1 3 4 5 6
kapitel 2
Paulus accepterad av de andra apostlarna
1 Fjorton år senare for jag åter upp till Jerusalem tillsammans med Barnabas. Jag tog även med mig Titus. 2 Jag for dit på grund av en uppenbarelse. Och jag lade fram privat för de ansedda det evangelium jag förkunnar bland folkslagen. Jag ville inte löpa förgäves, eller ha löpt förgäves. 3 Men inte ens min följeslagare Titus, fastän han är grek, blev tvungen att låta omskära sig. 4 Men det ville annars falska bröder som hade nästlat sig in. De hade smugit in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus för att göra oss till slavar. 5 Men inte för ett ögonblick gav vi efter och böjde oss för dem. Detta för att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.
6 Och de ansedda – hur viktiga de var är för mig oväsentligt för Gud gör ingen skillnad på folk – de ansedda lade inget till mitt budskap. 7 Tvärtom, de såg att jag hade blivit betrodd med evangeliet till hednafolken liksom Petrus till judarna. 8 För han som verkade genom Petrus i hans apostlatjänst bland judarna verkade också genom mig bland hednafolken. 9 Och då Jakob och Kefas och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, gav de mig och Barnabas ett handslag som tecken på samhörighet. Vi skulle gå till hednafolken och de till judarna. 10 De begärde bara att vi skulle komma ihåg de fattiga, vilket jag också har bemödat mig om.
Paulus kritiserar Kefas
11 Men när Kefas kom till Antiochia trädde jag öppet emot honom eftersom han hade dömt sig själv. 12 För innan det kom några från Jakob brukade han äta tillsammans med hedningarna. Men när de kom drog han sig undan och höll sig borta, av rädsla för ʼde omskurna.ʼ 13 Även de andra judarna hycklade som han, så att även Barnabas drogs in i deras hyckleri. 14 Men när jag såg att de inte vandrade strikt i enlighet med evangeliets sanning sa jag till Kefas inför alla: ˮOm du som är jude lever på hedniskt sätt och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?ˮ
Rättfärdig genom tro
15 Vi är judar av födseln och inte hedniska syndare. 16 Men vi vet att en människa inte är rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus. Därför har även vi satt vår tro till Kristus Jesus för att vi ska förklaras rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar, för genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig. 17 Men om även vi genom att söka rättfärdighet i Kristus betraktas som syndare, är då Kristus en syndens tjänare? Absolut inte. 18 För om jag åter bygger upp det jag rivit ner, då bevisar jag mig vara en överträdare. 19 Jag har nämligen genom lagen dött från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, 20 och nu lever inte längre jag utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp lever jag i tron på Guds Son, som älskade mig och utgav sig för mig. 21 Jag förkastar inte Guds nåd, för om rättfärdighet kommer genom lagen, då dog Kristus förgäves.
Föregående Nästa
2:1. Fjorton år senare, möjligen avses åren efter hans omvändelse eller åren efter hans första besök i Jerusalem (1:18). till Jerusalem, avser antingen det besök som omnämns i Apg 11:30 eller det i Apg 15:1-4. Barnabas, omnämns även i Apg 4:36, 9:27, 11:22-26, 13:1-3, 15:36-39, 1 Kor 9:6, Kol 4:10. Titus, se kommentar till Tit 1:4.
2:2. de ansedda, avser främst Jakob, Petrus och Johannes (v. 9). ville inte löpa förgäves, vilket inte var fallet eftersom de ledande i Jerusalem var eniga med Paulus vad avser teologi och mission.
2:4. falska bröder, sådana som nästlat sig in bland församlingen och försökt påtvinga de kristna att omskära sig och följa andra judiska lagar (jfr Apg 15:1-5). den frihet vi har i Kristus Jesus, frihet från judiska traditioner, lagar och föreskrifter (något som Hebreerbrevet utförligt behandlar). Om ”frihet” se även 5:1, 13.
2:6. lade inget till mitt budskap, det rådde enighet bland Jerusalems apostlar och ledare om att Paulus teologi var riktig.
