Mikas avgudar
1 I Efraims bergsbygd bodde en man vid namn Mika. 2 Han sa till sin mor: ”Angående de 1100 silvermynten som togs ifrån dig och som jag hörde att du uttalade en förbannelse över. Lyssna, de pengarna är hos mig, det var jag som tog dem.” Då sa hans mor: ”Herren välsigne dig, min son!” 3 Han återlämnade de 1100 silvermynten till sin mor, som sa: ”Jag helgar helt och hållet dessa pengar åt Herren för min sons räkning, för tillverkning av både en snidad och en gjuten gudabild. Jag ger dem tillbaka till dig.” 4 Så när han återlämnade pengarna till sin mor, tog hon tvåhundra silvermynt och gav dem till en guldsmed. Han gjorde av dem en snidad och en gjuten gudabild, som ställdes in i Mikas hus.
5 Mika hade ett gudahus. Och han gjorde en efod och husgudar, och insatte en av sina söner till präst åt sig. 6 I de dagarna fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.
7 I Betlehem i Juda levde då en ung man av Judas släkt. Han var levit och bodde där som främling. 8 Han lämnade staden Betlehem i Juda för att finna en boplats. På sin resa kom han till Mikas hus i Efraims bergsbygd. 9 Mika frågade honom: ”Varifrån kommer du?” Han svarade: ”Jag är en levit från Betlehem i Juda och är på vandring för att finna en boplats.” 10 Mika sa: ”Stanna hos mig och bli min far och präst. Jag ger dig varje år tio silvermynt och det du behöver av kläder och mat.” Så leviten gick in. 11 Leviten gick med på att stanna hos Mika. Den unge mannen blev som en av hans egna söner. 12 Mika insatte leviten som präst åt sig. Den unge mannen bodde i Mikas hus. 13 Mika sa: ”Nu vet jag att Herren ska vara god mot mig, för jag har en levit som präst.”
17. Även detta kapitel (liksom hela Domarboken) återger hur Israel hade hamnat i ett perverterat andligt tillstånd. Kapitlet utgör ännu ett exempel på att folk inte levde efter Guds bud och lagar utan efter egna religiösa påfund, v. 6.
17:2. I rädsla över sin mors förbannelse valde Mika att återlämna de pengar som han stulit från sin egen mor som han vanhedrat (2 Mos 20:12).
17:5. efod. En prästdräkt. husgudar. Vilket var förbjudet, 2 Mos 20:4-5. insatte en av sina söner till präst åt sig. Vilket var förbjudet (4 Mos 3:5-10). Därtill var präster inte avsedda för enskilda utan för församlingen.
17:7. Betlehem. Vilket inte var en stad där leviter fick bo (Jos 21).
© Ragnar Blomfelt