David får höra att Saul är död
1 När Saul var död och David återvänt efter att ha besegrat Amalek, var han två dagar i Siklag. 2 Den tredje dagen kom en man från Sauls armé. Han hade sönderrivna kläder och jord på huvudet. Han kom in till David och föll ner till marken i respekt. 3 David frågade: ”Var kommer du ifrån?” Han svarade: ”Jag har flytt från Israels armé.” 4 David sa: ”Berätta för mig vad som hände.” Han sa: ”Krigsfolket flydde från striden och många föll och stupade. Saul och hans son Jonatan är också döda.” 5 David frågade den unge mannen som berättade detta: ”Hur vet du att Saul och hans son Jonatan är döda?” 6 Den unge mannen svarade: ”Jag råkade befinna mig på berget Gilboa. Där stödde sig Saul mot sitt spjut medan vagnar och ryttare kom allt närmare inpå. 7 När han vände sig om och såg mig ropade han på mig, och jag svarade. 8 Han frågade mig vem jag var, och jag sa att jag var amalekit. 9 Han sa till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten, för jag krampar men är ännu vid liv. 10 Så jag ställde mig över honom och dödade honom, för jag visste att han inte skulle överleva sitt fall. Och jag tog hans krona och armband, och tog dem hit till min herre.”
11 Då tog David tag i sina kläder och rev sönder dem. Detsamma gjorde alla män omkring honom. 12 De sörjde, grät och fastade till kvällen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens krigsfolk och för Israels hus, därför att de hade fallit för svärd. 13 David frågade den unge mannen som hade rapporterat till honom om hans ursprung. Han svarade: ”Jag är en invandrarson, en amalekit.” 14 David sa: ”Hur vågade du sträcka ut din hand och ha ihjäl Herrens smorde?” 15 David kallade på en av de unga männen och sa till honom: ”Gå, ta ner honom!” Så han slog honom till döds. 16 David sa till honom: ”Ditt blod är över ditt eget huvud, för din egen mun vittnade mot dig när du sa att du hade dödat Herrens smorde.”
David sörjer över Saul och Jonatan
17 David sjöng följande sorgesång över Saul och hans son Jonatan. 18 Han bestämde att Judas söner skulle lära sig ”Bågsången”, som finns nedtecknad i ”Den redliges bok”:
19 ”Din härlighet, Israel,
ligger utslaget på dina höjder.
Hur har inte de mäktiga fallit!
20 Kungör det inte i Gat,
proklamera det ej på Ashkelons gator!
För då skulle filisteernas döttrar glädjas,
de oomskurnas döttrar skulle jubla.
21 Ni Gilboas berg,
må det aldrig falla något regn på er
och må där saknas fält för offergåvor.
För där ligger de mäktigas sköld nersölad,
Sauls sköld är ej mer oljesmord.
22 Med de slagnas blod,
med de mäktigas fett,
återvände Jonatans båge,
vände Sauls svärd mättat hem.
23 Saul och Jonatan, älskade och ljuvliga!
I liv och död ej åtskilda.
De var snabbare än örnar, starkare än lejon.
24 Israels döttrar, gråt över Saul,
som klädde er i scharlakan och lyx
och prydde era kläder med guldsmycken.
25 Hur har inte de mäktiga fallit mitt i striden!
Jonatan ligger slagen på dina höjder.
26 Jag sörjer dig,
Jonatan, min broder!
Jag tycker du var helt ljuvlig.
Din kärlek till mig var mer underbar
än kvinnors kärlek.
27 Hur har inte de mäktiga fallit
och krigsvapnen förstörts!”
1:6-10. Den unge mannen, som var amalekit, ljög sannolikt. Hur det verkligen gick till beskrivs i 1 Sam 31.
1:26. Jonatans och Davids förhållande i Samuelsböckerna beskriver manlig vänskap och kärlek när den är som bäst.
© Ragnar Blomfelt