1 När jag helar Israel,
då avslöjas Efraims skuld
och Samariens ondska.
För de beter sig svekfullt,
tjuvar bryter sig in
och rövare härjar utanför.
2 De besinnar inte att jag minns
allt ont de gjort.
De omringas nu av sina handlingar.
De är inför mitt ansikte.
3 De gläder kungen med sin ondska
och furstarna med sina lögner.
4 De är alla äktenskapsbrytare.
De liknar en upptänd ugn.
Den är så het
att bagaren inte behöver
fläkta på dess lågor
från knådning till jäsning.
5 På vår kungs dag
drack sig furstarna febriga av vin.
Själv tog han smädarna i hand.
6 Med hjärtan som en ugn
närmar de sig försåtligt.
Hela natten pyr deras ilska,
om morgonen brinner det
som en flammande eld.
7 De är alla heta som en ugn
och förtär sina härskare.
Alla deras kungar har fallit,
ingen av dem kallar på mig.
8 Efraim blandar sig med folken.
Efraim är som en ovänd kaka vid baket.
9 Främlingar har förtärt hans kraft
utan att han inser.
Han har blivit gråhårig
utan att han inser.
10 Israels högmod vittnar mot honom.
De vänder inte om till Jahve sin Gud.
De söker honom inte trots allt detta.
11 Efraim har blivit som en
naiv och vettlös duva.
De kallar på Egypten,
de går till Assur.
12 När de går
kastar jag mitt nät över dem.
Jag drar ner dem som fåglar ur skyn.
Jag ska straffa dem
när jag hör dem flockas.
13 Fördömelse över dem,
för de flydde från mig!
Fördärv över dem,
för de gjorde uppror mot mig!
Jag ville friköpa dem,
men de talade lögner om mig.
14 De ropar inte till mig av hjärtat
utan klagar på sina bäddar.
De jagar upp sig för säd och vin,
men vänder sig ifrån mig.
15 Fastän jag lärde upp dem
och stärkte deras armar,
så tänker de ut ont om mig.
16 De vänder om, men inte vertikalt.
De är som en opålitlig båge.
Deras ledare ska falla för svärd
på grund av sina hatfyllda tungor.
De ska hånas i Egypten.
© Ragnar Blomfelt