(Översättning från ESV Study Bible, Introduction to Luke.✱)
Författare
Det tredje Evangeliet nämner inte dess författare. Detta gäller även Apostlagärningarna, författarens andra arbete. Men det betyder nu inte att de ursprungliga läsarna var ovetande om vem som skrev dessa två böcker.
Att Lukas är författaren till Lukasevangeliet/Apostlagärningarna bekräftas av både externa bevis (kyrkans tradition) och interna bevis. Den kyrkliga traditionens stöd för Lukas som författare är både tidig (från mitten av andra århundradet e.Kr.) och enhällig (det ifrågasattes aldrig förrän på 1800-talet). ”Vi” passagerna i Apostlagärningarna (16:10-17, 20:5-21:18, 27:1-28:16) förutsätter att författaren var en följeslagare till Paulus och deltog i de händelser som beskrivs i dessa passager. Apostlagärningarnas författare var därmed förmodligen en av Paulus följeslagare som anges i hans brev skrivna under dessa perioder (Lukas omnämns i Kol 4:14, 2 Tim 4:11, Filem 24) och inte en av dem som avses i tredje person i ”vi” passagerna (jfr Apg 20:4-5). Det är känt att författaren var från den andra generationen av den tidiga kyrkan, att han inte var ett ”ögonvittne” av Jesu verksamhet (Luk 1:2), och att han var en hedning (Eusebios säger i sin Kyrkohistoria 3.4.6 att Lukas var ”av ursprung från Antiochia och läkare till yrket”, jfr Kol 4:14). Allt detta bekräftar traditionen att Lukas var författaren till det tredje Evangeliet. Eftersom Lukas reste med Paulus så togs detta Evangelium emot som något som hade apostoliskt stöd och auktoritet från Paulus och som en pålitlig dokumentation av det Evangelium som Paulus förkunnade (Eusebios rapporterar att Paulus citerade från Lukas genom att säga, ”Enligt mitt Evangelium” [Kyrkohistoria 3.4.8]).
Datering
Den tidigast möjliga dateringen för Lukasevangeliet/Apostlagärningarna är omedelbart efter de händelser som Lukas beskriver i Apg 28, ca 62 e.Kr. Lukasevangeliet kan faktiskt ha skrivits något tidigare, och Apostlagärningarna kan ha blivit klart ca 62 e.Kr. Specifik datering kretsar kring två frågor: skulle Lukas ha lagt till något till hans Evangelium senare, och nyttjade han Markusevangeliet när han skrev sitt eget Evangelium? Om Lukas skrev Luk/Apg efter Paulus martyrdöd (ca 64-67 e.Kr.), så har några påtalat att utelämnandet av uppgifter om Paulus rättegång och död verkar egendomligt (se Introduktion till Apostlagärningarna: Datering). Dessutom nämner Lukas ingenting om den fruktansvärda förföljelse under Nero år 65 e.Kr. utan ger en mycket positiv bild av Paulus som förkunnar evangeliet i Rom under två år ”med stor frimodighet” och ”utan restriktioner” (Apg 28:31), så han måste ha skrivit någon gång före 65. (De som tror på en senare datering för Lukasevangeliet svarar att ett avslut med Paulus förkunnande i Rom är naturligt, eftersom det visar att förkunnande ”överallt på jorden” i Apg 1:8 har uppfyllts. Ett primärt syfte med Luk/Apg, menar man, är att berätta historien om hur evangeliet spreds till den hedniska huvudstaden Rom. Så när detta syfte fullbordas når historien sitt naturliga slut, oavsett vad som händer med Paulus.)
