(Översättning från ESV Study Bible, Introduction to Mark.✱)
Författare och titel
Omfattande belägg från de tidiga kyrkofäderna bekräftar att Petrus vidarebefordrade berättelser om Jesu ord och gärningar till sin följeslagare och författare, Johannes Markus. Av särskild betydelse i detta sammanhang är de korta uppgifterna av Papias (biskop av Hierapolis, ca. 120 e.Kr.), bevarade av Eusebios av Caesarea (260-340). Papias uppger att han fått muntlig tradition från Johannes, äldste och apostel, och han förde vidare följande om Markus: (1) han var Petrus sekreterare, (2) han skrev ner exakt allt han kunde minnas av Petrus ord, som den sistnämnde hade anpassat efter det behov som var för handen, (3) han var inte ett ögonvittne till Jesus, inte heller en lärjunge (men se not till Mark 14:52), och (4) det var hans strävan att inte utelämna eller förvränga något. Papias drog slutsatsen att Markusevangeliet får sin apostoliska och pålitliga särprägel från sin källa Petrus (Eusebios, Kyrkohistoria 2.15.1-2, 3.39.14-16).
Inre belägg stöder också kyrkofädernas vittnesmål om att Petrus står bakom Markusevangeliet. Markusevangeliets redogörelse är särskilt levande när händelser återges där Petrus är inblandad. Det återger Petrus svagheter, liksom hos samtliga lärjungar, och det utelämnar lovvärda eller beaktansvärda hänvisningar till Petrus som det redogörs för i Matteus- och Lukasevangeliet. Det har också visat sig att det finns en viss strukturell likhet mellan Petrus tal i Caesarea (Apg 10:34-43) och Markusevangeliet.
Datering och ort
Extern och intern information talar övertygande för Rom som platsen för utarbetande, och dateringen för Markusevangeliet till mitten eller slutet av 50-talet e.Kr. (men vissa forskare daterar den till mitten eller slutet av 60-talet, se nedan). Argumentet som talar för mitten eller slutet av 50-talet är att Apostlagärningarna slutar med Paulus fångenskap ca 62 e.Kr. vilket leder många forskare till tron att Apostlagärningarna skrevs ungefär då. (Andra menar att Apostlagärningarna kunde ha skrivits vid en senare tidpunkt eftersom det avgörande i Apostlagärningarna är att evangeliet hade nått Rom.) Om Apostlagärningarna skrevs i början av 60-talet, då skrevs Lukasevangeliet före Apostlagärningarna (jfr Luk 1:3 med Apg 1:1), någon gång i början av 60-talet. Och om Lukas är beroende av Markusevangeliet för mycket av hans material och för den övergripande strukturen (en majoritetsuppfattning bland forskare i dag), då skrevs Markusevangeliet före Lukasevangeliet. Detta skulle placera Markusevangeliet i mitten eller slutet av 50-talet. Och faktiskt passar en sådan datering bra ihop med en tidig kyrkotradition som hävdar att Petrus var i Rom i början eller mitten av 50-talet. Eusebios (skrev ca 325 e.Kr.) säger: ”i samma Claudius regering [han som dog 54 e.Kr.] ledde universums Försyn … den store och mäktige Petrus till Rom … förkunnande evangeliet. … Men … Petrus åhörare … var inte nöjda med en enda som talade … utan uppmanade på alla sätt Markus … som de såg var Petrus följeslagare, till att lämna dem en skriftlig redogörelse för den muntliga undervisning de fått, inte heller upphörde de förrän de hade övertalat honom, och det blev så orsaken till Skriften som kallas Markusevangeliet” (Eusebios, Kyrkohistoria 2.14.6-2.15.1, jfr en liknande tradition i 6.14.6-7, med citat av Clemens av Alexandria, som levde ca 155-220). Anti-Marcion Prologen till Markusevangeliet (ca 160-180 e.Kr.) placerar också författandet till Petrus livstid, för det säger att Markus ”skrev detta evangelium delvis i Italien. När Petrus hörde detta godkände och bekräftade han det med sin egen auktoritet för att läsas i församlingen. ”
Men om en något senare datering för Lukasevangeliet/Apostlagärningarna antas, eller om likheterna mellan Markus- och Lukasevangeliet inte påvisar att Lukas använde en färdig skriftlig kopia av Markusevangeliet, då är en datering för Markusevangeliet i mitten eller slutet av 60-talet möjlig. Några finner stöd för detta i ett uttalande av Irenaeus (död ca 195 e.Kr.) att ”Efter deras [Petrus och Paulus] bortgång, så gav oss Markus, Petrus lärjunge och uttolkare, i skrift vad som hade predikats av Petrus” (Mot Heresierna 3.1.2). Om Petrus ”bortgång” avser hans död, och Petrus dog 64 e.Kr. då skrevs Markusevangeliet efter 64, det år Petrus dog. Å andra sidan behöver detta inte avse skrivandet utan utgivningen av Markusevangeliet, eller så talar det om Petrus och Paulus ”bortgång” från Rom, inte deras död. Så en datering i mitten eller slutet av 50-talet är mest troligt, men en datering i mitten av 60-talet är möjlig.
