David och Siba
1 När David hade gått ett stycke från bergets topp mötte honom Siba, Mefiboshets tjänare. Han hade ett par åsnor lastade med tvåhundra bröd, hundra russinkakor, hundra fruktkakor och en lägel vin. 2 Kungen frågade honom: ”Varför har du med dig detta?” Siba svarade: ”Åsnorna kan ridas av kungens familj, brödet och fruktkakorna kan ätas av tjänarna, och vinet kan drickas av dem som utmattas i öknen.” 3 Kungen sa: ”Men var är din herres son Mefiboshet?” Siba svarade: ”Han är kvar i Jerusalem, för han sa att Israels hus i dag skulle ge honom tillbaka hans fars kungadöme.” 4 Då sa kungen till Siba: ”Allt som tillhör Mefiboshet ska vara ditt.” Siba svarade: ”Jag bugar mig i all respekt. Låt mig få din välvilja, min herre kung.”
Shimei förbannar David
5 Kung David nådde fram till Bahurim. Då kom en man ut därifrån som var släkt med Sauls hus. Han hette Shimei och var son till Gera. Han for ut i förbannelser 6 och kastade sten på David och alla kung Davids tjänare, trots att hela hären och alla krigsmän omgav kungen till höger och vänster. 7 Shimei förbannade David och sa: ”Försvinn, försvinn! Du jävla mördare! 8 Herren tar hämnd på dig för allt blod i Sauls hus. Du tog kungadömet från honom, men Herren ger det till din son Absalom. Se hur ofärden drabbar dig, för du är en mördare!”
9 Då sa Abishaj, Serujas son, till kungen: ”Varför ska den där döda hunden få förbanna min herre kungen? Låt mig gå dit och hugga huvudet av honom.” 10 Men kungen sa: ”Vad har jag med er att göra, ni Serujas söner? Om han förbannar för att Herren befallt honom att förbanna David, vem kan då ifrågasätta honom?” 11 David sa vidare till Abishaj och alla sina tjänare: ”Min son, ja, mitt eget kött och blod, försöker döda mig. Skulle då inte en benjaminit vilja det? Låt honom hålla på och förbanna, för Herren har befallt honom det. 12 Kanske ska Herren se till mitt elände och vända hans förbannelse i dag till något gott för mig.” 13 Så fortsatte David och hans män efter vägen medan Shimei gick jämsides med honom längs berget och förbannade och kastade stenar och jord mot honom. 14 Kungen och allt folket som följde honom anlände utmattade, så han vilade ut där.
Absalom till Jerusalem
15 Absalom med allt sitt folk, Israels män, anlände till Jerusalem. Ahitofel var med honom. 16 Nu kom arkiten Hushaj, Davids vän, till Absalom och ropade: ”Leve kungen! Leve kungen!” 17 Absalom sa till Hushaj: ”Är det så du visar dig lojal mot din vän? Varför följde du inte med din vän?” 18 Hushaj svarade: ”Nej, den som Herren och folket och alla Israels män har utvalt, honom vill jag tillhöra och hos honom vill jag stanna. 19 Dessutom, vem skulle jag tjäna om inte hans son? Så som jag tjänat din far vill jag tjäna dig.”
20 Absalom frågade Ahitofel: ”Vad råder du oss att göra?” 21 Ahitofel svarade: ”Ligg med din fars bihustrur som han lämnade kvar för att se efter palatset. När hela Israel får höra att du gjort dig förhatlig för din far, ska det styrka modet hos alla dina anhängare.” 22 De slog upp ett tält åt Absalom på taket. Och Absalom gick in där till sin fars bihustrur inför ögonen på hela Israel.
23 På den tiden var ett råd från Ahitofel jämförbart med ett ord från Gud. Så högt värdesatte både David och Absalom hans råd.
16:5. Shimei. Han bad senare om förlåtelse och David skonade honom (19:16-23), men David lät döda honom till slut (1 Kung 2:8-9).
16:16. Fortsättning från 15:37.
© Ragnar Blomfelt