När det gäller relationen mellan Lukasevangeliet och Markusevangeliet så tror de allra flesta forskare att Lukas använde Markusevangeliet när han skrev sitt Evangelium. Det möter ingen egentlig svårighet att datera Markusevangeliet till mitten/slutet av 50-talet e.Kr. (se Introduktion till Markusevangeliet: Datering och ort), vilket möjliggör en datering av Lukasevangeliet till tidigt 60-tal. Andra forskare ifrågasätter detta och hävdar att de förutsägelser om Jerusalems fall i Luk 21:20-24 är så levande att de kunde ha skrivits endast efter de inträffat, vilket innebär att Lukasevangeliet och Apostlagärningarna skrevs efter 70 e.Kr. Dessa forskare skulle då datera Markusevangeliet något före Lukasevangeliet, i slutet av 60-talet (efter Petrus död). Men många evangelikala forskare, som betraktar Luk 21:20-24 som en förutsägande profetia av Jesus, vidhåller en datering för Lukasevangeliet till tidigt 60-tal.
Tema
Lukas skrev sitt Evangelium så att hans läsare skulle förstå att evangeliet är för alla, både för judar och icke-judar, eftersom Jesus är Guds utlovade som GT profeterat om och som bekräftats genom Guds frälsande aktivitet i Jesu liv, död och uppståndelse. Utöver detta betonade Lukas sanningshalten i de kristna traditioner som hans läsare hade undervisats i, så att de genom tron på Jesus Kristus, Guds Son, skulle få den utlovade helige Ande som han ger till alla som följer honom.
Tidslinje
6 f.Kr. Johannes Döparen föds.
5 f.Kr. Jesus föds i Betlehem.
4 f.Kr. Jesus familj flyr till Egypten, återvänder till Nasaret.
8 e.Kr. Jesus, tolv år, samtalar med lärare i templet.
8-28/30 e.Kr. Jesus arbetar som snickare i Nasaret.
28/29 Johannes Döparen börjar sin tjänst.
28/30 Jesus börjar sin tjänst.
33 (el. 30) Jesus blir korsfäst, och uppstår.
48/49-51 Lukas följer med Paulus på andra missionsresan.
52-57 Lukas följer med Paulus på tredje missionsresan.
60 Lukas följer med Paulus på färden till Rom.
62 Lukasevangeliet skrivs, därefter Apostlagärningarna.
64-67 Paulus blir martyr i Rom.
67 Jerusalems församling flyr till Pella.
70 Jerusalems tempel förstörs.
(En del årtal är ungefärliga.)
Syfte, omständighet och bakgrund
Både Lukasevangeliet (1:1) och Apostlagärningarna (1:1) adresseras till ”Theofilos”. Och det finns ingen anledning att förneka att han var en verklig person, fastän försök att identifiera honom har misslyckats. Lukas använder samma beskrivning, ”högt ärade” (Luk 1:1), i Apostlagärningarna när han beskriver de romerska ståthållarna Felix (Apg 23:26, 24:2) och Festus (Apg 26:25). Theofilos var förmodligen en rik man med hög social ställning, och ”högt ärade” var avsedd som en respektfull tilltalsform.
Lukas bredare målgrupp bestod främst av hednakristna likt Theofilos som redan hade ”undervisats” (1:4) om Jesus. Men utan tvekan insåg Lukas att hans skildring av Jesu liv och budskap också skulle vara användbar för mission bland icke-kristna. Lukas hade sannolikt flera syften när han skrev:
1 Att försäkra sina läsare om det tillförlitliga av det som de hade undervisats i. Det uppnådde han genom hänvisning till sina referenser som historiker (jfr 1:1-4, där Lukas talar om att ha ”noga satt mig in i allt från början” för ”att i rätt ordning skriva ner det”). Han nämner också att det material han ger ut är välkänt (24:18, Apg 26:26). Det faktum att materialet i Lukasevangeliet kommer från ögonvittnens vittnesbörd (Luk 1:2, 24:48, jfr Apg 1:8) försäkrar därtill för hans läsare att det som de undervisats i är tillförlitligt. Lukas vill också övertyga sina läsare genom att göra tydligt att händelserna beskrivna i Luk/Apg var uppfyllelsen av forntida profetior (t.ex. Luk 1:1, 3:4-6, 4:17-21, 7:22-23) och uppfyllelsen av Jesu profetior (t.ex. 9:22, 44, 11:29-30, 13:32-34, 17:25, 18:31-33).