2:7. betrodd med evangeliet till hednafolken, enligt Jesu ord i Apg 9:15, 22:21.
2:7. ”hednafolken … judarna.” Alternativ översättning: de oomskurna … de omskurna.
2:8. ”judarna.” Alternativ översättning: de omskurna.
2:9. Jakob, se kommentar till Jak 1:1. Kefas, aposteln Petrus. Johannes, Sebedaios son (Matt 10:2).
2:9. ”judarna.” Alternativ översättning: de omskurna.
2:10. de fattiga, i Jerusalem. vilket jag också har bemödat mig om, Apg 11:29-30, Rom 15:25-28, 1 Kor 16:1-4, 2 Kor 8-9.
2:11. Antiochia, låg ett par mil från Medelhavets kust i trakterna kring nutida gränsen mellan Turkiet och Syrien. han hade dömt sig själv, eftersom hans handlande stod i strid med evangelium.
2:12. några från Jakob, personer som höll hårt på bl.a. omskärelsens nödvändighet. Petrus hade även tidigare konfronterats med sådana människor, Apg 11:2-3. äta tillsammans, vilket sannolikt inkluderar även nattvarden. Petrus hade tidigare undervisats av Gud om kristen frihet och tolerans, Apg 10:9-16, 34-35. av rädsla, fruktan för människor fick honom att bete sig på ett sätt som gjorde att dörren åter öppnades för Mose dundrande lag (se v. 14).
2:13. Två betydande män – Petrus och Barnabas – och flera andra judekristna, levde i hyckleri och falskhet på grund av rädsla för några judiska män från Jerusalem. I praktisk handling återföll de till traditionellt judiskt beteende när de drog sig undan hedningarna.
2:14. Att Petrus drog sig undan från de hednakristna fick som följd att ett outtalat men försåtligt budskap förmedlades till de hednakristna om att de måste följa vissa judiska regler och påbud (t.ex. omskärelse, diet, och särskilda helgdagar) om de ska kunna bli fullvärdiga medlemmar i Guds församling. Därmed hotades den kristna friheten. I det kommande apostlamötet (Apg 15), där Petrus själv var en förgrundsgestalt, togs tydliga direktiv i frågan. Med andra ord så skulle Petrus komma att lära sig av sina misstag. inför alla, en offentlig synd som denna var av så allvarlig karaktär att det krävdes en offentlig tillrättavisning.
2:15-21. Sannolikt utgör detta stycke en fortsättning på Paulus tillrättavisning av Petrus, men indirekt inkluderas även galaterna.
2:16. förklaras rättfärdiga, se kommentarer till Rom 1:17, 5:1. inte genom laggärningar, eftersom ingen människa förmår hålla lagen (Rom 3:9-20) och eftersom lagens syfte inte var att skänka frälsning (Rom 7). Se även kommentar till Rom 3:20.
2:17. Eftersom Paulus förkunnade ”rättfärdighet i Kristus” och inte rättfärdighet genom laggärningar så påstod motståndarna att det innebar frihet att synda, och kristna blev därmed av motståndarna betraktade som syndare likt hedningarna. Men Paulus avfärdar en sådan anklagelse och förklarar, bl.a. i 5:13-26, att frihet från laggärningar inte innebär ett liv i synd. även vi, som är judar.
2:18. om jag åter bygger upp det jag rivit ner, lagens mur. då bevisar jag mig vara en överträdare, likt Petrus som byggde upp lagen genom sitt beteende (v. 11-14) och skapade en mur mellan hednakristna och judekristna och därmed i handling förnekade frihetens evangelium.
2:19. genom lagen dött från lagen, jfr Rom 7:1-13. korsfäst med Kristus, jfr 5:24, 6:14, Rom 6:8.
2:20. som älskade mig och utgav sig för mig, genom sin försoningsdöd på korset.
2:21. Kristi död har inget värde om människan utifrån egen strävan kan ställa sig rättfärdig inför Gud.
© Ragnar Blomfelt