(Översättning från ESV Study Bible, Introduction to 1 Corinthians.✱)
Författare och titel
Det första ordet (i grundtexten) i Första Korinthierbrevet anger att Paulus är dess författare. Det finns ingen anledning att betvivla detta. Den teologiska oron i brevet, kraften i stilen, vokabulären, och dess historiska anknytning med andra paulinska brev och Apostlagärningarna utmärker den som paulinsk. Den traditionella titeln till brevet innebär att det är det första av två kanoniska brev av Paulus till korinthierna, inte att det var Paulus första brev till dem (se 5:9).
Datering
Paulus skrev Första Korinthierbrevet från staden Efesos i den romerska provinsen Asien (16:8, 19) någon gång före den sista dagen under pingsthögtiden (16:8, jfr 3 Mos 23:11, 15), alltså under våren. Det är oklart om det var våren 53, 54 eller 55 e.Kr. Hur som helst skrev han nära slutet av sin treåriga tjänst i Efesos (1 Kor 16:5-9, jfr Apg 19:21-22).
Tema
Första Korinthierbrevet innehåller flera ämnen (se ”Centrala teman”). Men ett tema träder fram ur dessa resonemang som Paulus främsta angelägenhet. Paulus vill att denna församling som är splittrad på grund av arrogans från sina mer dominerande medlemmar, ska arbeta tillsammans för att främja evangeliets spridning. Han vill att de ska upphöra med sina splittrande psykningar och bygga upp tron hos dem som är svaga, och vittna effektivt för otroende.
Syfte, omständighet och bakgrund
Korinth låg på näset som förbinder det grekiska fastlandet med halvön Peloponnesos. Denna plats gjorde det till ett blomstrande vägskäl för sjöfarten mellan Egeiska regionen och västra Medelhavet. Det var en plats där många kulturer och religioner var blandade. Eftersom det var en romersk koloni var romersk lag och sed viktigt, särskilt bland de övre klasserna, men ”många ’gudar’ och många ’herrar’” fann ett hem i Korinth (8:5). Dyrkan av dessa gudar var helt integrerat i statliga angelägenheter, folkfestivaler, handelsgillen, sociala klubbar och vardagslivet i allmänhet. Korinth var också en destination för resande professionella talare som debiterade en avgift för att man skulle få delta i deras underhållande retoriska uppvisningar, och de gav råd till folk om hur de kunde klättra på den sociala stegen.
Till denna miljö kom Paulus med evangeliet om Jesus Kristus, och snart bildades en församling. Han fick hjälp i sitt arbete av två nyfunna vänner från Rom, Priscilla och Aquila, som liksom Paulus var fördrivna judar och tälttillverkare till yrket (Apg 18:1-4, 18-19, 24-28, Rom 16:3, 2 Tim 4:19). Paulus, Priscilla och Aquila tillbringade 18 månader i Korinth i början av 50-talet. Sedan, efter en kort resa till Judeen och Syrien, reste Paulus till Efesos. Priscilla och Aquila var redan där (Apg 18:19, 1 Kor 16:19) och när Paulus kom hade de redan träffat den skicklige kristne apologeten Apollos, som också hade varit i Korinth (Apg 18:24-19:1, 1 Kor 1:12, 3:4-6, 22, 4:6, 16:12).
Paulus bosatte sig i Efesos i tre år (Apg 20:31) och skrev vid något tillfälle till korinthierna det okända brev som han nämner i 1 Kor 5:9. Det är inte känt vad som föranledde brevet men det behandlade otukt, ett ständigt problem för församlingen i Korinth (5:1-13, 6:12-20). Någon gång senare fick Paulus en muntlig rapport som indikerar att korinthierna inte bara hade missförstått hans första brev (5:10), utan även var plågat av allvarliga problem med splittring, sexuell omoral och social snobbism (1:10, 5:1, 11:18). Ungefär samtidigt kom ett brev från korinthierna som avslöjade betydande teologisk förvirring kring äktenskap, skilsmässa, deltagande i hedniska religioner, ordningen i församlingens gudstjänst, och kristnas kroppsliga uppståndelse (7:1, 8:1, 12:1, 15:12, 35).