2 Att hjälpa sina läsare förstå hur Israels förkastande av Jesus, och hedningarnas inträde i Guds rike, är i enlighet med den gudomliga planen. Lukas betonar att kristendomen inte är en ny religion utan snarare uppfyllelsen av och ett nutida uttryck för Abrahams, Isaks och Jakobs religion.
3 Att klargöra för sina läsare Jesu undervisning om den sista tiden genom att visa att Jesus inte lär att parousia (Kristi återkomst) ska ske omedelbart, utan att det blir en period mellan hans uppståndelse och hans återkomst (9:27, 19:11, 21:20-24, 22:69, Apg 1:6-9). Dock, Jesus ska återkomma (Luk 3:9, 17, 12:38-48, 18:8, 21:32) i kroppslig gestalt (Apg 1:11), och troende ska leva i vakande förväntan (Luk 21:34-36).
4 Att understryka att hans läsare inte behöver frukta Rom. Lukas antyder detta tema genom att framhäva Herodes och Pilatus önskan att frige Jesus, och den romerska officerens erkännande av hans oskuld. Lukas beskriver också (i Apostlagärningarna) flera tillfällen då romerska myndighetspersoner kom till Paulus undsättning. När romerska befattningshavare verkligen förföljde, förklarar Lukas att det berodde på misstag och att förföljelsen genast upphörde när misstaget upptäcktes (jfr Apg 16:22-39).
Sammanfattning av frälsningshistorien
Jesus kommer som den messianske Kungen för att befria de fattiga och behövande och förtryckta (4:18-19). Han uppfyller hela GT (24:44-47), särskilt dess löften om evig frälsning. Fullbordandet av hans mission sker med hans korsfästelse och uppståndelse.
Litterära kännetecken
Lukasevangeliets berättelse som helhet följer kronologiskt Kristi liv och död. Inget Evangelium omfattar ett sådant komplett sortiment av underliggande genres som Lukasevangeliet: bebådelseberättelser, födelseberättelser, lovsångspsalmer, julsånger, profetior, släkttavlor, förberedelseberättelser, frestelseberättelser, kallelseberättelser, igenkännandeberättelser, konfliktberättelser, mötesberättelser, mirakelberättelser, proklamationsberättelser, liknelser, saligprisningar, predikningar, ordspråk, passionsberättelser, prövningsberättelser och uppståndelseberättelser. Stilistiskt är Lukas känd för sina livfulla beskrivande detaljer och förmåga att få scener levandegjorda i fantasin.
Lukasevangeliet finner sin grundläggande enhet i personen Jesus Kristus och i hans uppdrag att söka och frälsa de förlorade. Från det första tillkännagivandet av hans ankomst till sin himmelsfärd är Jesus i centrum av allt: sångerna är till hans ära, miraklerna sker genom hans kraft, undervisningen kommer från hans visdom, konflikten gäller hans anspråk, och korset är det som bara han kan bära. Lukas ger sin berättelse ytterligare litterär enhet genom att sammanfläta berättelser om Jesus och Johannes Döparen, och genom att börja och avsluta sin berättelse vid templet, och genom att presentera Jesu liv som en resa mot Jerusalem, och genom att följa lärjungarnas utveckling när de lär sig beräkna kostnaden för lärjungaskap. Evangeliets enhet uttrycks också i Jesu uttalande till Sackaios: ”Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat” (19:10).
Centrala teman
1 Guds suveräna styre över historien. De löften Gud gav genom profeterna har redan uppfyllts. 13:33, 22:22, 42, Apg 1:16-17, 2:23, 4:28, m.m.
