(Översättning från ESV Study Bible, Introduction to 1 Thessalonians.✱)
Författare och titel
Paulus betraktas allmänt som författaren till Första Thessalonikerbrevet. Det framgår av hur överensstämmande brevet är i vokabulären, stilen och teologin med hans andra brev. Omnämnandet av Silas (”Silvanus”) och Timotheos som medavsändare (1:1) kan tyda på att Paulus var noga med att presentera missionärerna som en enad grupp, detta för att uppväga eventuell besvikelse från thessalonikerna över att Paulus inte åter hade kommit och besökt dem utan hade sänt Timotheos istället (se 2:17-18, 3:1-2, 6, 11).
Datering
De flesta forskare i dag daterar Första Thessalonikerbrevet till 49-51 e.Kr., början av Paulus arton månaders vistelse i Korinth under hans andra missionsresa (Apg 18:1-18). Endast en liten minoritet av forskare, som inte betraktar Apostlagärningarna som historiskt pålitligt, placerar det i början av 40-talet e.Kr. Delfi Inskriptionen – ett brev från kejsar Claudius till staden Delfi – daterar tiden då Gallio var prokonsul av Achaia till 51-52 e.Kr. och Apg 18:12-17 nämner Gallio mot slutet av Paulus vistelse i Korinth.
Tema
Det mest framträdande temat i Första Thessalonikerbrevet är Jesu andra ankomst. Det nämns i varje kapitel i boken (1:10, 2:19-20, 3:13, 4:13-18, 5:1-11, 23-24). Vid Jesu framtida ankomst ska de döda i Kristus resa sig och ryckas upp tillsammans med de levande för att möta Herren i rymden (4:15-17). De otroende kommer att bli föremål för hans vrede, men de kristna kommer att frias från detta och istället ärva räddning (1:10, 5:2-4, 9-10). De heliga som är förutbestämda att delta vid Jesu andra ankomst måste leva heligt och fläckfritt (3:11-4:8, 5:23), och Gud, som är trofast, kommer att verka helighet i deras liv som han kallar (5:24).
Syfte, omständighet och bakgrund
Thessaloniki var den stolta huvudstaden i den romerska provinsen Makedonien och hade en befolkning på över 100.000. Dess naturliga hamn och placering på den livliga öst-västliga Via Egnatia såväl som på viktiga nord-sydliga handelsvägar innebar att staden var ett blomstrande centrum för handel och filosofi. Det var en fri stad och styrdes av lokala tjänstemän som kallades ”politarker” (jfr Apg 17:6, 8 ”styresmän”). Religiöst så var staden förbunden till den grekisk-romerska pantheon och den kejserliga kulten. Egyptiska kulter var också framträdande. Det fanns en ansenlig population av judar i Thessaloniki (Apg 17:5).
Paulus, Timotheos och Silas förkunnade i synagogan i Thessaloniki under tre sabbater, och ett antal judar och gudfruktiga hedningar kom till tro (Apg 17:4). 1 Thess 1:9-10 låter förstå att Paulus därefter under några veckor var i fruktbärande tjänst för icke-judiska hedningar. Men en pöbelhop sporrad av judiska motståndare drog Jason (Paulus värd) och några andra kristna inför styresmännen och anklagade dem för uppvigling mot kejsaren (Apg 17:5-8), och tvingade missionärerna att lämna Thessaloniki i förtid (Apg 17:9-10). Paulus var bekymrad för de nykristna, och sände därför några månader senare Timotheos tillbaka till Thessaloniki (1 Thess 3:1-2, 5). När Timotheos träffade på Paulus i Korinth (Apg 18:5) uppdaterade han Paulus på församlingen i Thessaloniki (1 Thess 3:6).
Timotheos rapporterade att rent allmänt så var tillståndet väl i församlingsgemenskapen. Men inte allt i Thessaloniki var rosenskimrande. Några medlemmar i församlingen hade dött (4:13), och eftersom de inte var helt informerade om vad som skulle hända med avlidna kristna vid Kristi återkomst (3:10, 4:13), så trodde några uppenbarligen att de som hade dött skulle gå miste om den andra ankomsten, och det hade lett till hopplös sorg för dem (4:13).
