Förnyelse av förbundet – i Moab
1 Detta är orden i förbundet som Herren befallde Mose att sluta med Israels söner i Moab, utöver det förbund som han slöt med dem vid Horeb.
2 Mose sammankallade hela Israel och sa: Ni såg allt som Herren gjorde inför era ögon i Egypten med farao och alla hans tjänare och hela hans land. 3 Med egna ögon såg ni de stora prövningarna, de stora tecknen och undren. 4 Men till denna dag har Herren inte gett er ett sinne som förstår, ögon som ser och öron som hör. 5 Jag ledde er i öknen i fyrtio år. Men varken era kläder eller sandaler blev utslitna. 6 Ni åt varken bröd eller drack vin och starka drycker, för att ni skulle förstå att jag är Jahve er Gud.
7 Och när ni kom till denna plats drog kung Sichon i Heshbon och kung Og i Bashan ut till strid mot oss, men vi besegrade dem. 8 Vi intog deras land och gav det som egendom åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasses stam. 9 Håll därför detta förbunds ord och följ dem, då ska ni lyckas i allt ni gör.
10 Ni står i dag alla inför Jahve er Gud: era överhuvuden, era stammar, era äldste och era förmän, alla män i Israel, 11 era barn och hustrur, invandraren inom ditt läger, din vedhuggare och din vattenbärare. 12 Ni ska nu träda in i förbundet med Jahve din Gud, det edsförbund som han i dag sluter med dig. 13 Han vill i dag stadfästa dig som sitt folk och bli din Gud, så som han sagt dig och som han med ed lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob. 14 Det är inte bara med er som jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund. 15 Jag gör det både med dem som i dag står här med oss inför Jahve vår Gud och med dem som ännu inte är här med oss i dag.
16 Ni vet själva hur vi bodde i Egypten och hur vi passerade folkens länder där vi drog fram. 17 Ni såg deras vidrigheter och gudabilder av trä och sten, silver och guld, som fanns hos dem. 18 Hos er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam vars hjärta i dag vänder sig bort från Jahve vår Gud för att gå och dyrka dessa folks gudar. Hos er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört, 19 så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig själv och tänker att det ska gå honom väl fastän han följer sitt rebelliska hjärta. För det skulle förstöra landet, såväl vattnet som det torra. 20 Herren ska inte vilja förlåta honom, utan Herrens svartsjuka vrede ska bolma mot den mannen. Varje förbannelse som är uppskriven i denna bok ska vila på honom. Och Herren ska utplåna hans namn under himlen. 21 Herren ska avskilja honom från alla Israels stammar till hans ofärd, i enlighet med alla förbundets förbannelser som det står om i denna lagbok.
22 Kommande släkten – era söner som växer upp efter er och invandraren som kommer från fjärran land – ska se detta lands plågor och de sjukdomar som Herren slagit landet med. 23 Hela landet ska vara förbränt med svavel och salt, inget kan sås eller grönska, inget strå kan växa. Likt en förödelse som när Herren i sin rasande vrede ödelade Sodom och Gomorra, Adma och Sebojim. 24 Alla folk ska då säga: ”Varför gjorde Herren så mot detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?”
25 Och folk ska svara: ”Därför att de övergav det förbund som Jahve, deras fäders Gud, slöt med dem när han förde dem ut från Egypten. 26 De gick bort och tjänade andra gudar och tillbad dem, gudar som var okända för dem och som han inte hade gett dem. 27 Därför brann Herrens vrede mot detta land, så att han sände över landet varje förbannelse som är uppskriven i denna bok. 28 Herren ryckte upp dem ur deras land med ilska, vrede och raseri och kastade dem bort till ett annat land där de befinner sig i dag.”
29 Det fördolda tillhör Jahve vår Gud. Men det uppenbarade tillhör oss och våra söner för evigt, för att vi ska följa alla ord i denna lag.
29:4. Paulus citerar från denna vers i Rom 11:8.
29:11. invandraren. Denne hade i stort sett samma rättigheter och skyldigheter som israeliten, se 2 Mos 12:48-49, 20:10, 23:12, 3 Mos 16:29, 17:8, 10, 12-13, 18:26, 22:18, 24:16, 22, 4 Mos 9:14, 15:14-16, 26, 29, 19:10, 35:15, 5 Mos 1:16, 16:10-11, 31:12.
29:18. I Hebr 12:15 anspelas på denna vers.
29:24. Varför brinner hans vrede så starkt? När svår nöd och ofärd drabbar ett folk och land borde detta vara den naturliga och självklara frågan som Guds folk ställer.
29:29. Det fördolda. Bibeln ger oss sanningen, men inte all sanning, det finns sådant som Gud har dolt för människosläktet. Jfr Rom 11:33 med kommentar.
© Ragnar Blomfelt