Habackuks bön
1 En bön av profeten Habackuk, en komposition.
2 Herre, jag har hört budskapet om dig
och jag fruktar.
Herre, skänk väckelse
åt ditt verk i våra dagar,
gör det känt i vår tid.
I din vrede, tänk på din nåd.
3 Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran. <>
Hans härlighet täcker rymden,
lovsång till honom fyller jorden.
4 Hans glans är som solljuset,
strålar går ut från hans hand.
Där är hans styrka dold.
5 Pest går framför honom,
farsot följer honom.
6 Han står, och jorden skakar.
Han ser, och folken darrar.
Urtidens berg splittras,
uråldriga höjder kollapsar.
Han vandrar eviga vägar.
7 Jag ser Kushans tält i nöd,
tältdukarna i Midjan darrar.
8 Är du vred på floderna, Herre?
Brinner din vrede mot floderna
eller din ilska mot havet,
när du rider dina hästar
med dina segervagnar?
9 Din båge är redo och klar,
som edsvurna pilar är ditt ord. <>
Du klyver jorden med floder.
10 Bergen ser dig och bävar,
störtfloder forsar fram,
djupet höjer sin röst
med lyfta händer mot höjden.
11 Sol och måne står still i sin boning
vid skenet av dina vinande pilar,
vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12 I raseri marscherar du över jorden,
i vrede trampar du ner folken.
13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,
för att frälsa din smorde.
Du krossar ledaren i den ondes hus,
klär av honom från topp till tå. <>
14 Med hans egna pilar
genomborrar du huvudet på hans krigare
när de stormar fram för att skingra mig.
Deras nöje
låg i att sluka den svage i hemlighet.
15 Du trampar havet med dina hästar,
det väldiga vattnet rörs upp.
16 Jag hör det och skakar inombords,
mina läppar darrar vid mullret.
Mina ben är helt kraftlösa,
jag skälver där jag står.
Tålmodigt väntar jag på att nödens dag
ska drabba det folk som angriper oss.
17 Fikonträdet blomstrar ej,
vinstocken ger ingen skörd,
olivskörden slår fel,
åkern ger ingen föda,
fåren är försvunna ur fållan,
stallen är tomma på boskap.
18 Men jag vill fröjdas i Herren,
jubla i Gud, min Frälsare.
19 Jahve, Herren, är min styrka.
Han ger mig fötter som en hjort
och låter mig vandra över mina höjder.
För körledaren, till stränginstrument.
3:2. väckelse. Detta är en bön om att Gud ska skänka sitt folk liv, uppvaknande och hängivenhet i sin gudstro.
3:3, 9, 13. <>. Se kommentar till Ps 3:3.
© Ragnar Blomfelt