(Översättning från ESV Study Bible, Introduction to Colossians.✱)
Författare och titel
Paulus och Timotheos namnges uttryckligen som författarna till Kolosserbrevet (1:1). Timotheos tjänade troligen som Paulus sekreterare (amanuensis) eftersom första person singular (”Jag”) används i hela brevet (t.ex. 1:24). Titeln tillkännager att Paulus skrev brevet till de kristna som bodde i den lilla staden Kolossai.
Några forskare har tvivlat på att Paulus är författaren och bygger det på (1) ett stildrag som de anser inte stämmer överens med hans oomtvistade brev, och (2) en uppsättning teologiska påståenden som de anser mer utvecklade än i hans tidigare brev. Den sista invändningen besvaras lätt av den unika situation som återspeglas i brevet, vilket driver Paulus att inrikta sig på dessa särskilda angelägenheter med högst relevanta teologiska betoningar. Det finns ingenting i teologin som är oförenligt med vad han skrivit på annat håll, och många av hans påståenden är helt enkelt en logisk utveckling utifrån tidigare tankar. Argumentet om stildrag är mycket svagare, eftersom det i själva verket finns en stark kontinuitet i stildrag mellan detta brev och hans andra brev. Det är också rätt vanskligt att göra en bedömning om författarskap baserat på en sådan liten brevsamling. Det är otillbörligt att förvänta sig att en författare ska visa stilistisk oföränderlighet i alla sina verk.
Datering
Brevet skrevs troligen ca. 62 e.Kr. Paulus skrev det vid ungefär samma tid som han skrev Filemonbrevet och Efesierbrevet. Alla tre breven skickades med Tychikos (se Ef 6:21) och Onesimos. Denna datering förutsätter att den fångenskap Paulus talar om är hans fångenskap i Rom som följde på hans ohyggliga resa till Rom (Apg 27-28).
Tema
Kristus är Herre över hela skapelsen, inklusive den osynliga sfären. Han har tryggat återlösning för sitt folk, så att de kan ha del med honom i hans död, uppståndelse, och fullhet.
Syfte, omständighet och bakgrund
Församlingen i Kolossai startades tydligen upp under Paulus treåriga tjänst i Efesos (52-55 e.Kr.). Under denna tid reste förmodligen en man vid namn Epafras från Kolossai till Efesos och tog emot Paulus förkunnelse av evangeliet (se Apg 19:10). Denne nytroende återvände till sin hemstad och började dela med sig av de goda nyheterna om Kristus, vilket resulterade i församlingens födelse i Kolossai (Kol 1:7). Vid tidpunkten då detta brev skrevs är Epafras med Paulus i Rom och har sannolikt fått del av de dåliga nyheterna om att det fanns en farlig undervisning som hotade församlingen i Kolossai (4:12). Paulus skriver detta brev som ett svar på denna situation och för att uppmuntra dessa troende i deras tillväxt mot kristen mognad.
Forskare har länge varit frågande kring vad den destruktiva undervisning som de i Kolossai mötte exakt bestod av. Denna osäkerhet hindrar dock inte korrekt tolkning av brevets rika teologiska undervisning. En tidigare generation forskare trodde att problemet i Kolossai var gnosticism, en tidig irrlära som lärde att världen skapades av en underlägsen gud, att den materiella världen är ond, och att askes (i vissa fall) bör praktiseras. Men en bättre förståelse av gnosticism, med hjälp delvis från upptäckten av gnostiska dokument i Egypten, har lett de flesta forskare till att avfärda denna tolkning. Det som saknas i Kolosserbrevet är varje form av polemik mot den gnostiska synen att det finns en okänd gud som skiljer sig från Gud-skaparen. Det finns heller ingen diskussion kring den gnostiska övertygelsen att materia och materiell existens är ond.
Det faktum att det finns många utpräglade judiska element i den falska läran (t.ex. sabbatsobservans, judiska högtider, och ett intresse för änglar, se 2:16-18) har lett ett antal forskare att hävda att den konkurrerande undervisningen hade något att göra med judendom. Några har föreslagit att en form av judisk mysticism hade påverkat församlingen, vilket resulterat i att kristna i Kolossai ägnade sig åt asketism (t.ex. fasta) som förberedelse för en visionär uppstigning till himlen där de med änglar skulle dyrka Gud vid hans himmelska tron (se 2:18). Detta är möjligt, men det ger inte den mest övertygande förklaringen till ”änglars tillbedjan” och till några av de andra elementen av den falska undervisningen (2:18).
