöt att kungöra i hela Israel, från Beer-Sheba till Dan, att de skulle komma och fira Jahves, Israels Guds, påsk i Jerusalem. För de flesta hade inte firat den så som det var föreskrivet. 6 På kungens befallning gav sig kurirerna av genom hela Israel och Juda med breven från kungen och hans furstar: ”Israels söner, vänd om till Jahve, Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då ska han vända om till den återstod av er som räddats från de assyriska kungarnas hand. 7 Var inte som era fäder och bröder! De var trolösa mot Jahve, sina fäders Gud, så att han gav dem åt ödeläggelse. Det har ni själva bevittnat. 8 Var nu inte obstinata som era fäder! Utan räck Herren er hand och kom till hans helgedom som han helgat för evigt. Tjäna Jahve er Gud, så ska hans brinnande vrede vändas ifrån er. 9 För om ni vänder om till Herren ska era bröder och söner möta barmhärtighet hos dem som håller dem fångna och återvända till detta land. För Jahve er Gud är nådig och barmhärtig, han ska inte vända sitt ansikte ifrån er om ni vänder om till honom.”
10 Kurierna for från stad till stad i Efraim och Manasse, ända till Sebulon. Men man bara skrattade åt dem och hånade dem. 11 Men det fanns några i Asher, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem. 12 Även i Juda verkade Guds hand så att han gav dem ett enigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i enlighet med Herrens ord.
13 En enormt stor folkmängd samlades i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden. 14 De satte igång med att avlägsna altarna från Jerusalem. De avlägsnade även alla rökelsealtarna och kastade dem i Kidrondalen. 15 De slaktade påskalammet på fjortonde dagen i andra månaden. Prästerna och leviterna var skamsna, så de helgade sig och frambar brännoffer till Herrens tempel. 16 De intog sina bestämda platser, i enlighet med gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte med blodet som de mottagit av leviterna. 17 För det fanns många i församlingen som inte hade helgat sig. Därför slaktade leviterna påskalammen för alla orena, så att de blev helgade åt Herren. 18 Majoriteten, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, hade inte renat sig. Ändå åt de påskalammet i strid med föreskrifterna. Men Hiskia bad för dem: ”Må den gode Herren försona var och en 19 som helhjärtat söker Jahve Gud, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens ordning.” 20 Herren bönhörde Hiskia och helade folket.
21 De israeliter som var i Jerusalem firade överlyckliga det osyrade brödets högtid i sju dagar. Varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med högljudda instrument till Herrens ära. 22 Hiskia talade uppmuntrande till alla leviter som visat gott omdöme i Herrens tjänst. De åt av högtidsoffren under de sju dagarna, samt offrade fredsoffer och tackade Jahve, sina fäders Gud. 23 Hela församlingen enades om att fira högtid i ytterligare sju dagar. Så de firade högtid sju dagar till med glädje.
24 För Hiskia, Judas kung, gav åt församlingen 1000 tjurar och 7000 får. Furstarna gav 1000 tjurar och 10000 får. Och ett stort antal präster helgade sig. 25 Hela Judas församling gladde sig, likaså prästerna och leviterna och hela den församling som kommit från Israel samt de främlingar som kommit från Israel eller som bodde i Juda. 26 Man var överlyckliga i Jerusalem, för något liknande hade inte hänt sedan de dagar då Salomo, Davids son, var Israels kung. 27 Sedan ställde sig prästerna och leviterna upp och välsignade folket. Deras röst blev hörd, och deras bön kom till Guds heliga boning i himlen.
30. Hiskia samlar återstoden av alla israeliter för påskfirande, samt för tempelreform (kap 31). Detta inträffade omkring sju år efter den assyriska fångenskapen (722 f. Kr).
© Ragnar Blomfelt