Dessutom återgav Timotheos till Paulus en fråga som thessalonikerna hade om tidpunkten för Herrens dag (5:1-2). Ett antal forskare tror att frågan reflekterade rastlös otålighet eller en falsk känsla av trygghet, men denna uppfattning strider mot Paulus upprepade försäkringar i 5:4-5, 9, tillsammans med avsaknaden av hot eller varning i 5:1-11. Paulus förvissar thessalonikerna om att de inte är avsedda för vrede utan för frälsning på Herrens dag. Några tror att thessalonikerna var oroade över att de skulle vara oförberedda för Jesu återkomst, men 4:3-8 tyder på att de inte var tillräckligt angelägna om att leva heligt. Kanske den enklaste förklaringen är att dessa nykristna ifrågasatte sin slutliga frälsning med tanke på de senaste oväntade dödsfallen (4:13). De kan även ha undrat om dödsfallen var ett uttryck för gudomlig ogillande.
Oavsett detaljerna så är det klart att thessalonikerna behövde försäkringar vad beträffar dem som hade dött (4:13-18) och vad beträffar deras eget öde vid den andra ankomsten (5:1-11).
Thessalonikerna tycks ha varit utsatta även på andra sätt. De hade inte väntat att den inledande förföljelsen skulle pågå med oförminskad styrka så länge (3:3-4, jfr 2 Thess 1:5-7). Dessutom saknade de Paulus. De var uppenbarligen besvikna över att han själv ännu inte hade återvänt för att träffa dem (1 Thess 3:6-10).
Det fanns ytterligare ett problem i Thessaloniki som krävde Paulus uppmärksamhet: några kristna förde församlingen i vanrykte genom att låta sig bli beroende av välbeställda kristna för sin försörjning snarare än att tjäna sitt eget uppehälle (4:10b-12, 5:14, jfr 2 Thess 3:6-15). Det är möjligt att detta problem var en följd av thessalonikernas felaktiga tänkande om framtiden. Annars kan det helt enkelt vara så att några församlingsmedlemmar var själviska och slött utnyttjade välgörenhet från välbeställda medlemmar så att de slapp arbeta.
När Paulus hörde Timotheos allmänt positiva rapport så fylldes han av glädje och lättnad, och blev ivrig att uppmuntra de kämpande och missmodiga kristna och besvara deras frågor. Så han började genast författa Första Thessalonikerbrevet (1 Thess 3:6-8). Paulus huvudsyfte var att återställa de kristna thessalonikernas hopp i efterdyningarna av de oväntade dödsfallen bland personer i deras församling och försäkra dem om att både de döda och de levande var bestämda att frälsas vid den andra ankomsten (4:13-5:11). Relaterat till detta var hans önskan att försäkra thessalonikerna att de var bland de utvalda av Gud för frälsning (1:4, 5:24).
Paulus ville också understryka missionärernas äkthet som förkunnare av Guds evangelium (1:5, 2:1-12, 2:17-3:10) trots (eventuella) frågor gällande hans långa frånvaro (2:17-3:10), den ständiga förföljelsen (3:3-4), och de oväntade dödsfallen (4:13). Paulus försökte också uppmuntra thessalonikerna genom att förklara att förföljelse är normalt för kristna (3:3-4). Dessutom kallar Paulus de nyomvända, en församling främst bestående av icke-judar, till sexuell helighet (4:3-8), och de lata medlemmarna i gemenskapen till inkomstbringande arbete (4:9-12).
Det verkar också som Paulus försöker häva deras starka beroende av honom genom att uppmana församlingen att respektera och foga sig efter sina egna vägledare (5:12-13). Detta kan ses i hans förbud att förakta profetior (5:19-22), hans betoning av Timotheos meriter (3:2), och hans presentation av missionärerna som ett team (därav användningen av första person plural genom en stor del av brevet).
Summering av frälsningshistorien
Kristna bör se tillbaka på Kristi fullbordade frälsning vilket uppfyller GT:s löften, och se fram emot den andra ankomsten, som fullkomnar löftena.
Tidslinje
33 (el. 30) e.Kr. Kristi död och uppståndelse.
33/34 e.Kr. Paulus omvändelse.
36/37 e.Kr. Paulus första besök i Jerusalem.
44-47 Paulus andra besök i Jerusalem (med understöd till de fattiga).
46-47 Paulus första missionsresa.
48-49 Paulus tredje besök i Jerusalem (apostlamötet).
48/49-51 Paulus andra resa, till Thessaloniki och Korinth.
49-51 Paulus skriver Första Thessalonikerbrevet från Korinth.