Andra förespråkar en liknande uppfattning och hävdar att det huvudsakliga problemet i Kolossai inte var en farlig undervisning inifrån församlingen utan en som kom utifrån. De framkastar tanken att den lokala judiska synagogan iscensatte en kampanj för att misskreditera och brännmärka den kristna församlingen, särskilt eftersom denna grupp av huvudsakligen troende icke-judar nu gjorde anspråk på ett judiskt arv utifrån GT. Ett av problemen med denna uppfattning är dock att den judiska lagens roll aldrig nämns i Kolosserbrevet. Den tar inte heller tillräcklig hänsyn till den roll som synkretistiska element från andra lokala religioner hade.
Den bästa förklaringen till denna farliga undervisning är att det kom från en kontext av lokal judisk och hednisk folktro. Ett centralt inslag i den lokala folktron var en tendens att anropa änglar för hjälp och skydd mot onda andar. Detta särdrag är väl belagt i många inskriptioner och forntida dokument. Till exempel så står det på en magisk stenamulett konstruerad att bäras runt halsen som skydd mot onda andar: ”Mikael, Gabriel, Ouriel, Rafael, skydda den som bär detta … Fly, o hatade, Solomon fördriver dig.”
Vad som rimligen hände i Kolossai är att en shaman-liknande figur inom församlingen hade lockat till sig ett följe och presenterade sig själv som något av en kristen andlig guide (jfr ”Hans fallna naturs sinne gör honom högfärdig”, 2:18). Denne person hävdade förmodligen att han hade överlägsen insikt i den andliga världen och gav råd till de kristna i Kolossai att utöva vissa ceremonier, tabun och ritualer som ett medel för skydd mot onda andar och för befrielse från lidanden. När Paulus får höra om den utbredda influensen från denna undervisning som nedvärderar Kristus och inte värdesätter den nya identitet som troende har ”i Kristus”, så skriver han detta brev av varning och uppmuntran. Han förminskar inte det hot som kommer från demoniska krafter men betonar Kristi överhöghet över alla krafter. Han bedyrar de kristnas enhet med den upphöjde Kristus, vilket medför att de har del i hans makt och auktoritet.
Paulus tar också tillfället i akt att uppmuntra dessa troende att pressa sig fram mot mognad i Kristus genom att fortsätta i deras kamp mot synden, sträva efter helighet i Kristus, och lära sig att leva som utmärkande kristna hushåll.
Centrala teman
1 Jesus Kristus är den främste över hela skapelsen, Herre över alla mänskliga härskare och kosmiska makter. 1:15-20, 2:9-10, 3:1.
2 Gud har verkat genom Kristus för att säkra återlösning och försoning för alla som förtröstar på honom. 1:13-14, 20-22.
3 Troende är i Kristus och har därmed del i ett förhållande av samhörighet med Kristus i hans död på korset, hans uppståndelse från de döda, hans nya liv, och hans fullhet. 2:9-14, 3:1-4.
4 Kristus har besegrat mörkrets makter på korset, och de kristna har del i hans kraft och auktoritet över den sfären. 2:10, 15, se även 2:8, 20.
5 Jesus är uppfyllelsen av Judendomens förväntningar, och kristna har nu del i det gamla gudsfolkets förbundsarv genom sin förening med honom. 1:12, 21-22, 27.
6 Troende är kallade att växa i mognad i Kristus genom att göra sig av med syndiga vanor, och ägna sig åt kristna dygder. 1:10-12, 28, 3:1-4:6.
Summering av frälsningshistorien
Kristna ska hålla fast vid den enda frälsningsvägen i Kristus, i motsats till falsk undervisning.
Litterära kännetecken
Kolosserbrevet följer noga de brevrutiner vi finner i Paulus andra brev till församlingar i den tidiga kyrkan. Brevet inleds med sedvanliga hälsningar, inklusive tacksägelse och bön. Brevets huvuddel fördelas rättvist lika mellan teologisk utläggning och praktisk tillämpning (däribland anvisningar för hushållet), följt av personliga hälsningar som stärker förhållandet mellan författaren och hans mottagare. På grund av brevets polemiska (övertygande och argumenterande) utfall tar Kolosserbrevet också form av en disputation där aposteln tar strid för evangeliet i en diskussion mellan den alltillräcklige Kristus och falska påståenden från en människoskapad religion. De lovprisande raderna riktade till Kristus i 1:15-20 har formen av en hymn eller bekännelse som prisar honom.
