Vinstocken och örnarna
1 Herrens ord kom till mig: 2 ”Människoson, framställ för Israels hus en gåtfull liknelse: 3 Så säger Herren Jahve:
En stor örn med väldiga vingar,
långa vingpennor
och täckt med färgrika fjädrar,
kom till Libanon.
Han avlägsnade cederträdets topp.
4 Han bröt av översta grenen
som han förde till köpmännens land
och planterade i en handelsstad.
5 Så tog han en planta som växte i landet
och satte den i fruktbar jord.
Han tog den till flödande vatten
och planterade den som ett pilträd.
6 Den växte och blev en frodig vinstock.
Den hade låg stam
med rankorna vända mot örnen.
Rötterna växte under honom.
Den blev en vinstock
som bar grenar och sköt skott.
7 Men där fanns en annan stor örn
med väldiga vingar och många fjädrar.
Och se, vinstocken sköt
ivrigt ut sina rötter mot honom
och sträckte sina rankor mot honom
från sin plantageplats,
för att han skulle vattna den.
8 Den var planterad i god jord
vid flödande vatten,
för att bilda rankor och bära frukt
och bli en utsökt vinstock.
9 Säg: Så säger Herren Jahve:
Ska den lyckas?
Ska han inte rycka upp rötterna
och skära av frukten,
så att den torkar
och alla spirande blad vissnar?
Det behövs inte en stark arm
eller mycket folk
för att rycka upp den med rötterna.
10 Se, den står planterad,
men ska den lyckas?
Ska den inte helt torka bort
när östanvinden når den?
Ska den torka bort
på den plats där den vuxit?”
Liknelsen förklaras
11 Herrens ord kom till mig: 12 ”Säg nu till det upproriska släktet: Förstår ni inte vad detta betyder? Säg till dem: Lyssna! Babels kung kom till Jerusalem och tog kungen och furstarna och förde dem med sig till Babel. 13 Sedan tog han en ättling av kungahuset, slöt förbund med honom och lät honom avlägga ed. Landets mäktiga förde han bort 14 för att riket skulle förbli kuvat och inte kunna resa sig. Landet skulle bestå genom att hålla hans förbund. 15 Men ättlingen avföll från honom genom att sända sina budbärare till Egypten för att få hästar och en stor armé. Kan han lyckas? Kan en sådan undkomma? Kan en förbundsbrytare undkomma?
16 Så sant jag lever, säger Herren Jahve: Han ska dö i Babel där den kung bor som gjorde honom till kung, för han föraktade eden han svurit och bröt förbundet som kungen slutit med honom. 17 När vallar kastas upp och belägringsramper byggs för att ha ihjäl många människor, då ska inte farao med sin stora armé och sitt väldiga uppbåd undsätta honom i kriget. 18 Han föraktade eden och bröt förbundet. Lyssna, han gav sitt handslag och gjorde allt detta! Han ska inte undkomma.
19 Därför säger Herren Jahve: Så sant jag lever! Han har föraktat min ed och brutit mitt förbund. Det ska han få ta konsekvenserna av. 20 Jag ska sprida ut mitt nät över honom och fånga honom i mina garn. Jag ska föra honom till Babel och döma honom där för hans trolöshet mot mig. 21 Alla hans flyktingar och alla hans trupper ska falla för svärd. De som räddas ska spridas för vinden. Då ska ni förstå att jag, Jahve, har talat.
Guds löfte
22 Så säger Herren Jahve:
Jag ska ta en kvist
från toppen av en hög ceder
och plantera den.
Jag ska bryta av från den översta grenen
ett litet skott
och plantera den på ett högt och brant berg.
23 Jag ska plantera den på Israels höga berg.
Den ska få grenar och bära frukt
och bli en majestätisk ceder.
Alla slags fåglar ska bo i den
och finna skugga under grenarna.
24 Alla markens träd ska förstå
att jag är Jahve.
Jag gör det höga trädet lågt,
och det låga gör jag högt.
Jag torkar ut det friska trädet,
och får det torra att grönska.
Jag, Jahve, har talat,
och jag ska gå till handling.”
© Ragnar Blomfelt