Selofhads döttrar
1 Selofhads döttrar trädde fram. Selofhad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, släkter. Döttrarna hette Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 2 De stod inför Mose och prästen Eleasar, ledarna och hela församlingen vid ingången till mötestältet och sa: 3 ”Vår far dog i öknen. Men han tillhörde inte Korahs följare som förenade sig mot Herren. Han dog genom egen synd. Och han hade inga söner. 4 Ska vår fars namn försvinna ur hans släkt för att han inte hade någon son? Låt oss få egendom bland vår fars bröder.”
5 Mose lade fram deras sak inför Herren. 6 Och Herren sa till Mose: 7 ”Selofhads döttrar har rätt. Du ska ge dem arvsegendom bland deras fars bröder och låta arvet efter deras far gå över till dem. 8 Säg till Israels söner: Om en man dör utan att efterlämna någon son, ska ni låta hans arv gå över till hans dotter. 9 Om han inte hade någon dotter ska ni ge hans arv åt hans bröder. 10 Hade han inte några bröder ska ni ge hans arv åt hans fars bröder. 11 Hade hans far inga bröder ska ni ge arvet efter honom åt hans närmaste släkting. Han ska äga det. Detta ska vara lag och rätt för Israels söner, så som Herren befallt Mose.”
Josua blir Moses efterträdare
12 Herren sa till Mose: ”Gå upp på Abarimberget och se landet jag gett åt Israels söner. 13 När du har sett det ska också du förenas med ditt folk, liksom din bror Aron. 14 För ni var upproriska mot mitt ord i öknen Zin när församlingen satte sig upp mot mig. Ni höll mig inte helig inför deras ögon vid vattnet, Meribas vatten vid Kadesh i öknen Zin.”
15 Mose sa till Herren: 16 ”Må Jahve, som är Gud över anden i allt kött, sätta en man över församlingen 17 som kan gå före dem när de drar ut och vänder åter, som kan leda dem ut och föra dem tillbaka, så att inte Herrens församling blir som får utan herde.” 18 Herren svarade Mose: ”Hämta Josua, Nuns son, en man som har Anden, och lägg din hand på honom. 19 Ställ honom inför prästen Eleasar och hela församlingen. Förordna honom inför deras ögon. 20 Ge honom något av din auktoritet så att hela Israels församling lyder honom. 21 Han ska stå inför prästen Eleasar, som genom urims utslag ska hämta svar åt honom inför Herren. På hans ord ska de både dra ut och vända tillbaka, Josua och alla Israels söner med honom, hela församlingen.”
22 Mose gjorde som Herren befallt honom. Han hämtade Josua och förde honom inför prästen Eleasar och hela församlingen. 23 Eleasar lade sina händer på honom och förordnade honom, så som Herren sagt genom Mose.
27:14. Händelsen återges i kapitel 20.
27:16. Gud över anden i allt kött. (Även 16:22.) Jfr Dan 5:23, Ps 104:29, Pred 12:7, Luk 8:55, Apg 7:59.
27:17. som får utan herde. Jfr Matt 9:36. Jesus Kristus är den gode herden, Joh 10:11-16.
27:18. Josua. Betyder ”Jahve frälser”. en man som har Anden. På samma sätt som Kristus var närvarande och verksam under Gamla Testamentets tid (1 Mos 16:7, 2 Mos 14:19, 1 Kor 10:4, 9, Judas v. 5), så var även Anden det (1 Mos 41:38, 2 Mos 31:3, 4 Mos 11:25, Dom 3:10, 6:34, 11:29, 1 Sam 16:13, Ps 51:12-14, 104:30, 106:33, 139:7, 143:10).
27:21. urims utslag. Se kommentar till 2 Mos 28:30.
© Ragnar Blomfelt