Avgudadyrkan bland israeliter
1 Några av Israels äldste kom till mig och satte sig framför mig. 2 Då kom Herrens ord till mig: 3 ”Människoson, dessa män har ställt upp sina avgudar i sina hjärtan och vänt sina ansikten till sådant som får dem att falla i synd. Skulle jag låta dem rådfråga mig? 4 Säg därför till dem: Så säger Herren Jahve: Varje man av Israels hus som ställer upp avgudar i sitt hjärta och vänder sitt ansikte till sådant som får honom att falla i synd, och sedan kommer till profeten, honom ska jag, Jahve, ge svar på tal utifrån hans många avgudar. 5 Så griper jag tag om hjärtat på Israels folk eftersom de alla avvikit från mig på grund av sina avgudar.
6 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Jahve: Vänd om och vänd er bort från era avgudar! Vänd bort era ansikten från alla era vidrigheter! 7 För om någon man av Israels hus eller någon invandrare som bor i Israel avviker från mig och ställer upp avgudar i hjärtat och vänder sitt ansikte till sådant som får honom att falla i synd, och sedan kommer till profeten för att rådfråga mig, då ska jag, Jahve, ge honom svar på tal. 8 Jag ska vända mitt ansikte emot den mannen. Jag ska göra honom till ett tecken och ordspråk, och avlägsna honom från mitt folk. Då ska ni förstå att jag är Jahve.
9 Om profeten är vilseledd och ger ett budskap, så är det jag, Jahve, som vilselett den profeten. Jag ska sträcka ut min hand mot honom och utplåna honom ur mitt folk Israel. 10 De ska bära på skuld, både den som sökt råd samt profeten, 11 detta för att Israels hus inte mer ska irra bort från mig och inte mer orena sig med alla sina överträdelser. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud, säger Herren Jahve.”
Noa, Daniel och Job
12 Herrens ord kom till mig: 13 ”Människoson, om ett land syndar mot mig genom att vara trolöst, då sträcker jag ut min hand mot det och skapar matbrist och sänder svält över landet och utrotar både människor och djur. 14 Även om dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet bara rädda sina egna liv, säger Herren Jahve. 15 Om jag sände vilddjur genom landet och gjorde det folktomt och så öde att ingen vågade färdas där på grund av djuren, 16 och dessa tre män fanns där, då skulle de, så sant jag lever, säger Herren Jahve, inte kunna rädda sina söner eller döttrar. Endast de själva skulle räddas, men landet skulle bli öde.
17 Eller om jag sände svärd mot landet och sa: ’Svärd, far fram genom landet!’ och jag så utrotade både människor och djur ur det, 18 då skulle dessa tre män om de var i landet, så sant jag lever, säger Herren Jahve, inte kunna rädda sina söner eller döttrar. Endast de själva skulle räddas. 19 Eller om jag sände pest i det landet och utgöt min dödsbringande vrede över det för att utrota människor och djur ur det, 20 då skulle inte Noa, Daniel och Job om de var där, så sant jag lever, säger Herren Jahve, kunna rädda varken son eller dotter. Genom sin rättfärdighet skulle de endast rädda sina egna liv.
21 För så säger Herren Jahve: Hur mycket värre blir det inte när jag sänder mina fyra hemska domar – svärd, svält, vilddjur och pest – över Jerusalem för att där utrota både människor och djur. 22 Men lyssna, en återstod ska räddas och bli kvar av både söner och döttrar. De ska bortföras och komma hit till er. Och när ni ser hur de lever och beter sig ska ni finna tröst för den ofärd jag sänt över Jerusalem, ja, för allt jag sänt över staden. 23 De ska bli er till tröst när ni ser hur de lever och beter sig. Ni ska då förstå att jag inte utan orsak har gjort allt det jag gjort mot Jerusalem, säger Herren Jahve.”
© Ragnar Blomfelt