Heliga gåvor och offer
1 Herren talade till Mose: 2 Säg till Aron och hans söner att de ska behandla med respekt de heliga gåvor som Israels söner helgar åt mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn. Jag är Jahve. 3 Säg till dem: Om en man av era ättlingar i kommande släkten medan han är oren kommer nära de heliga gåvor som Israels söner helgar åt Herren, ska han avlägsnas ur min åsyn. Jag är Jahve. 4 Ingen man av Arons ättlingar som har lepra eller flytning ska äta av de heliga gåvorna förrän han blivit ren. Det ska inte heller han som vidrör något som blivit orent genom en död kropp eller den man som har sädesavgång, 5 eller den man som vidrör ett smådjur som orsakar orenhet eller vid en människa som man blir oren av, hur han än blivit oren. 6 Den som vidrör något sådant är oren till kvällen och ska inte äta av de heliga gåvorna förrän han badat sin kropp. 7 Men vid solens nedgång är han ren. Därefter kan han äta av de heliga gåvorna, för det är hans mat. 8 Han får inte äta ett självdött eller ihjälrivet djur, för då blir han oren. Jag är Jahve. 9 Präster ska hålla det jag bestämt så att de inte bär på skuld och dör genom att vanhelga det. Jag är Jahve som helgar dem.
10 Ingen obehörig får äta av det heliga. En som bor hos prästen eller en daglönare får inte äta av det heliga. 11 Men har en präst köpt en slav för egna pengar får denne äta av det, liksom en slav som är född i hans hus. De får äta av prästens mat.
12 Om en prästdotter gifter sig med en obehörig får hon inte äta av de heliga offergåvorna. 13 Men om en prästdotter är änka eller skild och är utan barn och hon återvänder till sin fars hus och bor där som i sin ungdom, då får hon äta av sin fars mat. Men ingen obehörig får äta av den.
14 Om en man oavsiktligt äter av det heliga ska han ge en helig offergåva till prästen med tillägg av en femtedel. 15 Prästerna ska inte vanhelga de heliga gåvor som Israels söner ger åt Herren 16 genom att låta folket äta av deras heliga gåvor så att de bär på synd och skuld. För jag är Jahve som helgar dem.
17 Herren talade till Mose: 18 Säg till Aron och hans söner och alla Israels söner: Om någon man av Israels hus eller av invandrarna i Israel bär fram något offer, ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, som de bär fram åt Herren som brännoffer, 19 ska det ske på ett godtagbart sätt: offret ska vara ett felfritt handjur av nötboskapen, fåren eller getterna. 20 Offra inte ett djur med någon defekt, för det blir inte godtagbart för er.
21 Om en man offrar ett fredsoffer åt Herren av nöt eller av småboskap, antingen för att infria ett löfte eller som ett frivilligt offer, ska det vara felfritt för att bli godtagbart. Ingen defekt får finnas på djuret. 22 Offra inte åt Herren något som är blint eller brutet, stympat eller sårigt eller har skabb eller utslag. Sådana eldoffer ska ni inte lägga på altaret åt Herren. 23 Ett djur av nöt eller småboskap med vanskapta eller förkrympta lemmar kan du offra som frivilligt offer, men som löftesoffer blir det inte godtagbart. 24 Offra inte åt Herren ett djur vars testiklar blivit klämda, krossade, avslitna eller bortskurna. Ni får inte göra sådant i ert land. 25 Inte heller av utlänningar ska ni ta emot och offra sådana djur till mat åt er Gud. Eftersom de är skadade och har en defekt blir de inte godtagbara för er.
26 Herren talade till Mose: 27 När en kalv, ett lamm eller en killing har fötts, ska den dia sin mor i sju dagar. Men från den åttonde dagen är det godtagbart som eldoffergåva åt Herren. 28 Slakta inte något nöt eller småboskap på samma dag som dess unge.
29 När ni vill offra ett tackoffer åt Herren, ska det ske så att det blir godtagbart för er. 30 Det ska ätas samma dag och inte kvarlämnas något till nästa morgon. Jag är Jahve.
31 Håll mina bud och följ dem. Jag är Jahve. 32 Vanhelga inte mitt heliga namn. Jag ska hållas helig bland Israels söner. Jag är Jahve som avskiljer er. 33 Det var jag som förde er ut från Egypten för att vara er Gud. Jag är Jahve.
© Ragnar Blomfelt