Israels söner blir slavar i Egypten
1 Det här är namnen på Israels söner som kom till Egypten tillsammans med Jakob, var och en med sitt husfolk: 2 Ruben, Simeon, Levi, Juda, 3 Isaskar, Sebulon, Benjamin, 4 Dan, Naftali, Gad och Asher. 5 De som härstammade från Jakob var sammanlagt 70 personer. Josef var redan i Egypten. 6 Sedan dog Josef och hans bröder, hela den generationen. 7 Men israeliterna var fruktsamma och blev fler, de växte till och blev mycket talrika. Landet fylldes av dem.
8 Egypten fick en ny kung som inte kände till Josef. 9 Han sa till sitt folk: ”Se! Israels söner har blivit ett större och mäktigare folk än oss. 10 Nu måste vi handla vist med dem så att de inte blir ännu fler! Och blir det krig kan de förenas med våra fiender och strida mot oss och sedan lämna landet.” 11 Därför satte man slavdrivare över dem till att plåga dem med tvångsarbete. De byggde åt farao förrådsstäderna Pitom och Ramses. 12 Men ju mer de plågades, desto fler blev de och desto mer bredde de ut sig. Egyptierna kom att frukta Israels söner. 13 De tvingade utan hänsyn Israels söner att slava. 14 De förbittrade deras liv genom hårt arbete med lera och tegel och allt arbete på fälten. Hänsynslöst blev de påtvingade alla slags arbeten.
15 Kungen av Egypten talade till hebreernas barnmorskor. En hette Shifra och den andra Pua: 16 ”Se efter när ni hjälper de hebreiska kvinnorna att föda. Är det en pojke, döda honom. Är det en flicka, låt henne leva.” 17 Men barnmorskorna fruktade Gud och gjorde inte som den egyptiske kungen hade befallt dem. De lät pojkarna leva. 18 Då kallade kungen till sig barnmorskorna och frågade varför de hade gjort så och låtit pojkarna leva. 19 De svarade farao: ”Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är starka och föder innan barnmorskan hinner fram.” 20 Gud var god mot barnmorskorna. Och folket blev stort och mycket talrikt. 21 Och eftersom barnmorskorna fruktade Gud gav han dem egna familjer. 22 Då befallde farao hela sitt folk: ”Varje nyfödd pojke ska ni kasta i Nilen, men flickorna ska ni låta leva.”
1:1-7. Verserna summerar 1 Mos 37-50.
1:7. blev mycket talrika. Enligt Guds löften, 1 Mos 17:2, 6, 18:18, 26:4, 24, 28:14, 35:11.
1:9. ett större och mäktigare folk. Jakobs söner med familj har nu blivit ett ”folk”, i enlighet med Guds löfte (1 Mos 46:4).
1:11. plåga dem med tvångsarbete. Enligt vad Gud hade förutsagt, 1 Mos 15:13.
1:17. Guds folk ska rent allmänt lyda överheten (Rom 13:1-7), men ibland måste de troende lyda Gud och inte överheten, jfr Apg 5:29.
© Ragnar Blomfelt