(Översättning från ESV Study Bible, Introduction to Hebrews.✱)
Författare, läsekrets och titel
Hebreerbrevets författare varken namnger sig själv eller tydligt anger sin läsekrets. Den traditionella titeln ”till hebréerna” återspeglar det gamla antagandet att de ursprungliga mottagarna var judekristna.
Författarens identitet har varit ett ämne för omfattande gissningar genom hela kyrkohistorien. Under antiken tillskrevs författarskap till personer som Barnabas eller särskilt Paulus. Men flera av de mest skarpsinniga kyrkofäderna la märke till stora skillnader i stil och argumentationsmetod mellan denna bok och Paulus namngivna skrifter. Forskare har föreslagit andra möjliga författare, som t.ex. Clemens, Lukas, eller Apollos. Men de flesta i dag medger att denne författare förblir anonym. Det verkar som om den bedömning som uttrycks av Origenes (död ca 254 e.Kr.) förblir korrekt: ”Vem som faktiskt skrev brevet vet bara Gud” (citat från Eusebios, Kyrkohistoria 6.25.14).
Författaren kände helt klart sina mottagare och längtade efter att återförenas med dem (Hebr 13:19). De hade en gemensam vän i Timotheos (13:23), och förmodligen var detta samme Timotheos som verkade tillsammans med Paulus. Författaren var sannolikt en man eftersom han hänvisar till sig själv med hjälp av maskulin particip (se 11:32). Eftersom ”oss” inkluderar författaren i 2:3 (”bekräftades den för oss av dem som hade hört honom”, även 2:1), verkar det som om han inte var ett ögonvittne till Jesus. Författaren förmedlade hälsningar från dem ”från Italien” (13:24). Forskare diskuterar om han var i Italien och skriver till församlingen någon annanstans, eller var utanför Italien (fast åtföljd av italienare) och skriver tillbaka till en läsekrets i Italien (möjligen i Rom).
Läsekretsens sociala situation kan utläsas från påbudet att ”tänka på dem som sitter i fängelse” och som ”misshandlas” (13:3). Timotheos själv hade nyligen frigetts (13:23). Ja, Hebreerbrevets författare lovordade sin läsekrets för deras tidigare uthållighet i förföljelse, för deras medkänsla med dem i fängelse, och för att de ”accepterade med glädje att man plundrade [deras] ägodelar” (10:32-34).
Författaren varnade för ”främmande läror” i församlingen (13:9), och dessa läror kan ha haft samband med bruk av matregler (13:9-10). Dessutom manade han upprepade gånger sin läsekrets att hålla fast vid tron och varnade dem för faran med att lämna den kristna gemenskapen. Detta medan han försökte visa på Kristi överlägsenhet över mosaiska offer och ritualer (kap 3-10). Därför hade troligen den tidiga kyrkan rätt som hävdade att judekristna (liksom icke-judar som förut hade dragits till den judiska religionen) var den tänkta målgruppen för denna bok (se ”fäderna” 1:1). Dessutom skulle en sådan läsekrets utan problem ha förstått bokens många citat och allusioner till GT (och skulle ha delat författarens frekventa användning av Septuaginta, den grekiska översättningen av GT).
Datering
Hebreerbrevet skrevs sannolikt under det första århundradet och troligen före 70 e.Kr. Skäl för att hävda en datering i det första århundradet inkluderar omnämnandet av Timotheos (13:23), som var känd för att vara verksam i det första århundradet, och Hebreerbrevets påverkan (och dess sätt att tänka) på Första Klemensbrevet (skrivet ca 96 e.Kr).
Den avgörande frågan avseende datering av boken gäller om förstörelsen av Jerusalems tempel (70 e.Kr.) redan hade inträffat. Hebreerbrevet talar om det judiska offersystemet som om det ännu var en närvarande verklighet (7:27-28, 8:3-5, 9:7-8, 25, 10:1-3, 13:10-11), vilket inte verkar rimligt efter att tempeloffren i Jerusalem upphörde 70 e.Kr. Visserligen så fokuserar Hebreerbrevet på den mosaiska tälthelgedomen snarare än det salomonska (eller herodianska) templet. Likväl, om författaren hade som avsikt att övertyga sina läsare om det mosaiska systemets underlägsenhet (och möjligen avskräcka församlingens medlemmar från att återvända till judisk praxis), så skulle ett givet argument ha varit att nämna upphörandet av tempeloffer om dessa de facto inte ägde rum längre.
Tema
Kristus är större än någon ängel eller präst, större än gamla förbundets institution. Alltså uppmanas varje läsare att inte lämna en så stor frälsning utan hålla sig kvar genom tron i den sanna vilan som finns i Kristus och att uppmuntra andra i församlingen att vara uthålliga.