2 Ankomsten av och verklig närvaro av Guds rike. Ändå är fullbordandet av riket fortfarande en framtida händelse, ett välsignat hopp och något som församlingen ber om. 11:2, 20, 16:16, 17:20-21, 18:1-8, 21:27-28, 34-36, jfr Apg 1:11, 1 Kor 16:22, Upp 22:20.
3 Den helige Ande som kommer och tar sin boning i Jesus och hans efterföljare. Anden är närvarande i Lukasevangeliet, från födelsen av Johannes Döparen och Jesus, ända till slutet. Anden är närvarande vid Jesu avskiljande i templet, vid hans dop, hans frestelse, hans tidiga tjänst och första predikan. Den Helige Ande är av central betydelse för Johannes Döparens budskap, och vid sin himmelsfärd ger Jesus löften om Andens framtida ankomst i kraft. 1:15-17, 35, 2:25-27, 3:16, 22, 4:1, 14, 18, 5:17, 24:49.
4 Den stora omsvängningen som äger rum i världen, där den förste blir sist och den siste blir först, den stolte förödmjukas och den ödmjuke upphöjs. Lukas betonar starkt Guds kärlek till de fattiga, skatteindrivare, utstötta, syndare, kvinnor, samarier och hedningar. I enlighet med detta så kännetecknas många av de episoder som framträder endast i Lukasevangeliet av ett välkomnande av utstötta (julens herdar, sonen som återvände hem, den ihärdiga änkan, Sackaios, m.fl.). 1:48, 52-53, 6:20-26, 13:30, 14:11, 18:14.
5 Troende ska leva ett liv i bön och se till att förvalta sina ägodelar väl. I Lukas berättelse sker bön vid varje avgörande skeende i Jesu liv: vid hans dop, vid hans val av de tolv, vid Petrus bekännelse, vid Jesu förvandling, när han lär ut Herrens bön, innan Petrus förnekelse, osv. 3:21, 6:12, 9:18, 28-29, 11:1-4, 12:33-34, 16:9, 18:1, 22:32, 40, 46.
6 Rikedomens faror betonas ständigt i Lukasevangeliet, för kärleken till rikedomar kväver evangeliets säd och hindrar det från att bli fruktbärande. Denna risk är så stor att Jesus ofta varnar sina läsare att inte fästa sina hjärtan vid rikedomar, utan istället ge generöst till de fattiga. Fördömelsetalen över de högfärdigt förmögna står i skarp kontrast till de välsignelser som uttalas över de ödmjukt fattiga. 6:20-26, 8:14, 12:13-21, 16:10-13, 19-31, 18:22 ( jfr 5:11, 14:33, Apg 2:44-45, 4:32), Luk 21:3-4.
Lukasevangeliets ram
Lukasevangeliets händelser inträffar nästan uteslutande inom Palestina, ett område som sträcker sig ungefär från Caesarea Filippi i norr till Beer Sheva i söder. Under denna tid styrdes det av romerska riket. De inledande kapitlen beskriver händelser kring Jesu födelse i Judeen, där Herodes av romarna hade utsetts till kung. De avslutande kapitlen avslutas med Jesu död, uppståndelse och himmelsfärd under styret av Pontius Pilatus och tetrarkerna Antipas och Filippos.