Som svar på denna besvärande utveckling kände sig Paulus tvungen att skriva ett utförligt brev till Korinth där han pläderar för att en stor del av deras beteende var i otakt med evangeliet. Roten till deras splittring handlade om arrogans (3:21, 4:6, 8, 18-19, 5:2, 6) som var oförenligt med Guds fria gåvor till dem i Kristus: visdom, rättfärdighet, helighet och befrielse (1:30, 4:7). Dessutom, ett självcentrerat fasthållande av egna rättigheter (6:12, 8:9, 9:12, 10:23) på bekostnad av de svaga (8:10, 11:22) och marginaliserade (14:16, 23) avslöjade att deras egna sociala framgång var deras högsta prioritet, snarare än evangeliets tillväxt.
Grundorsaken till en stor del av omoralen och avgudadyrkan i Korinth var brist på förståelse för den helighet som Gud kräver av sitt folk. Även om detaljerna i Mose lag inte längre bestämde gränserna för Guds folk (7:19), så var lagens underliggande tema, detta att Guds folk skulle vara ”avskilda” – ett folk avgränsad från den omgivande kulturen – fortfarande gällande (5:1-2, 13, 7:19, 10:1-5). Dessutom, Guds inneboende Ande inom varje troende (6:19) och den nya enhet som troende har med den uppståndne levande Kristus (6:14-17, 15:30-34), innebar att korinthierna helt behövde bryta med den moraliska orenheten i deras kultur.
Trots den ofta bistra tonen i brevet (4:18-21, 5:2, 11:17, 22, 15:36), så var Paulus tacksam till Gud för korinthierna (1:8) och kände en djup personlig tillgivenhet för dem (16:24). På grund av denna kärlek, och för Guds äras skull (10:31), så ville Paulus att korinthierna skulle bli en välbyggd boningsplats för Guds Ande (3:12, 16) och bli ”oförvitliga på vår Herre Jesu Kristi dag” (1:8).
Tidslinje
33 (el. 30) e.Kr. Kristi död och uppståndelse.
33/34 e.Kr. Paulus omvändelse.
36/37 e.Kr. Paulus första besök i Jerusalem.
44-47 Paulus andra besök i Jerusalem (med understöd till de fattiga).
46-47 Paulus första missionsresa.
48-49 Paulus tredje besök i Jerusalem (apostlamötet).
48/49-51 Paulus andra resa (inkl. 1,5 år i Korinth).
52-57 Paulus tredje missionsresa.
53-55 Paulus skriver Första Korinthierbrevet i Efesos.
55-56 Paulus skriver ”ett brev i tårar”, därefter Andra Korinthierbrevet.
64-67 Paulus blir martyr i Rom.
(En del årtal är ungefärliga.)
Det antika Korinth
Akrokorinth är ett litet men brant berg (575 m) på halvön Peloponnesos i södra Grekland. Antika Korinth byggdes vid bergets fot. Det gynnades också av en naturlig källa som gav vatten åt staden. På Paulus tid hade Korinth, fastän ett par kilometer inåt landet, översikt över området som förenar Adriatiska hamnstaden Lechaion i väster med Egeiska hamnstaden Kenchreai i öster (se Apg 18:18). Fartyg transporterades ofta mellan dessa hamnar över denna smala sträcka av peloponnesiska näset (ca 6 km bred som mest). Flera härskare i det första århundradet e.Kr. försökte oförståndigt nog att konstruera en kanal över näset, men detta blev inte lyckosamt genomfört förrän vid artonhundratalet.
Den berömda grekiska staden Korinth, känd för sin konstnärlighet i brons, sin rikedom och sin liderliga sexualitet, förstördes 146 f.Kr. under ett krig med Rom. Staden återuppbyggdes som en romersk koloni 44 f.Kr. av romerska frigivna, och det tydliga arkeologiska skiktet i stadens centrum vittnar om denna lucka i dess historia. Inskriptioner från de första hundra åren av den nya kolonin var mestadels på latin, även om tydliga spår av grekisk kultur också var synbar i stadens konst och liv.
Första århundradets Korinth följde en romersk stadsplan som utgick från ett rutnät. Typiska urbana strukturer byggdes (eller återuppbyggdes), såsom butiker, pelargångar, stora avlånga byggnader, rådkammare (för stadsrådsmöten), idrottsanläggning, bad, latriner och en teater. Några stora hus från denna period har också blivit framgrävda. Stadens mitt ståtade med den omgestaltade Peirene källan som en angenäm plats där man kunde få källvatten. Till denna dag finns på en central plats en upphöjd talartribun, och en närliggande inskription hänvisar till denna plattform som Rostra (motsvarande bema eller domstol). Detta är förmodligen just den plats där Gallio avgjorde att Paulus var oskyldig (Apg 18:12-17). Några andra viktiga arkeologiska lämningar är från tiden efter NT, som t.ex. odeion (en liten täckt teaterbyggnad).
