Gud befaller Israel att hämnas Midjan
1 Herren sa till Mose: 2 ”Hämnas midjaniterna för Israels söner. Sedan ska du förenas med ditt folk.” 3 Mose sa till folket: ”Ett antal av era män ska rusta sig för krig. De ska dra ut mot Midjan och verkställa Herrens hämnd på Midjan. 4 Sänd ut tusen man för att kriga från varje israelitisk stam.” 5 Då värvades ur Israels ätter tusen man av varje stam, tolvtusen krigsrustade män. 6 Mose sände ut dem att kriga, tusen man ur varje stam. De drog ut med Pinehas, prästen Eleasars son. Han hade med sig de heliga föremålen och larmtrumpeterna.
7 De stred mot Midjan, så som Herren befallt Mose. De dödade alla män. 8 Förutom alla andra som blev slagna dödades också de midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska kungar. De dödade också Bileam, Beors son, med svärd. 9 Israels söner tillfångatog Midjans kvinnor och barn. Och alla deras hjordar, all deras boskap och allt de ägde tog de som krigsbyte. 10 De brände upp alla deras städer där de bodde och alla deras tältläger. 11 De tog med sig allt rövat krigsbyte, både människor och djur. 12 De förde fångarna och det rövade krigsbytet till Mose och prästen Eleasar och till Israels söners församling i lägret på Moabs hedar, vid Jordanfloden mitt emot Jeriko.
13 Mose, prästen Eleasar och församlingens alla ledare gick för att möta dem utanför lägret. 14 Men Mose blev arg på krigsbefälet som återvände från kriget, både befälen över tusen och befälen över hundra. 15 Mose sa till dem: ”Lät ni alla kvinnor leva! 16 Det var ju de som efter Bileams råd orsakade att Israels söner var trolösa mot Herren den gången vid Peor, så att hemsökelsen drabbade Herrens församling. 17 Döda nu alla pojkar! Döda också alla kvinnor som legat med män! 18 Men alla flickor som inte legat med män ska ni låta leva och ha själva.
19 Ni ska vara utanför lägret i sju dagar. Den bland er och era fångar som dödat en människa eller vidrört en död ska rena sig på tredje dagen och på sjunde dagen. 20 Ni ska rena alla kläder, allt tillverkat av skinn eller gethår och alla träföremål.”
21 Prästen Eleasar sa till de soldater som deltagit i kriget: ”Detta är den lagstadga som Herren befallt Mose: 22 Guld, silver, koppar, järn, tenn och bly, 23 allt som tål eld, ska ni låta gå genom eld så att det blir rent. Det ska också renas med reningsvatten. Och allt som inte tål eld ska ni låta gå genom vatten. 24 Den sjunde dagen ska ni tvätta era kläder, och ni är rena. Därefter får ni gå in i lägret.”
Fördelning av krigsbytet
25 Herren sa till Mose: 26 ”Du och prästen Eleasar och församlingens överhuvuden ska räkna krigsbytet av människor och djur. 27 Sedan ska du dela krigsbytet i två delar mellan soldaterna som deltog i kriget och hela församlingen. 28 Ta skatt åt Herren från de soldater som var med i striden: en femhundradel av människor, kor, åsnor och får. 29 Ta detta av deras andel och ge det åt prästen Eleasar som en offergåva åt Herren. 30 Från Israels söners andel ska du ta en femtiondel av människor, kor, åsnor, får och all boskap. Ge det åt leviterna som utför uppgifter vid Herrens tälthelgedom.”
31 Mose och prästen Eleasar gjorde som Herren befallt Mose. 32 Krigsbytet, resten av det som soldaterna hade tagit, utgjordes av 675 000 får, 33 av 72 000 kor, 34 av 61 000 åsnor, 35 samt 32000 människor, kvinnor som inte legat med män.
36 Hälften av krigsbytet som tillföll de stridande, utgjordes av 337 500 får, 37 av dem var 675 får skatt åt Herren, 38 av 36 000 kor, av dem var 72 kor skatt åt Herren, 39 av 30 500 åsnor, av dem var 61 åsnor skatt åt Herren, 40 och 16 000 människor, av dem var 32 personer skatt åt Herren.
41 Mose gav skatten, offergåvan åt Herren, till prästen Eleasar, så som Herren befallt Mose.
42 Den hälft som Israels söner fick och som Mose avskilt från soldaterna, 43 den hälft som tillföll församlingen, utgjordes av 337 500 får, 44 av 36 000 kor, 45 av 30 500 åsnor, 46 och 16 000 människor. 47 Ur den hälft som israeliterna fick tog Mose en femtiondel av både människor och djur. Han gav den åt leviterna som hade uppgifter vid Herrens tälthelgedom, så som Herren befallt Mose.
48 Krigsbefälet över häravdelningarna, befälen över tusen och befälen över hundra, kom fram till Mose 49 och sa till honom: ”Dina tjänare har räknat soldaterna under vårt befäl, och ingen man saknas. 50 Därför ger vi nu en offergåva åt Herren av det som varje man kommit över av guldsmycken – armband, ringar, örhängen och halssmycken – till försoning för oss inför Herren.”
51 Mose och prästen Eleasar tog emot guldet av dem, alla slags klenoder. 52 Guldet som gavs som gåva åt Herren av befälen över tusen och befälen över hundra vägde sammanlagt 190 kilo. 53 Varje soldat hade tagit krigsbyte. 54 Och Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från befälen över tusen och befälen över hundra och bar in det i mötestältet. Detta för att Israels söner skulle vara ihågkomna inför Herren.
31:2. Hämnas midjaniterna. Midjaniternas ursprung går tillbaka till Abraham, 1 Mos 25:1-2. De var allierade med bl.a. Moab (4 Mos 22:7) och amalekiterna (Dom 6:3, 7:12). Israel får uppdraget att verkställa Guds dom över midjaniterna för att de försökte locka Israel till otukt och avguderi (kapitel 25), vilket är en allvarlig synd, se t.ex. 5 Mos 13.
31:6. Pinehas. Se 25:7-13 med kommentar.
31:19-24. Fastän kriget var befallt av Gud så är krig och dödande i sig något ont som skapar orenhet.
© Ragnar Blomfelt