Översikt
I. Prolog (1:1-4)
II. Födelseberättelse (1:5-2:52)
A. Johannes Döparens födelse förutsagd (1:5-25)
B. Jesu födelse förutsagd (1:26-38)
C. Maria besöker Elisabet (1:39-56)
D. Johannes Döparens födelse (1:57-80)
E. Jesu Kristi födelse (2:1-52)
1. Jesus föds (2:1-20)
2. Jesus frambärs i templet (2:21-40)
3. Pojken Jesus i templet (2:41-52)
III. Förberedelse för Jesu tjänst (3:1-4:15)
A. Johannes Döparen förbereder vägen (3:1-20)
B. Jesu dop, släkttavla, och frestelse (3:21-4:15)
1. Jesu dop (3:21-22)
2. Jesu Kristi släkttavla (3:23-38)
3. Jesu frestelse (4:1-15)
IV. Jesu tjänst i Galileen (4:16-9:50)
A. Början (4:16-5:16)
1. Jesus förkastas i Nasaret (4:16-30)
2. Jesus börjar sin helandetjänst (4:31-41)
3. Jesus predikar i synagogor (4:42-44)
4. Jesus kallar de första lärjungarna (5:1-11)
5. Jesus renar en leprasjuk (5:12-16)
B. Konfliktens inledning (5:17-6:11)
1. Jesus helar en lam man (5:17-26)
2. Jesus kallar Levi (5:27-26)
3. En fråga om fasta (5:33-39)
4. Jesus är sabbatens Herre (6:1-5)
5. En man med förlamad hand (6:6-11)
C. Jesus undervisar lärjungarna (6:12-49)
1. Jesus utväljer tolv apostlar (6:12-16)
2. Jesus tjänar en stor folkskara (6:17-19)
3. Saligprisningarna (6:20-23)
4. Jesus uttalar fördömelser (6:24-26)
5. Älska dina fiender (6:27-36)
6. Dömande av andra (6:37-42)
7. Ett träd och dess frukt (6:43-45)
8. Bygg ditt hus på klippan (6:46-49)
D. Vem är denne Jesus? (7:1-50)
1. Jesus helar en officers slav (7:1-10)
2. Jesus reser upp en änkas son (7:11-17)
3. Utsända från Johannes Döparen (7:18-35)
4. En syndig kvinna förlåten (7:36-50)
E. Jesus undervisar i liknelser 8:1-21)
1. Kvinnor som följde Jesus (8:1-3)
2. Liknelsen om såningsmannen (8:4-8)
3. Liknelsernas syfte (8:9-15)
4. En lykta under ett kärl (8:16-18)
5. Jesu mor och bröder (8:19-21)
F. Jesus, Herre över naturen, demoner, sjukdomar och död (8:22-56)
1. Jesus stillar stormen (8:22-25)
2. Jesus helar en demonbesatt man (8:26-39)
3. Jesus botar en kvinna och Jairos dotter (8:40-56)
G. Jesus och de Tolv (9:1-50)
1. Jesus sänder ut de Tolv (9:1-6)
2. Herodes Antipas förbryllas över Jesus (9:7-9)
3. Jesus utspisar 5000 (9:10-17)
4. Petrus bekänner Jesus som Kristus (9:18-20)
5. Jesus förutsäger sin död (9:21-22)
6. Jesus undervisar sina lärjungar (9:23-27)
7. Förvandlingen (9:28-36)
8. Jesus helar en pojke med oren ande (9:37-43a)
9. Jesus förutsäger åter sin död (9:43b-45)
10. Vem är störst? (9:46-48)
11. Den som inte är emot oss är för oss (9:49-50)
V. Färden till Jerusalem (9:51-19:27)
A. Det första omnämnadet av färden till Jerusalem (9.51-13:21)
1. Missionen i Samarien (9:51-56)
2. Kostnaden av att följa Jesus (9:57-62)
3. Missionen av de sjuttiotvå (10:1-24)
4. Liknelsen om den barmhärtige samariern (10:25-37)
5. Marta och Maria (10:38-42)
6. Herrens bön (11:1-13)
7. Jesus och djävulen (11:14-23)
8. En oren ande återvänder (11:24-26)
9. Olika varningar och undervisningar (11:27-13:9)
10. Jesus botar på en sabbat (13:10-17)
11. Liknelserna om senapskornet och surdegen (13:18-21)
B. Andra omnämnandet av färden till Jerusalem (13:22-17:10)
1. Den trånga dörren (13:22-30)