Tema
Markusevangeliets främsta syfte och tema är att presentera och hävda Jesu universella uppmaning till lärjungaskap. Markus återvänder ofta till detta tema, och allt eftersom berättelsen fortgår kategoriserar han sin huvudsakliga publik som antingen efterföljare eller motståndare till Jesus. Översikten (se nedan) visar att Markusevangeliets centrala ansats i att presentera och stödja denna uppmaning är att skildra Jesu identitet och undervisning. Detta faktum innebär att lärjungaskap för Markusevangeliet är i huvudsak en relation med Jesus, och inte bara att följa en viss uppförandekod. Gemenskap med Jesus markerar hjärtat i lärjungens liv, och denna gemenskap inkluderar att förtrösta på honom, att bekänna honom, att uppmärksamma hans gärningar, att följa hans undervisning, och att formas av relationen till honom. Lärjungaskap innebär också att vara redo att möta den typ av avvisande som Jesus mötte.
Syfte, omständighet och bakgrund
Fastän Markus skrev från Rom, så var Markusevangeliet författat för den bredare kyrkan som en redogörelse av Petrus apostoliska vittnesbörd. Även under den första kristna tiden nämndes ofta hednakristna som mottagare av detta evangelium. Markusevangeliets adressater är till stor del obekanta med judiska seder. Han har för avsikt att göra dem bekanta med dessa seder eftersom de endast då kan förstå Jesu ankomst som kulmen av Guds verk med Israel och hela världen.
Centrala teman
1. Jesus avser tillrättalägga messianska förväntningar och missförstånd. 1:25, 34, 44, 3:12, 4:10-12, 5:18-19, 43, 8:30, 9:9.
2. Jesus är människa. 3:5, 4:38, 6:6, 7:34, 8:12, 33, 10:14, 11:12, 14:33-42.
3. Jesus är Guds Son. 1:11, 3:11, 5:7, 8:38, 9:7, 12:6-8, 13:32, 14:36, 61. 15:39.
4. Jesus är Människosonen med all makt och auktoritet. 1:16-34, 2:3-12, 23-28, 3:11, 4:35-41, 6:45-52, 7:1-23, 10:1-12.
5. Jesus måste lida som Människosonen. 8:31, 10:45, 14:21, 36.
6. Jesus är Herre. 2:28, 12:35-37, 14:62.
7. Jesus kallar sina efterföljare att efterlikna honom i ödmjuk tjänst, självförsakelse, och lidande. 8:34-38, 9:35-37, 10:35-45.
8. Jesus undervisar om Guds rike, och låter förstå att Gud fortsätter att kalla ett folk åt sig själv. Kap. 4. Jfr 1:15, 9:1, 14:25, 15:43.
Summering av frälsningshistorien
Markusevangeliet berättar om Jesu ankomst för att bringa evig frälsning – i enlighet med profetior i GT – och för att triumfera över synd och Satan. Den definitiva uppfyllelsen kommer med hans korsfästelse och uppståndelse.
