Guldkalven
1 Då folket såg att Mose dröjde med att komma ner från berget, samlades de kring Aron och sa till honom: ”Sätt igång och gör oss gudar som kan gå framför oss! För vi fattar inte vad som hänt den där Mose, mannen som förde oss upp från Egypten.” 2 Aron sa till dem: ”Ta guldringarna ur öronen på era hustrur, era söner och era döttrar och ge dem till mig!” 3 Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och gav dem till Aron. 4 Han tog emot guldet och formade det med ett gravyrverktyg och gjorde en gjuten kalv. Och folket sa: ”Israel, här är dina gudar som förde dig upp från Egypten.” 5 När Aron såg det byggde han ett altare framför den, och ropade ut: ”I morgon är det en Herrens högtid!” 6 Nästa dag steg folket upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram fredsoffer. De satte sig för att äta och dricka. Sedan började de bete sig oanständigt.
7 Då sa Herren till Mose: ”Gå dit ner, för ditt folk som du förde upp från Egypten har gjort något fördärvligt. 8 De har redan lämnat den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de tillbett och offrat åt och sagt: ”Israel, här är dina gudar som förde dig upp från Egypten.” 9 Och Herren sa till Mose: ”Jag har betraktat detta folk. Och se hur trotsiga de är! 10 Låt mig nu vara! Min vrede ska brinna mot dem och förtära dem. Dig ska jag sedan göra till ett stort folk.”
11 Men Mose försökte blidka Jahve sin Gud: ”Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du förde ut från Egypten med stor kraft och stark hand? 12 Varför skulle egyptierna få säga: ’Han förde dem ut med ond avsikt, att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta’? Vänd dig ifrån din glödande vrede och avstå från att göra ont mot ditt folk! 13 Kom ihåg dina tjänare Abraham, Isak och Israel. Du lovade dem med ed vid dig själv: Jag ska göra era ättlingar talrika som stjärnorna på himlen. Och hela det land som jag talat om ska jag ge åt era ättlingar, som ska äga det för all framtid.”
14 Då avstod Herren från det onda som han hotat göra mot sitt folk.
15 Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, framsidan och baksidan. 16 Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna. 17 När Josua hörde folkets rop och skrik sa han till Mose: ”Det hörs krigsrop i lägret.” 18 Mose svarade: ”Det låter inte som segerrop, och inte som efter nederlag. Det låter som sång.” 19 När Mose närmade sig lägret och fick se kalven och dansen blev han rasande. Han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem vid bergets fot. 20 Han tog kalven som de tillverkat, brände upp den, malde den till stoft, strödde det i vattnet och lät Israels söner dricka det.
21 Och Mose sa till Aron: ”Vad har folket gjort med dig eftersom du lett dem till en så stor synd?” 22 Aron svarade: ”Var inte arg, herre! Du vet ju hur böjt folket är till det onda. 23 De sa till mig: ’Gör oss gudar som kan gå framför oss! För vi fattar inte vad som hänt den där Mose, mannen som förde oss upp från Egypten.’ 24 Då sa jag till dem: ’Den som har guld ska ta av sig det.’ Så de gav det åt mig och jag kastade det i elden. Och ut kom denna kalv.”
25 Mose såg att folket var ostyrigt eftersom Aron hade släppt tyglarna om dem, till åtlöje för deras fiender. 26 Mose ställde sig i porten till lägret och sa: ”Alla som står på Herrens sida, kom till mig!” Då samlades alla leviterna kring honom. 27 Och han sa till dem: ”Så säger Jahve, Israels Gud: Alla män ska spänna på sig svärdet. Gå fram och tillbaka genom lägret från port till port och döda bröder, vänner och grannar!” 28 Leviterna följde Mose befallning, och på den dagen föll omkring tretusen män av folket. 29 Sedan sa Mose: ”Invig er i dag åt Herren, för ni har gått emot era egna söner och bröder. Därför har han i dag gett er sin välsignelse.”
30 Nästa dag sa Mose till folket: ”Ni har begått en allvarlig synd. Jag går nu upp till Herren. Kanske kan jag bringa försoning för er synd.” 31 Mose gick tillbaka till Herren och sa: ”O, detta folk har begått en allvarlig synd. De har gjort sig gudar av guld. 32 Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, stryk mig ur boken du skriver i!” 33 Herren svarade Mose: ”Den som har syndat mot mig ska jag stryka ur min bok. 34 Gå nu och led folket dit jag har sagt dig! Se, min ängel ska gå framför dig. Men den dag jag hemsöker dem, så sker det för deras synd.”
35 Och Herren slog folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.
32. En parallelltext finns i 5 Mos 9:7-21.
32:1. Citeras i Apg 7:40.
32:6. Citeras i 1 Kor 10:7.
32:32-33. boken … bok. Se Ps 69:29, Dan 12:1, Luk 10:20, Upp 3:5, 13:8, 17:8, 20:12, 15, 21:27.
© Ragnar Blomfelt