Åttonde plågan – gräshoppor
1 Herren sa till Mose: ”Gå till farao! För jag har förhärdat hans och hans tjänares hjärtan för att göra dessa tecken mitt ibland dem. 2 Detta för att du ska berätta för din son och din sonson hur jag förnedrade egyptierna och vilka tecken jag gjorde bland dem. Och ni ska förstå att jag är Jahve.”
3 Mose och Aron gick till farao och sa till honom: ”Så säger Jahve, hebreernas Gud: Hur länge ska du vägra ödmjuka dig inför mig? Släpp mitt folk så att de kan tjäna mig. 4 Men vägrar du släppa mitt folk, då ska jag i morgon sända gräshoppor över ditt land. 5 De ska täcka marken så att den inte går att se. De ska äta vad som är kvar till er efter haglet. De ska äta av alla era träd som växer på marken. 6 De ska fylla dina hus och dina tjänares hus och alla hus i Egypten. Något liknande har varken dina fäder eller förfäder sett från den dag de kom till världen och till denna dag.” Sedan vände han sig om och lämnade farao.
7 Faraos tjänare sa till honom: ”Hur länge ska den mannen vara en snara för oss? Släpp männen så att de kan tjäna Jahve sin Gud. Förstår du ännu inte att Egypten är förstört?” 8 Då hämtades Mose och Aron åter till farao, och han sa till dem: ”Gå och tjäna Jahve er Gud! Men vilka ska gå?” 9 Mose svarade: ”Vi går med våra unga och gamla. Vi går med våra söner och döttrar, med våra får och kor, för vi måste hålla en Herrens högtid.” 10 Då sa han till dem: ”Jahve behöver vara med er om jag släpper er och era barn! Det är tydligt att ni har onda avsikter. 11 Nej! Bara männen får ge sig av och tjäna Jahve. Det var ju det ni bad om.” Och de drevs ut från farao.
12 Herren sa till Mose: ”Sträck ut handen över Egypten så ska gräshoppor komma över landet. De ska äta upp markens alla växter, allt som haglet lämnat kvar.” 13 Mose sträckte ut sin stav över Egypten, och Herren drev en östanvind in över landet hela den dagen och natten. När det blev morgon hade östanvinden fört med sig gräshopporna. 14 De kom in över hela Egypten och slog sig ner överallt i Egypten. En sådan mängd gräshoppor hade aldrig förekommit och ska aldrig mer förekomma. 15 De täckte hela marken så att det blev mörkt. De åt upp allt som växte i landet och all frukt på träden som var kvar efter haglet. Inget grönt blev kvar på träd eller växter i hela Egypten.
16 Då kallade farao snabbt till sig Mose och Aron och sa: ”Jag har syndat mot Jahve er Gud och mot er. 17 Men förlåt nu min synd denna enda gång och be till Jahve er Gud att han tar bort denna dödsplåga från mig.” 18 Så Mose lämnade farao och bad till Herren. 19 Herren vände vinden till en stark västanvind. Den förde bort gräshopporna som slungades i Röda havet. Inte en enda gräshoppa blev kvar i hela Egypten. 20 Men Herren förhärdade faraos hjärta. Han släppte inte Israels söner.
Nionde plågan – mörker
21 Herren sa till Mose: ”Sträck upp handen mot himlen så ska det komma ett mörker över Egypten, ett mörker som kan kännas.” 22 Då sträckte Mose upp handen mot himlen, och ett totalt mörker kom över hela Egypten i tre dagar. 23 Det gick inte att se varandra och ingen kunde lämna sin plats på tre dagar. Men där Israels söner bodde var det ljust.
24 Då kallade farao till sig Mose och sa: ”Gå och tjäna Jahve. Era barn får även gå med er. Bara era får och kor måste lämnas kvar.” 25 Men Mose sa: ”Du måste låta oss få slaktoffer och brännoffer att offra åt Jahve vår Gud. 26 Även vår boskap måste gå med oss, inte en klöv får bli kvar. För vi måste ta av dem när vi tjänar Jahve vår Gud. Och innan vi är framme vet vi inte vad vi ska tjäna Jahve med.” 27 Men Herren förhärdade faraos hjärta. Han ville inte släppa dem. 28 Farao sa till Mose: ”Försvinn härifrån! Och våga inte komma inför mig igen! Den dag du gör det ska du dö.” 29 Mose sa: ”Så blir det. Jag ska aldrig mer komma inför dig.”
© Ragnar Blomfelt