Syfte, omständighet och bakgrund
Hebreerbrevets genre är ovanlig. Boken saknar introduktion eller andra tidiga indikationer på att det är ett brev. De sista verserna levererar ändå hälsningar och välsignelser (13:23-25), och författaren talar om att ha ”skrivit i all korthet” (13:22). Men författaren identifierar också sitt arbete som ett ”tröstens och förmaningens ord” (13:22). Bokens noggranna retoriska förlopp, tillsammans med dess ofta förekommande praktiska uppmaningar, har lett många till att betrakta boken som en enda predikan. Hebreerbrevet kan kanske bäst förstås som ett predikobrev.
Hebreerbrevet uppmuntrar ständigt läsekretsen att hålla ut och varnar för att lämna Kristus (2:1-4, 3:7-4:13, 5:11-6:12, 10:19-39, 12:1-29). Dessa varningstexter varvas genom hela boken och har påfallande strukturella likheter (särskilt i form av uppmaning och hotande konsekvens). Runt dessa texter framskrider bokens resonemang noggrant. Dessutom strömmar dessa specifika uppmaningar själva ut ur det kringliggande materialet. Boken förenas därmed i både struktur och avsikt.
Varningstexterna uppmanar församlingens medlemmar att förbli trogna. De mer utläggande delarna av brevet visar överlägsenheten hos Kristus och hans nya förbunds verk i relation till änglar, Mose, tälthelgedomens prästadöme och offersystemet. Innebörden är att dessa är så underlägsna Kristus att det är värdelöst att återvända till dem (eller att gå någon annanstans). Boken uppmuntrar därmed församlingen att hålla fast vid sin tro, eftersom den tron är förankrad i den mest förträffliga uppenbarelse.
Bakgrunden till sådana uppmaningar måste ha varit läsekretsens behov av att fortsätta härda ut genom förföljelse och livets prövningar (t.ex. kap 12). De verkar ha blivit allt mindre uppmärksamma på kristen undervisning (5:11-14), och några har av allt att döma upphört att regelbundet närvara vid deras möten (10:25). Likväl så påminner författaren dem om deras tidigare trohet och ömsesidiga kärlek mitt under förföljelse (10:32-34). Han uppmuntrar deras trohet genom noggrann utläggning av GT i ljuset av uppenbarelsen i Jesus Kristus.
Hebreerbrevets soteriologi (undervisning om frälsningen) är grundad i dess Kristologi – Guds Son blev den himmelske översteprästen som gav sig själv som ett offer en gång för alla. Kristus åstadkom frälsning för alla som närmar sig i tro (6:1, 11:6, jfr 4:2), och en sådan tro håller ut tills den får den utlovade eviga belöningen (6:12, 10:22, 38-39).
Centrala teman
1 Jesus är fullt ut Gud och fullt ut människa. 1:1-14, 2:5-18.
2 Jesus som Guds Son uppenbarar Gud Fadern, är skapelsens medel, och uppehåller hela skapelsen. 1:1-14.
3 Jesus tjänar som den evige översteprästen, som likt en människa känner med mänsklig svaghet, och som ändå offrade sig själv som det felfria syndoffret. 1:3, 2:10-18, 4:15-16, 9:11-10:19.
4 Jesus är överlägsen änglar, Mose, det mosaiska förbundet, och den jordiska tälthelgedomen och dess prästadöme. 1:4-2:18, 3:1-6, 5:1-10, 7:1-10:18.
5 All fallen mänsklighet möter evig dom på grund av synd. 4:12-13, 9:27-28, 10:26-31.
6 Tro är nödvändigt för att behaga Gud och få del av hans eviga frälsningslöften. Tro kräver övertygelse angående de osynliga verkligheterna om Gud och hans löften. Sådan tro producerar uthållighet. 4:2-3, 6:1, 12, 10:22, 38-39, 11:1-40.
7 Ståndaktighet är nödvändigt i det kristna livet, och församlingens medlemmar varnas för brist på uthållighet. 2:1-4, 3:7-4:13, 5:11-6:12, 10:19-39, 12:1-29.
8 Guds löften är trovärdiga, inklusive hans löfte om evig frälsning. 6:13-20.
9 Med Jesu Kristi ankomst har de sista dagarna börjat, men deras fullbordan väntas inträffa vid hans återkomst. 1:2, 2:5, 4:9-11, 9:9-28, 12:22-29.
Summering av frälsningshistorien
Kristus har fullbordat slutlig frälsning, har frambringat Guds slutliga budskap, och har blivit den slutliga prästen och det enda sonande offret som GT pekade på.
Tidslinje
33 (el. 30) e.Kr. Kristi död och uppståndelse.
54-68 e.Kr. Nero regerar.
60-70 e.Kr. Hebreerbrevet skrivs.
64 (19 juli) Brand i Rom, Nero anklagar och dödar många kristna.