Som en av de mest genomgripande Kristus-centrerade böckerna i Bibeln så finner Kolosserbrevet sin verkliga enhet i den gudomliga och upphöjda person som är den oöverträffade Kristus. Brevet visar på variationer av detta centrala tema, med Kristus prisad som föremålet för den troendes tro, som avbilden av den osynlige Guden, som skaparen av alla välden, som huvudet för församlingen, som den förstfödde från de döda, som den som förenar och försonar allting, som Frälsaren genom sina lidanden på korset, som skattkammaren av all visdom och kunskap, som den triumferande segraren över synd och Satan, som den upphöjde Herren av liv och ära, och som den sanne förebilden för det kristna troslivet. Brevet är också förenat av Paulus pastorala åtagande i att hindra kolosserna från att fångas i meningslösa religiösa föreskrifter, och att uppväcka en upphöjelse av Kristus och jubel i honom. Paulus skriver med stilistisk känsla och aforistisk briljans.
Tidslinje
33 (el. 30) e.Kr. Kristi död och uppståndelse.
33/34 e.Kr. Paulus omvändelse.
36/37 e.Kr. Paulus första besök i Jerusalem.
44-47 Paulus andra besök i Jerusalem (med understöd till de fattiga).
46-47 Paulus första missionsresa.
48-49 Paulus tredje besök i Jerusalem (apostlamötet).
48/49-51 Paulus andra missionsresa.
52-57 Paulus tredje resa (inkl. 3 år i Efesos).
52-57 Epafras omvänds i Efesos och evangeliserar Kolossai.
62 Paulus under husarrest i Rom.
62 Paulus får höra från Epafras, skriver till församlingen i Kolossai.
64-67 Paulus blir martyr i Rom.
(En del årtal är ungefärliga.)
Kolosserbrevets ram
Ca 62 e.Kr.
Paulus skrev sitt brev till kolosserna under en fängelsetid, sannolikt i Rom. Församlingen i Kolossai blev rimligen grundad under Paulus tredje missionsresa när han tjänade tre år i Efesos. Det verkar som om Paulus inte personligen hade etablerat församlingen. Istället hade en man från Kolossai vid namn Epafras rest till Efesos, tagit emot Paulus evangelibudskap, och återvänt för att dela med sig av de goda nyheterna i Kolossai.
Översikt
I Hälsning (1:1-2)
II Tacksägelse (1:3-8)
III Bön (1:9-14)
IV Kristus lovprisas (1:15-20)
A Kristus är skapelsens Herre (1:15-17)
B Kristus är försoningens Herre (1:18-20)
V Kolossernas försoning med Gud (1:21-23)
VI Aposteln Paulus arbete för evangeliet (1:24-2:3)
A Paulus lidande och tjänst för hemligheten (1:24-28)
B Paulus arbete för kolosserna (1:29-2:3)
VII Den farliga undervisningen i Kolossai (2:4-23)
A Varning för en bedräglig lära (2:4-8)
B Hjälp i faran: resurser i Kristus (2:9-15)
C Ytterligare varningar för undervisningen (2:16-23)
VIII Det rätta fokuset: Kristus och livet där ovan (3:1-4)
IX Instruktioner i utövandet av det kristna livet (3:5-4:6)
A Att ta itu med tidigare synder (3:5-11)
B Att ta på sig Kristi dygder (3:12-17)
C Att leva i det kristna hushållet (3:18-4:1)
D Att hålla ut i bönen (4:2-4)
E Gott uppförande mot de utanför gemenskapen (4:5-6)
X Personliga hälsningar och instruktioner (4:7-17)
A Yttranden om budbärarna som förmedlar brevet (4:7-9)
B Hälsningar från Paulus sällskap (4:10-14)
C Hälsningar till de kristna i Laodikeia (4:15-17)
XI Brevet avslutas (4:18)
✱ ESV Study Bible® Notes, copyright 2008 Crossway. Authorized translation of the English edition of the ESV Study Bible introductions, copyright 2008 Crossway. This translation is published and sold by permission of Crossway, the owner of all rights to publish and sell the same.
ESV Studie Bibel® Kommentarer, copyright 2008 Crossway. Auktoriserad översättning av den engelska utgåvan av ESV Studie Bibel introduktioner, copyright 2008 Crossway. Denna översättning är publicerad och såld med tillstånd av Crossway, ägaren av alla rättigheter för att publicera och sälja densamma.
Översättning från engelskan: Ragnar Blomfelt