I Paulus dagar var fortfarande det stora templet (till Athena eller Apollo) i dorisk stil från det sjätte århundradet f.Kr. ett centralt inslag i Korinth. Och många andra gudatempel översållade staden. Ja, när författaren Pausanias skrev om Korinth i mitten av andra århundradet e.Kr. så kan hans beskrivning av staden läsas som en guide över monumentala hedniska religiösa platser. Korinth ståtade med en viktig helgedom av Asklepios (helandets gud), dit folk kunde komma och offra till guden och söka hälsa. Tecken på kejsarkult var uppenbara, särskilt om de har rätt som identifierar det stora Templet E vara tillägnad Augustus syster Octavia (även om det kan ha varit för Jupiter). Det berömda Afroditetemplet från hellenistisk era högst upp på Akrokorinth hade ombyggts till en ganska liten konstruktion under första århundradet e.Kr. Forskare diskuterar om Strabons beskrivning under första århundradet e.Kr. gällande de tusen tempelprostituerade refererar till det tidigare hellenistiska Afroditetemplet eller till det romerska som fanns på Paulus tid. Det förstnämnda verkar mer troligt (Strabon, geografi 8.6.20c, se även Athenaeus, Deipnosophistae 13.573c-574c). I vilket fall som helst så skulle liderlig sexualitet under romartiden ha varit vanligt vid en sådan hamnstad.
För andra viktiga arkeologiska särdrag, se (ESV-Study Bible, fotnoter till) 1 Kor 9:24-27 (Isthmiska spelen), 1 Kor 8:1-11:1 (köttmarknaden), Apg 18:4 (synagoga och judendomen), och Rom 16:23 (Erastos inskription).
Korinth på Paulus tid (ca 60 e.Kr.)
Stadsplanen visar de särdrag av staden Korinth som arkeologer hittills har identifierat hör till Paulus tid. Andra återstår att upptäckas genom framtida arkeologiska utgrävningar.
Centrala teman
1 Eftersom församlingen är boningsplats för Guds Ande ska det folk som utgör församlingen arbeta för enhet genom att bygga upp varandra. 1:10-4:21 (särskilt 3:10-16, 14:12).
2 Kristna ska bygga upp församlingen på fyra konkreta sätt:
a. de ska vara ömma och lyhörda mot dem som har en skör tro. 8:1-9:18, 10:28, 33.
b. de ska vinna otroende genom kulturellt lyhörd evangelisation. 9:19-23, 10:27, 32-33.
c. de ska fira gudstjänst på ett sådant sätt att otroende som är närvarande kan komma till tro. 14:16, 23-25.
d. i deras gemensamma gudstjänst ska andliga gåvor användas inte för att själva synas, eller för att utvärdera vem som har en bättre gåva, utan för att bygga upp församlingen. 11:2-16, 12:12-30, 14:1-35.
3 Sexuella relationer formar en enhet mellan man och kvinna lika djupgående som enheten mellan den troende och Kristus, och därför ska sexuell aktivitet vara begränsad till äktenskap. 5:1-13, 6:12-20, 7:5, 9, 36.
4 Dop och Nattvard är betydelsefulla, men båda är underordnade den personlig förtröstan på evangeliet och detta att leva så som Gud befallt. 1:14-17, 10:1-5, 11:17-34, 15:29-34.
5 Jesu kroppsliga uppståndelse (och hans lärjungars) från de döda är en avgörande komponent i kristen tro och tillämpning. 6:14, 15:1-58.
Summering av frälsningshistorien
Kristna är Guds eget folk, Guds familj, Kristi kropp (12:12-31), och templet för den helige Ande (3:16). Då de uppfyller GT:s mönster för Guds folk ska de vara en helig gemenskap (1:2) som återspeglar Guds karaktär (1 Petr 1:15-16).