64-67 Paulus och Petrus blir martyrer i Rom.
70 Jerusalems tempel förstörs.
(En del årtal är ungefärliga.)
Litterära kännetecken
Som nämnts ovan (se Syfte, omständighet och bakgrund), så har Hebreerbrevet släktskap med både brevets och predikans genrer. De första tolv kapitlen levererar ett sammanhängande teologiskt resonemang om Kristi överlägsenhet över ett antal konkurrenter och om behovet av att härda ut i efterföljelse av denne helt överlägsne Messias. Medan brevet följer många forntida bruk av retorisk argumentation, så kan dessa kapitel påminna den nutida läsaren om en kort avhandling med en tes, en rad underordnade allmänna satser, och stödjande bevis bestående av data och kommentarer kring dessa data.
Hebreerbrevet är en av de mest stilistiskt förfinade böckerna i NT. Författaren är en mästare på bildspråk och metaforer, allusioner till GT, jämförelse och analogi, kontraster, långa flödande meningar som byggs upp mot ett klimax, och ett rikligt bruk av parallella satskonstruktioner.
Bokens retorik är delvis argumenterande, då författaren levererar en sammanhängande teologisk utläggning, en sådan som nutida läsare kan förvänta sig i en debatt eller i en teologisk bok. Den övertygande strategin följer ett av de klassiska sätten att argumentera för en tes, vilket är att ofta upprepa huvudtesen och från en mängd olika vinklar. Förutom retorisk argumentations- och debatteknik, finner läsaren i Hebreerbrevet en övertygande retorisk uppmaning i vilken författaren vädjar till sina läsare att inte överge sin tro.
Det centrala motivet i boken är formuleringen ”bättre”. En ordgrupp bestående av ”bättre”, ”mer” och ”större” förekommer sammanlagt 25 gånger. Det jämförande motivet, där en sak förklaras överlägsen en annan, utgör den viktigaste retoriska strategin i boken. En vanlig retorisk form genom vilken jämförelsen utförs är analogi, där något i GT förklaras likna Kristi person och verk. Men analogierna är inte mellan två jämbördiga ting, istället argumenterar författaren från det mindre till det större.
Översikt
I Jesus är överlägsen änglavarelser (1:1-2:18)
A Guds Sons överhöghet (1:1-14)
1 Introduktion: summering av Sonens person och verk (1:1-4)
2 Bevis på hans status som Son (1:5-14)
B Varning mot att förakta frälsning (2:1-4)
C Frälsningens upphovsman (2:5-18)
II Jesus är överlägsen den mosaiska lagen (3:1-10:18)
A Jesus är större än Mose (3:1-6)
B Varning: en vila för Guds folk (3:7-4:13)
1 Misslyckandet för generationen som utvandrade (3:7-19)
2 Att gå in i Guds vila (4:1-13)
C Jesu översteprästtjänst (4:14-10:18)
1 Jesus den store översteprästen (4:14-5:10)
2 Paus i argumentet: varning för avfall (5:11-6:12)
3 Guds löftes orubblighet (6:13-20)
4 Åter till huvudargumentet: Melkisedeks prästämbete (7:1-10)
5 Jesus jämförd med Melkisedek (7:11-28)
6 Jesus är överstepräst för ett bättre förbund (8:1-13)
7 Den jordiska tälthelgedomen (9:1-10)
8 Återlösning genom Kristi blod (9:11-28)
9 Kristi offer en gång för alla (10:1-18)
III Kallelse till tro och uthållighet (10:19-12:29)
A Trons fulla tillförsikt (10:19-39)
1 Maning att träda fram (10:19-25)
2 Varning för att dra sig undan (10:26-39)
B Genom tro (11:1-40)
C Uthållighet tills riket helt och fullt kommer (12:1-29)
1 Jesus, trons upphovsman och fullkomnare (12:1-2)
2 Bli inte trötta och uppgivna (12:3-17)
3 Ett rike som inte kan skaka (12:18-29)
IV Avslutande uppmaningar och anmärkningar (13:1-25)
A Offer välbehagliga för Gud (13:1-19)
B Välsignelse (13:20-21)
C Avslutande hälsning (13:22-25)
✱ ESV Study Bible® Notes, copyright 2008 Crossway. Authorized translation of the English edition of the ESV Study Bible introductions, copyright 2008 Crossway. This translation is published and sold by permission of Crossway, the owner of all rights to publish and sell the same.
ESV Studie Bibel® Kommentarer, copyright 2008 Crossway. Auktoriserad översättning av den engelska utgåvan av ESV Studie Bibel introduktioner, copyright 2008 Crossway. Denna översättning är publicerad och såld med tillstånd av Crossway, ägaren av alla rättigheter för att publicera och sälja densamma.
Översättning från engelskan: Ragnar Blomfelt