Mose och den brinnande busken
1 En gång när Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Horeb, Guds berg. 2 Herrens utsände uppenbarade sig där för honom i en eldslåga som slog upp från en buske. Mose såg att busken stod i lågor utan att brinna upp. 3 Då tänkte han: ”Så märkligt. Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp.” 4 När Herren såg att han gick närmare för att se, ropade Gud till honom ur busken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Jag är här.” 5 Gud sa: ”Kom inte närmare. Ta av dig skorna! För platsen där du står är helig mark.” 6 Sedan sa han: ”Jag är din fars Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då dolde Mose ansiktet, för han vågade inte se på Gud.
7 Herren sa: ”Jag har noga betraktat hur mitt folk förtrycks i Egypten. Jag har hört deras rop över sina plågoandar. Jag vet hur de lider. 8 Så jag har kommit ner för att rädda dem från egyptierna och föra dem bort från det landet upp till ett gott och vidsträckt land. Det landet flödar av mjölk och honung, och är en plats där det bor kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebusiter. 9 Nu har ropet från Israels söner nått mig, och jag har sett hur hårt egyptierna förtrycker dem. 10 Gå nu! Jag sänder dig till farao. Du ska föra mitt folk, Israels söner, ut från Egypten.” 11 Men Mose sa till Gud: ”Vem är jag? Skulle jag gå till farao och föra Israels söner ut från Egypten?” 12 Han svarade: ”Jag är med dig. Och här är ditt tecken på att det är jag som sänt dig: När du har fört folket ut från Egypten ska ni tjäna Gud på detta berg.”
13 Mose sa till Gud: ”Om jag går till Israels söner och säger till dem att deras fäders Gud har sänt mig till dem, och de frågar efter hans namn, vad ska jag då svara dem?” 14 Gud svarade Mose: ”Jag Är den Jag Är.” Och han fortsatte: ”Så ska du svara Israels söner: Jag Är, har sänt mig till er.” 15 Och Gud fortsatte: ”Säg till Israels söner: Jahve, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Det är mitt namn för evigt och så ska jag kallas från släkte till släkte.
16 Gå! Samla de äldste i Israel och säg till dem: ’Jahve, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för mig och sagt: Jag har noga sett till er och sett vad som gjorts mot er i Egypten. 17 Och jag lovar att föra er bort från förtrycket i Egypten och upp till kanaaneernas, hettiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas och jebusiternas land. Det landet flödar av mjölk och honung.’ 18 De ska lyssna till dig. Sedan ska du med Israels äldste gå till Egyptens kung och säga till honom: ’Jahve, hebreernas Gud, har mött oss. Låt oss gå tre dagsresor ut i öknen och offra åt Jahve vår Gud.’ 19 Men jag vet att Egyptens kung ska vägra låta er gå om inte en stark hand tvingar honom. 20 Därför ska jag sträcka ut min hand och slå Egypten med alla mina mirakler bland dem. Sedan ska han släppa er. 21 Och jag ska låta egyptierna bli välvilligt inställda till detta folk så att ni inte går iväg tomhänta. 22 Varje kvinna ska begära av sin grannfru och av kvinnorna i sitt hus föremål av silver, guld och kläder. Det ska ni sätta på era söner och döttrar. Ni ska så beröva egyptierna detta.”
3:1. Horeb. Ett annat namn för berget Sinai.
3:2. utsände. Se kommentar till 1 Mos 16:7.
3:6. Jesus Kristus citerar från denna vers (Matt 22:32), så även Stefanos (Apg 7:32).
3:13. Mose personligen kände inte till Guds namn, men det hade använts av Guds folk tidigare, se t.ex. 1 Mos 4:26, 9:26, 12:8.
3:15. Jahve. Detta är Guds speciella och unika namn. I hebreiskan återges namnet med de fyra konsonanterna JHVH. Med vokaler är översättningen Jahve möjlig. Namnet anknyter till han som ’Är’ (v. 14) av evighet. Det är Guds personliga förbundsnamn som han uppenbarat för sitt utvalda folk. Namnet uttrycker Guds väsen, allt vad Gud är, se t.ex. 2 Mos 34:5-7.
© Ragnar Blomfelt