52-57 Paulus tredje missionsresa.
64-67 Paulus blir martyr i Rom.
(En del årtal är ungefärliga.)
Centrala teman
1 Guds vrede kommer över dem som förkastar evangeliet. 2:16, 5:3.
2 Jesu död och uppståndelse är grunden för de kristnas hopp. 4:14, 5:10.
3 De kristna är bestämda inte för vrede utan för frälsning vid Jesu tillkommelse. 1:10, 5:4, 9.
4 Kristna som dör får fullt ut vara med vid Jesu andra ankomst. 4:14-17, 5:10.
5 De som tar emot evangeliet har blivit utvalda av Gud före historien och är kallade av Gud, och de fortsätter att vara kallade av Gud genom hela deras jordiska liv. 1:4, 2:12, 4:7, 5:9, 24.
6 Kristna ska leva ett helt igenom heligt liv. 3:13, 4:3-8, 5:23.
7 Kristna får aldrig smita ifrån ansvaret att förvärvsarbeta. 4:9-12, 5:14.
8 Evangeliets äkthet bekräftas av dess förkunnares integritet. 1:5, 2:1-12.
9 Glädje, särskilt i lidandet, är den kristnes kännetecken. 1:6, 5:16.
10 Kristna erfar verkligheten av det nya förbundet som det profeterats om. 4:8-9.
11 Tro, hopp och kärlek är grundläggande och universella karaktärsdrag för de kristna. 1:2-3, 5:8.
Litterära kännetecken
Första Thessalonikerbrevet är ett informellt brev som innehåller alla de vanliga komponenterna av ett nytestamentligt brev. Det är ett offentligt brev i den meningen att det adresserar en hel grupp, men i flera avseenden är den mer som ett personligt brev till en individ, då den belyser förhållandet mellan författare och mottagare. Syftet med brevet är oftast att informera, och detta brev informerar församlingen i Thessaloniki om Paulus känslor gentemot dem, händelser i hans eget liv, och om kristen lära och praktik.
Utmärkande litterära kännetecken inkluderar: ett starkt försvarande och självbiografiskt inslag, ett överflöd av tacksägelseyttranden för människor som lever det kristna livet rätt och riktigt, upprepande direkta riktanden till mottagarna av brevet, grundlig undervisning om Kristi andra ankomst så att även en del av de moraliska uppmaningarna är relaterade till den läran, och avslutningen av varje kapitel med en hänvisning till Kristi andra ankomst.
Första Thessalonikerbrevets ram
Ca 49-51 e.Kr.
Paulus skrev Första Thessalonikerbrevet från Korinth nära slutet av hans andra missionsresa. Paulus och hans följeslagare hade grundat församlingen i Thessaloniki men tvingades av evangeliets motståndare att ge sig av. Senare sände Paulus tillbaka Timotheos till Thessaloniki för att undersöka läget i församlingen, och Timotheos rapport ledde Paulus till att skriva detta brev. Thessaloniki åtnjöt en privilegierad status som huvudstad i Makedonien och var belägen vid en naturlig hamn längs den livliga öst/västliga Via Egnatia.
Översikt
I Öppning (1:1)
II Tacksägelse och uppmuntran
A Tacksägelse för thessalonikernas tro, kärlek och hopp (1:2-3)
B Paulus tillförsikt i utväljelsen av thessalonikerna (1:4-2:16)
C Paulus försvar av missionärerna under deras frånvarotid (2:17-3:10)
D En pastoral bön för thessalonikerna (3:11-13)
III Instruktioner och uppmaningar (4:1-5:28)
A Om att behaga Gud (4:1-12)
B Om Jesu andra ankomst (4:13-5:11)
C Om församlingens uppförande (5:12-22)
D Bön, försäkran och avslutning (5:23-28)
✱ ESV Study Bible® Notes, copyright 2008 Crossway. Authorized translation of the English edition of the ESV Study Bible introductions, copyright 2008 Crossway. This translation is published and sold by permission of Crossway, the owner of all rights to publish and sell the same.
ESV Studie Bibel® Kommentarer, copyright 2008 Crossway. Auktoriserad översättning av den engelska utgåvan av ESV Studie Bibel introduktioner, copyright 2008 Crossway. Denna översättning är publicerad och såld med tillstånd av Crossway, ägaren av alla rättigheter för att publicera och sälja densamma.
Översättning från engelskan: Ragnar Blomfelt