Fördömelse över Jerusalem
1 Herrens ord kom till mig i det nionde året, i den tionde månaden, på tionde dagen: 2 ”Människoson, anteckna namnet på denna dag, just denna dag, för Babels kung har börjat sin belägring mot Jerusalem denna dag. 3 Berätta en liknelse för det upproriska huset. Säg till dem: Så säger Herren Jahve:
Sätt på grytan!
Sätt på den och häll i vatten.
4 Lägg köttbitar i den,
bara goda bitar av lår och bog,
och fyll på med de bästa benen.
5 Ta det bästa av hjorden.
Lägg ben under grytan.
Låt det koka ordentligt
så att även benen blir kokta.
6 Därför säger Herren Jahve:
Fördömelse över blodstaden!
Det är en rostig gryta
vars rost inte kan avlägsnas!
Ta bort köttbit efter köttbit
utan någon särskild ordning!
7 För hennes blod är därinne.
Hon lät det rinna på kala klippan.
Hon utgöt det ej på marken
där jorden kunde ha dolt det.
8 Jag ville att min vrede och rasande hämnd
skulle komma.
Därför lät jag blodet hon utgöt
rinna på kala klippan
där det inte kunde döljas.
9 Så säger Herren Jahve:
Fördömelse över blodstaden!
Jag ska göra bålet stort.
10 Lägg på mer ved och tänd på.
Koka köttet väl och lägg i kryddor.
Låt benen bli brända.
11 Placera grytan tom på kolen
så att den blir het
och kopparn glödgas.
Då ska orenheten smälta bort ur den
och rosten försvinna.
12 Den har prövat tålamodet,
men den myckna rosten har inte gått bort.
In i elden med rosten!
13 Din orenhet är skamlös. Och eftersom du inte blev ren hur jag än försökte rena dig, ska du inte renas från din orenhet förrän jag blidkat min vrede på dig. 14 Jag, Jahve, har talat. Det kommer. Jag ska gå till handling. Jag ska inte avstå, inte skona och inte ge efter. Du ska dömas efter ditt liv och beteende, säger Herren Jahve.”
Hesekiels hustru dör
15 Herrens ord kom till mig: 16 ”Människoson, lyssna, genom plötslig död ska jag ta ifrån dig din ögonsten. Men du ska varken klaga, sörja eller gråta. 17 Jämra dig i tysthet, men håll ingen sorgehögtid. Ta på dig turban och sandaler. Skyl dig inte. Ät inte människors bröd.”
18 Nästa morgon talade jag till folket. Om kvällen dog min hustru. Morgonen därpå gjorde jag som jag blivit befalld. 19 Då sa folket till mig: ”Kan du inte berätta vad allt du gjort innebär för oss?” 20 Jag svarade: ”Herrens ord kom till mig: 21 ’Säg till Israels hus: Så säger Herren Jahve: Lyssna! Jag ska vanhelga min helgedom, ert stolta värn, era ögons fröjd och er själs längtan. Och era söner och döttrar som ni kvarlämnat ska falla för svärd. 22 Då ska ni göra som jag: Skyl er inte. Ät inte människors bröd. 23 Turbanerna och sandalerna ska ni ha på er. Sörj inte, gråt inte. Ni ska tyna bort på grund av era synder, och sucka sinsemellan. 24 Hesekiel ska vara ett tecken för er. Allt han har gjort, ska ni också göra. När detta inträffar ska ni förstå att jag är Herren Jahve’.”
25 ”Men du människoson, den dag jag tar ifrån dem deras värn, deras glädje och härlighet, deras ögons fröjd och deras själs begär, deras söner och döttrar, 26 den dagen ska en som överlevt komma och berätta för dig. 27 Den dagen ska din mun öppnas. Du ska tala till överlevaren och inte mer vara stum. Så ska du vara ett tecken för dem, och de ska förstå att jag är Jahve.”
24:1. 15 januari, år 587 f. Kr.
© Ragnar Blomfelt