2. Klagan över Jerusalem (13:31-35)
3. Botandet av en man på sabbaten (14:1-6)
4. Olika undervisningar och liknelser (14:7-17:10)
C. Tredje omnämnandet av färden till Jerusalem (17:11-19:27)
1. Jesus renar tio leprasjuka (17:11-19)
2. Det kommande riket (17:20-37)
3. Liknelsen om den ihärdiga änkan (18:1-8)
4. Liknelsen om fariseen och skatteindrivaren (18:9-14)
5. Jesus välsignar barnen (18:15-17)
6. En rik högt uppsatt man (18:18-30)
7. Jesus förutsäger sin död en tredje gång (18:31-34)
8. Jesus botar en blind tiggare (18:35-43)
9. Jesus och Sackaios (19:1-10)
10. Liknelsen om bra och dåligt förvaltarskap (19:11-27)
VI. Jesu tjänst i Jerusalem (19:28-21:38)
A. Triumfatoriskt intåg (19:28-40)
B. Jesus gråter över Jerusalem (19:41-44)
C. Jesus renar templet (19:45-48)
D. Jesu auktoritet ifrågasätts (20:1-8)
E. Liknelsen om de onda vinodlarna (20:9-18)
F. Betala skatt till Kejsaren (20:19-26)
G. Saddukeernas fråga om uppståndelsen (20:27-40)
H. Vems son är Kristus? 20:21-44)
I. Akta er för de skriftlärda (20:45-47)
J. Änkans offer (21:1-4)
K. Jesus förutsäger förstörelsen av templet och Jerusalem (21:5-24)
1. Jesus förutsäger templets förstörelse (21:5-6)
2. Tecken före förstörelsen (21:7-9)
3. Folk ska resa sig mot folk (21:10-19)
4. Jesus förutsäger Jerusalems förstörelse (21:20-24)
L. Jesus förutsäger Människosonens ankomst (21:25-38)
1. Människosonens ankomst (21:25-28)
2. Lärdomen om fikonträdet (21:29-33)
3. Håll er vakna (21:34-38)
VII. Jesu lidande och död (22:1-23:56)
A. Planen att döda Jesus, och påskmåltiden (22:1-38)
1. Planen att döda Jesus (22:1-6)
2. Förberedelsen för påskmåltiden (22:7-13)
3. Påskmåltiden och nattvardens institution (22:14-23)
4. Vem är störst? (22:24-30)
5. Jesus förutsäger Petrus förnekelse (22:31-34)
6. Skriften måste fullbordas i Jesus (22:35-38)
B. Arrestering och rättegång (22:39-23:56)
1. Jesus ber på Olivberget (22:39-46)
2. Förräderiet och arresteringen av Jesus (22:47-53)
3. Petrus förnekar Jesus (22:54-62)
4. Jesus hånas (22:63-65)
5. Jesus inför Sanhedrin (22:66-71)
6. Jesus inför Pilatus (23:1-5)
7. Jesus inför Herodes Antipas (23:6-16)
8. Pilatus överlämnar Jesus till att korsfästas (23:18-25)
9. Korsfästelsen (23:26-43)
10. Jesu död (23:44-49)
11. Jesus begravs (23:50-56)
VIII. Jesu uppståndelse (24:1-53)
A. Den tomma graven (24:1-12)
B. Jesus uppenbarar sig på vägen till Emmaus (24:13-35)
C. Jesus uppenbarar sig för sina lärjungar (24:36-49)
D. Jesu himmelsfärd (24:50-53)
✱ ESV Study Bible® Notes, copyright 2008 Crossway. Authorized translation of the English edition of the ESV Study Bible introductions, copyright 2008 Crossway. This translation is published and sold by permission of Crossway, the owner of all rights to publish and sell the same.
ESV Studie Bibel® Kommentarer, copyright 2008 Crossway. Auktoriserad översättning av den engelska utgåvan av ESV Studie Bibel introduktioner, copyright 2008 Crossway. Denna översättning är publicerad och såld med tillstånd av Crossway, ägaren av alla rättigheter för att publicera och sälja densamma.
Översättning från engelskan: Ragnar Blomfelt