Krigslagar
1 När du drar ut i krig mot dina fiender och får se hästar och vagnar och en armé större än din egen, ska du inte bli rädd för dem. För Jahve din Gud är med dig, han som förde dig upp från Egypten. 2 När ni står redo för strid ska prästen träda fram och tala till folket. 3 Han ska säga till dem: ”Lyssna, Israel! Ni står i dag redo att strida mot era fiender. Var inte fega, inte rädda, inte panikslagna, och darra inte för dem. 4 För Jahve er Gud går själv med er för att strida för er mot era fiender och ge er seger.”
5 Och förmännen ska säga till folket: ”Har en man byggt ett nytt hus men ännu inte invigt det kan han återvända hem, så att inte en annan inviger det om han faller i striden. 6 Har en man planterat en vingård men ännu inte börjat skörda kan han återvända hem, så att inte en annan skördar dess frukt om han faller i striden. 7 Har en man trolovat sig men ännu inte gift sig med henne kan han återvända hem, så att inte en annan gifter sig med henne om han faller i striden.”
8 Sedan ska förmännen säga till folket: ”Om någon är rädd eller feg så kan han återvända hem, så att inte också hans bröder smittas av hans modlöshet.” 9 När förmännen talat klart till folket ska de tillsätta befälhavare att leda hären.
10 När du närmar dig en stad för att angripa den ska du först erbjuda fred. 11 Om staden ger ett fredligt svar och öppnar portarna för dig, ska allt folket där bli arbetspliktiga tjänare under dig. 12 Om den inte vill ha fred utan väljer att kriga mot dig, ska du belägra den. 13 Och när Jahve din Gud ger den i din hand ska du döda alla män där med svärd. 14 Men kvinnorna, barnen, boskapen och allt annat i staden kan du ta som byte. Ta för dig av det byte som Jahve din Gud ger dig från dina fiender. 15 Så ska du behandla fjärran städer, sådana som inte tillhör folken här i närheten.
16 Men låt inget som andas få leva i städer som tillhör dessa folk och som Jahve din Gud ger dig till egendom. 17 Du ska förinta dem fullständigt: hettiterna och amoreerna, kanaaneerna och perisseerna, hiveerna och jebusiterna, så som Jahve din Gud befallt dig. 18 Annars lär de er att utöva alla deras vidrigheter som de själva utövat för sina gudar, och så får de er att synda mot Jahve er Gud.
19 När du belägrar en stad under lång tid för att erövra och inta den ska du inte fälla stadens träd med yxa. Ät deras frukt men hugg inte ner dem. Markens träd är inte människor som du ska belägra! 20 Fäll bara träd som du vet inte ger ätbar frukt. Hugg ner dem och bygg belägringsverk mot den fientliga staden tills den faller.
20:1-4. Krigslagarna i kapitlet inleds med det som brukar kallas ”heligt krig” eftersom det är prästen som talar till folket och förklarar att det är Gud som strider för dem. Jfr 2 Mos 14:14, 15:3, 5 Mos 3:22.
20:10-15. Israel tilläts även föra krig mot ”fjärran städer” (v. 15) utanför Kanaan. Krigslagarna hade då särskilda restriktioner.
20:11. bli arbetspliktiga tjänare under dig. Se exempel i Jos 9:3-27, Dom 1:28, 30-35.
20:16-18. I motsats till folk i ”fjärran städer” (v. 15) skulle folkslagen inom Guds utlovade land, Kanaan, förintas. Israel befalldes begå folkmord för att de inte skulle lockas med av folkslagens alla vidrigheter (v. 18).
© Ragnar Blomfelt