Återlösning av heliga gåvor
1 Herren talade till Mose: 2 Säg till Israels söner: Om en man ger ett särskilt löfte åt Herren ska värdering bestämmas för sådana: 3 Värdet för en man mellan tjugo och sextio år ska du bestämma till 500 gram silver efter helgedomsvikt. 4 Värdet för en kvinna är 300 gram silver. 5 Värdet för den som är mellan fem och tjugo år ska vara 200 gram silver för en pojke, och 100 gram silver för en flicka. 6 Värdet för den som är mellan en månad och fem år ska vara 50 gram silver för en pojke, och 30 gram silver för en flicka. 7 Värdet för den som är sextio år eller mer ska vara 150 gram silver för en man, och 100 gram silver för en kvinna. 8 Är någon så fattig att han inte kan betala värdet ska han ställas inför prästen, som ska fastställa ett värde för honom. Prästen ska fastställa värdet utifrån vad den som avlagt löftet har råd med.
9 Gäller löftet djur som kan offras åt Herren, ska varje djur som ges åt Herren vara heligt. 10 Ett djur får inte ersättas eller bytas ut, varken ett bättre mot ett sämre eller ett sämre mot ett bättre. Om så ändå sker, ska både det första djuret och det som lämnas i utbyte vara heligt. 11 Gäller löftet ett orent djur som inte får offras åt Herren, ska det ställas inför prästen. 12 Han ska fastställa dess värde utifrån djurets kvalité. Prästens värdering gäller. 13 Vill ägaren lösa djuret, ska han utöver värderingen lägga till en femtedel.
14 Om en man helgar sitt hus som något heligt åt Herren, ska prästen fastställa dess värde utifrån kvalité. Prästens värdering gäller. 15 Om den som helgat sitt hus vill lösa det, ska han utöver värderingen lägga till en femtedel. Då blir det hans.
16 Om en man helgar åt Herren ett markstycke av sin ärvda egendom, ska du bestämma dess värde efter mängden utsäde. Varje homer utsäde ska motsvara 500 gram silver. 17 Om han helgar sitt markstycke från jubelåret, ska ditt fastställda värde gälla. 18 Men helgar han sitt markstycke efter jubelåret, ska prästen beräkna värdet åt honom efter antalet år som återstår till nästa jubelår, och utifrån det minska värderingen. 19 Om han som helgat markstycket vill lösa det, ska han utöver värderingen lägga till en femtedel. Då tillhör det honom. 20 Om han inte löser markstycket, eller säljer det till en annan man, får det sedan inte lösas. 21 När markstycket frånträds på jubelåret ska det vara helgat åt Herren som vigd mark. Det blir prästens egendom. 22 Om han helgar åt Herren ett köpt markstycke som inte tillhör ärvd egendom, 23 ska prästen räkna ut värdet fram till jubelåret, och mannen ska samma dag betala pengarna, som är helgade åt Herren. 24 På jubelåret återgår markstycket till säljaren, markens ursprunglige ägare. 25 Alla värden ska bestämmas utifrån helgedomens standardvikt.
26 Förstfödda djur bland boskap ska ingen helga. De tillhör Herren som förstfödda. Vare sig det är en oxe eller ett får tillhör det Herren. 27 Är det ett orent djur ska det lösas in efter din värdering, och tilläggas en femtedel. Om det inte blir löst ska det säljas efter din värdering.
28 Inget som en man permanent avskilt åt Herren från det han äger – en människa, ett djur, ett ärvt markstycke – får varken säljas eller lösas. Allt sådant avskilt är högheligt och tillhör Herren. 29 Ingen som är avskild åt förintelse får lösas. En sådan måste avrättas.
30 Allt tionde i landet tillhör Herren, både av markens gröda och av trädens frukt. Det är helgat åt Herren. 31 Om en man vill lösa något av sitt tionde ska han lägga till en femtedel av värdet. 32 För tionde av nöt eller småboskap ska vart tionde djur av alla som går under herdestaven vara helgat åt Herren. 33 Han får inte undersöka kvalitén och han får inte byta ut det. Om det ändå byts ut ska både det utbytta djuret och det andra vara helgat. Det får inte lösas.
34 Dessa är de bud som Herren befallde Mose att ge till Israels söner på berget Sinai.
27:16. homer. Ca 220 liter.
27:30-32. tionde. Tiondet skulle ges åt leviterna (4 Mos 18:21, 24). I Nya Testamentet finns inget påbud om tionde (men inte heller något förbud, se Matt 23:23 med kommentar).
© Ragnar Blomfelt