Herren anklagar Israel
1 Lyssna till Herrens ord, ni Israels söner!
Herren anklagar dem som bor i landet.
För det finns ingen sanning,
ingen kärlek
och ingen kunskap om Gud i landet.
2 De förbannar, ljuger, dräper, stjäl
och begår äktenskapsbrott.
Våldet grasserar och det mördas hej vilt.
3 Därför sörjer landet
och alla som bor där tynar bort
tillsammans med markens djur
och himlens fåglar.
Även havets fiskar försvinner.
4 Ingen man ska anklaga
eller föra sak mot någon annan.
Ditt folk är lika dem
som anklagar en präst.
5 Du ska snubbla om dagen,
och om natten ska även
profeten snubbla med dig.
Och din mor ska jag förgöra.
6 Mitt folk går under av brist på kunskap.
Eftersom du förkastat kunskap
förkastar jag dig som min präst.
Och du har glömt din Guds lag,
därför glömmer även jag dina söner.
7 Ju fler de blev,
desto mer syndade de mot mig.
Jag ska förvandla deras ära till vanära.
8 De lever av mitt folks synd
och åtrår det som orsakar dem skuld.
9 Det ska gå prästen som för folket.
Jag ska straffa dem för deras vägar
och vedergälla dem för vad de gjort.
10 De ska äta utan att bli mätta,
leva promiskuöst utan att föröka sig.
För de har slutat hålla sig till Herren.
11 Promiskuitet,
gammalt och nytt vin,
tar bort omdömet.
12 Mitt folk rådfrågar ett trästycke
och hämtar svar från sin stav.
För en otuktsande har vilselett dem
så att de lever promiskuöst
och inte längre under sin Gud.
13 De offrar på bergstoppar.
De tänder rökelse på höjderna,
under ekar, popplar och terebinter,
för där är det skön skugga.
Så lever era döttrar promiskuöst
och era sonhustrur begår äktenskapsbrott.
14 Jag tänker inte straffa era döttrar
för deras promiskuitet
eller era sonhustrur
när de begår äktenskapsbrott.
För männen går själva iväg
med prostituerade
och offrar med tempelflickor.
Ett folk utan förstånd går under.
15 Israel, fastän du lever promiskuöst,
låt inte Juda dra på sig skuld.
Gå inte till Gilgal
eller upp till Bet-Aven,
och svär inte: ”Så sant Herren lever!”
16 Som en envis kviga envisas Israel.
Tänker Herren nu låta dem beta
som lamm på vida fält?
17 Efraim har förenat sig med avgudar,
låt honom vara!
18 När de supit klart
rumlar de om promiskuöst.
Landets sköldar älskar det skamliga.
19 Vindens vingar ska svepa iväg dem,
och de ska få skämmas med sina offer.
4:17. Efraim. Stammen representerar ofta hela det norra riket, Israel, i boken.
4:18. sköldar. Ledare.
© Ragnar Blomfelt