Litterära kännetecken
Första Korinthierbrevet är ett pastoralt brev till en andligt utsatt församling. Likt andra brev i NT är det ett brev skapat för ”situationen”, och man kan ganska lätt pussla ihop de saker som föranledde Första Korinthierbrevet genom att uppmärksamma signaler i texten. Brevet är i högsta grad relevant i dag eftersom det handlar om frågor som relationen mellan kristna och deras omgivande hedniska kultur, splittringar inom församlingen, ordningen kring församlingspraktiska ting som nattvarden och bruket av andliga gåvor. Brevet behandlar också frågor om personlig moral, som t.ex. sex, äktenskap, celibat, och dygder (särskilt kärlek).
Första Korinthierbrevet följer formen av ett typiskt brev från första århundradet även om dess innehåll styrs av den specifika situationen hos församlingen i Korinth. Till exempel, de vanliga brevkomponenterna som hälsning, tacksägelse och paraenesis (en uppsättning av moralisk uppmuntran) får knapphändig behandling. Det mesta av brevet behandlar situationer och frågor från församlingen i Korinth som Paulus besvarar. Och brevets avslutning är omfattande (kap. 16) på grund av det ekonomiska ärende som Paulus har med församlingen. Den retoriska formen av uppmaning och undervisning dominerar brevet. Kapitel 13 är ett Encomium (en skriftlig hyllning) som lovordar kärlek.
Boken använder på ett omfattande sätt retoriska tekniker som kontrast, upprepning, och analogi. Det drar skarpa kontraster mellan sanning och förvillelse, och mellan moraliskt gott och ont. Eftersom Paulus betraktar de korinthiska kristna vara vid sidan av vägen på ett antal områden så uppvisar brevet en starkt korrigerande ton.
Första Korinthierbrevets ram
Ca 53-55 e.Kr.
Paulus skrev Första Korinthierbrevet under sin tredje missionsresa, nära slutet av sin treåriga tjänst i Efesos (Apg 19:21-22). Både Korinth och Efesos var välbärgade hamnstäder genomsyrade av hednisk avgudadyrkan och filosofi. Korinth drog nytta både militärt och ekonomiskt utifrån dess strategiska läge i ena änden av näset som förband södra grekiska halvön med fastlandet.
Översikt
I Introduktion till brevets huvudämnen (1:1-9)
A Hälsning: apostlaskap, helighet och enhet (1:1-3)
B Tacksägelse: tal, kunskap och andliga gåvor (1:4-9)
II Oenighet om kristna förkunnare (1:10-4:21)
A Rapportering om problemet (1:10-17a)
B Guds visdom besvarar problemet (1:17b-4:21)
1 Det som utmärker Guds visdom (1:17b-2:16)
2 Guds visdom tillämpad på Apollos, Paulus och korinthierna (3:1-4:21)
III Rapport om sexuell omoral och juridiskt gräl (5:1-6:20)
A Incest, högfärd, och behov av disciplin (5:1-13)
B Småsaker inför orättfärdiga domare (6:1-11)
C Sexuell omoral och kroppens uppståndelse (6:12-20)
IV Tre brevfrågor från korinthierna (7:1-11:1)
A Äktenskap, skilsmässa, och oföränderliga omständigheter (7:1-24)
B Trolovade och änkor (7:25-40)
C Mat offrad till avgudar (8:1-11:1)
V Oenighet kring gemensam gudstjänst (11:2-14:40)
A Täckt huvud och bön/profetia (11:2-16)
B Social högfärd vid Herrens bord (11:17-34)
C Upphöja en andlig gåva över andra (12:1-14:40)
VI Trons meningslöshet om de döda inte står upp (15:1-58)
A Trovärdigheten i traditionen om Kristi uppståndelse (15:1-11)
B Kristi uppståndelse och de troendes uppståndelse (15:12-34)
C De uppståndna kropparnas natur (15:35-58)
VII Insamlingen till de heliga och resplaner (16:1-12)
VIII Avslutande uppmaningar och hälsningar (16:13-24)
✱ ESV Study Bible® Notes, copyright 2008 Crossway. Authorized translation of the English edition of the ESV Study Bible introductions, copyright 2008 Crossway. This translation is published and sold by permission of Crossway, the owner of all rights to publish and sell the same.
ESV Studie Bibel® Kommentarer, copyright 2008 Crossway. Auktoriserad översättning av den engelska utgåvan av ESV Studie Bibel introduktioner, copyright 2008 Crossway. Denna översättning är publicerad och såld med tillstånd av Crossway, ägaren av alla rättigheter för att publicera och sälja densamma.
Översättning från engelskan: Ragnar Blomfelt