Mose och Aron inför farao
1 Därefter gick Mose och Aron till farao och sa: ”Så säger Jahve, Israels Gud: Släpp mitt folk så att de kan hålla högtid åt mig i öknen.” 2 Farao svarade: ”Vem är Jahve att jag skulle lyda honom och släppa Israel? Jag vet inget om Jahve och inte heller tänker jag släppa Israel.” 3 De svarade: ”Hebreernas Gud har uppenbarat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsresor ut i öknen och offra åt Jahve vår Gud. Annars hemsöker han oss med pest eller svärd.” 4 Men kungen av Egypten sa: ”Mose och Aron, varför håller ni folket borta från deras arbete? Gå tillbaka till era bördor!” 5 Farao fortsatte: ”Titta hur talrikt folket nu har blivit i landet. Och ni vill att de ska få bli kvitt sina bördor!” 6 Samma dag befallde farao folkets slavdrivare och förmän: 7 ”Ge dem inte halm till teglet som förut. De får själva gå och skaffa halm. 8 Men ni ska avkräva av dem samma mängd tegel som de gjort förut, ingen minskning. Det är för att de är lata som de ropar: ’Låt oss gå och offra åt vår Gud!’ 9 Lägg tungt arbete på männen så att de är sysselsatta och inte lyssnar på lögner.”
10 Då gick slavdrivarna och förmännen ut och sa till folket: ”Så säger farao: Ni får inget halm av mig. 11 Gå själva och skaffa halm där ni hittar det. Men det blir ingen minskning av arbetsbördan.” 12 Så spred sig folket över hela Egypten för att samla strå till halm. 13 Slavdrivarna drev på dem och sa: ”Fullgör ert arbete, full kvot för varje dag, som när ni fick halm!” 14 Och förmännen som faraos slavdrivare hade satt över israeliterna misshandlades och man sa till dem: ”Varför har ni inte tillverkat full mängd tegel som förut, varken i går eller i dag?”
15 Då kom israeliternas förmän och ropade till farao: ”Varför behandlar du dina tjänare så här? 16 Fastän dina tjänare inte får någon halm säger de åt oss att göra tegel. Se, dina tjänare misshandlas, men det är ditt folk som felar.” 17 Men han svarade: ”Ni är så fruktansvärt lata! Det är därför ni säger att ni vill gå och offra åt Herren. 18 Iväg och arbeta! Halm får ni inte, men samma mängd tegel ska ni leverera.” 19 Israeliternas förmän insåg att de var illa ute då det blev sagt att de inte skulle få minska den dagliga tegelkvoten. 20 När de kom ut från farao mötte de Mose och Aron som väntade på dem. 21 De sa till dem: ”Herren ser vad ni gjort och ska döma er! Ni har gjort oss motbjudande inför farao och hans tjänare och lagt ett svärd i deras hand så de kan döda oss.”
22 Mose vände sig åter till Herren och sa: ”Herre, varför gör du så ont mot detta folk? Varför sände du mig? 23 Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har han behandlat detta folk illa. Och du har inget gjort för att rädda ditt folk.”
© Ragnar Blomfelt