Sabbatsåret
1 Herren talade till Mose på berget Sinai: 2 Säg till Israels söner: När ni kommer in i landet jag ger er, ska landet hålla sabbat för Herren. 3 Under sex år kan du beså din åker och beskära dina vinstockar och bärga skörden. 4 Men under det sjunde året ska landet ha sabbatsvila, en sabbat för Herren. Då ska du inte beså din åker och inte beskära dina vinstockar. 5 Det som växer upp av spillsäden efter skörden ska du inte bärga, och druvorna som växer på dina obeskurna vinstockar ska du inte skörda. Det ska vara ett år av sabbatsvila för landet. 6 Det som landet själv frambringar under sabbatsåret ska vara mat åt dig, din slav och slavinna, din daglönare och din inneboende, alla som bor hos dig. 7 Även din boskap och vilddjuren i ditt land ska ha sin föda av vad landet kan ge.
Jubelåret
8 Du ska räkna sju sabbatsår, sju gånger sju år, så att tiden för de sju sabbatsåren blir fyrtionio. 9 I sjunde månaden på tionde dagen i månaden ska du stöta högt i horn. På försoningsdagen ska ni stöta i horn över hela ert land. 10 Ni ska avskilja det femtionde året och utropa frihet i landet för alla som bor där. Det ska vara ett jubelår för er. Var och en av er ska då återvända till sin egendom och till sin släkt. 11 Det femtionde året ska vara ett jubelår för er. Då ska ni inte så, och inte skörda det som växt av sig självt, och inte plocka druvorna från era oskurna vinstockar. 12 För det är ett jubelår. Det ska vara avskilt för er. Ni ska äta av det som marken frambringar.
13 Under jubelåret ska var och en av er återvända till sin egendom. 14 Om ni säljer något till er nästa eller köper något av honom, ska ni inte göra varandra orätt. 15 Betala din nästa efter antalet år från jubelåret, och han ska få betalning efter antalet år du kan bärga skörden. 16 Ju fler år desto högre köpesumma, och ju färre år desto lägre köpesumma. Det är ju ett visst antal grödor han säljer till dig. 17 Gör inte varandra orätt, du ska frukta din Gud, för jag är Jahve er Gud.
18 Följ mina stadgar och håll mina lagar och rätta er efter dem. Då ska ni leva tryggt i landet. 19 Landet ska ge sin frukt så att ni har gott om mat och kan leva i trygghet. 20 Ni kanske undrar vad ni ska äta under det sjunde året då ni varken får så eller skörda. 21 Men jag ska befalla min välsignelse över er det sjätte året, så att landet ger gröda för tre år. 22 Medan ni sår det åttonde året ska ni äta av den gamla skörden. Ända tills grödan från nionde året har bärgats ska ni äta av den gamla skörden.
23 Mark får ni inte sälja för all framtid. För landet är mitt, och ni är främlingar och gäster hos mig. 24 Av all mark ni äger ska ni ge rätt till återköp av markegendom.
25 Blir din broder fattig och säljer något av sin egendom, ska hans närmaste återlösare komma och lösa in det brodern sålt. 26 Om någon inte har en återlösare, men själv får möjlighet att lösa in det sålda, 27 ska han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala köparen för de återstående, och sedan återvända till sin egendom. 28 Men om han inte har möjlighet, ska det sålda förbli i köparens hand till jubelåret, men då ska det frånträdas, och han kan återvända till sin egendom.
29 Säljer någon ett hus i en muromgärdad stad, ska han ha rätt att köpa tillbaka det inom ett år. Hans återköpsrätt är alltså tidsbegränsad. 30 Om det inte har köpts tillbaka inom ett år ska huset, om det ligger i en muromgärdad stad, tillhöra köparen och hans efterkommande för alltid. Det ska inte frånträdas på jubelåret. 31 Men hus i byar som inte är muromgärdade ska räknas som landets åkermark. De kan köpas tillbaka eller frånträdas under jubelåret.
32 Angående levitstäderna så har leviterna alltid rätt att återlösa husen i de städer som tillhör dem. 33 Om en annan levit inlöser ett hus i den stad där han har egendom, ska det frånträdas på jubelåret. För levitstädernas hus är leviternas egendom bland Israels söner. 34 Men de öppna betesmarkerna runt om deras städer får inte säljas, för det är deras egendom för alltid.
Godhet mot fattiga
35 Om din broder blir fattig och inte kan försörja sig hos dig, ska du hjälpa honom som man gör med en invandrare eller främmande och låta honom bo hos dig. 36 Ockra inte mot honom eller ta ränta, utan frukta din Gud och låt din broder leva hos dig. 37 Låna honom inte pengar mot ränta, och ge honom inte av din mat för att kräva mer tillbaka. 38 Jag är Jahve er Gud, som förde er ut från Egypten för att ge er Kanaan och vara er Gud.
39 Om din broder blir fattig hos dig och säljer sig åt dig, ska du inte tvinga honom till slavarbete. 40 Som en daglönare och en främmande ska han vara hos dig. Han ska tjäna dig fram till jubelåret. 41 Då ska han och hans barn lämna dig. Han kan återvända till sin släkt och sina fäders egendom. 42 För de är mina tjänare som jag förde ut från Egypten. De ska inte säljas som man säljer slavar. 43 Var inte hård när du härskar över honom. Du ska frukta din Gud.
Slavköp
44 Vill du få dig en slav eller slavinna ska du köpa av folken omkring dig. 45 Ni får också köpa söner till invandrare bland er och bland deras släktingar som bor hos er och som är födda i ert land. De förblir er egendom. 46 Ni kan lämna dem i arv åt era söner efter er att ha som egendom, som slavar för all framtid. Men bland era bröder, Israels söner, ska ingen härska över den andre med hårdhet.
47 Om en invandrare eller främmande hos dig blir rik och en broder nära honom blir fattig och säljer sig åt invandraren som bor hos dig, eller åt den främmande, eller åt någon som är av invandrarsläkt, 48 då ska han kunna friköpas efter att han sålt sig. Någon av hans bröder kan friköpa honom, 49 eller hans farbror eller hans kusin eller någon annan nära släkting. Han kan också själv köpa sig fri om han får råd. 50 Då ska han och hans köpare räkna ut tiden från det år han sålde sig fram till jubelåret. Priset ska avgöras på antalet år och beräknas efter en daglönares arbete. 51 Om många år återstår ska han som lösen för sig betala det som motsvarar vad han köptes för. 52 Om enstaka år återstår till jubelåret ska han betala sin lösesumma beräknad efter antalet år. 53 Han ska vara som en daglönare som anställs år för år. Och se till att inte invandraren härskar över honom med hårdhet. 54 Om han inte blir löst på något av dessa sätt ska han friges under jubelåret, han själv och hans barn med honom. 55 För Israels söner är mina slavar. De är mina slavar som jag förde ut från Egypten. Jag är Jahve er Gud.
25:23. främlingar och gäster hos mig. Jfr Ps 39:13, 1 Krön 29:15, 1 Petr 2:11, Hebr 11:13-16.
25:44. Att Israelerna fick köpa slavar från hednafolken är något som Gud tillät redan i 1 Mos 17:12. Israelerna själva var Guds slavar, v. 55.
© Ragnar Blomfelt