Litterära kännetecken
Av de fyra Evangelierna är Markusevangeliet den mest tydliga ”dramadokumentären”, bestående av uppseendeväckande ”klipp” såväl som av karakteristiska eller representativa händelser, brottstycken av tal eller dialoger, och kommentarer av berättaren. När Markus berör personliga data är han en noggrann iakttagare. Markusevangeliet är dock inte en biografi i modern mening eftersom det inte finns något försök att beskriva Jesus fysiskt, eller behandla hans familjs ursprung, eller skildra Jesu inre liv. Snarare, liksom andra antika biografier (som kallades bios eller ”livsskildring”), är Markus syfte att tala om Jesu gärningar och förkunnelse som framställer hans verksamhet och mission. Boken är förstås samtidigt en indirekt förkunnelse och ett apologetiskt arbete som antyder försoningsinnebörden av de händelser som beskrivs. Alla Evangelier är hjälteberättelser. Dessutom består Markusevangeliet av den vanliga samlingen av underliggande genres som vi finner i NT:s Evangelier: kallelseberättelser, igenkännandeberättelser, vittnesbördsberättelser, mötesberättelser, konflikt- eller kontroversberättelser, förklaringsberättelser, mirakelberättelser, liknelser, samtal och undervisning, ordspråk eller talesätt, passionsberättelser och uppståndelseberättelser.
Även om det övergripande formatet i Markusevangeliet är berättande, så består det inte av en kontinuerlig berättelse utan av en samling åtskilda delar. Där finns masscener, mindre gruppscener, offentliga scener och privata scener. Bokens slutresultat består av ett collage eller en mosaik av Jesu liv. Det bästa sättet att få grepp om detta format är att betrakta sig själv som Markus reskamrat när han redigerar ihop sin dokumentär om Kristi liv. Det viktigaste sammanhållande kitet i mosaiken är huvudpersonen själv – Kristus.
Markusevangeliet (det kortaste av de fyra) är en rask och kvick berättelse. Markus har för vana att inkludera levande och beskrivande detaljer, och han föredrar grekiska verb som skildrar en aktiv gärning. Han noterar ofta människors reaktioner på vad Jesus gjorde och sa. Liksom alla historieberättare valde Markus sitt material utifrån två kriterier: han valde händelser som var typiska eller representativa i Jesu liv (så som helandemirakler och liknelseberättelser), och unika engångshändelser (särskilt sådana som var länkade med Jesu korsfästelse och uppståndelse).
Tidslinje
6 f.Kr. Johannes Döparen föds
5 f.Kr. Jesus föds.
4 f.Kr. Jesu familj flyr till Egypten, Herodes den store dör, Jesu familj beger sig till Nasaret.
8 e.Kr. Jesus (12 år) samtalar med lärare i templet.
8-28/30 e.Kr. Jesus arbetar som snickare i Nasaret.
28-29 Johannes Döparen börjar sin tjänst.
28-30 Jesus börjar sin tjänst, Petrus blir en Jesu lärjunge.
33 (eller 30) Jesus blir korsfäst, och uppstår.
44-47 Johannes, vars andra namn var Markus, förenar sig med Paulus och Barnabas när de besöker Jerusalem för att lindra fattigdomen där. Markus följer med Barnabas och Paulus på deras första missionsresa.
48/49-51 Barnabas tar med sig Johannes Markus till Cypern.
50-54 Johannes Markus träffar Petrus i Rom.
53-55 Markusevangeliet skrevs.
60-62 Paulus, i husarrest i Rom, kallar till sig Markus som tjänar som hans ombud i Mindre Asien.
62-63 Petrus som är i Rom skriver Första Petrusbrevet, och Markus är med honom.
64-67 Petrus blir martyr i Rom.
67 Jerusalems församling flyr till Pella.
70 Jerusalems tempel förstörs.
(En del årtal är ungefärliga.)
Markusevangeliets ram
Markusevangeliets händelser inträffar nästan uteslutande inom Palestina, ett område som sträcker sig ungefär från Caesarea Filippi i norr till Beer Sheva i söder. Under denna tid styrdes det av romerska riket. Boken inleds med att Johannes döper Jesus under den tid då Pontius Pilatus och tetrarkerna Antipas och Filippos regerade, och avslutas med Jesu död och uppståndelse omkring tre år senare.
Översikt
I. Introduktion (1:1-15)
II. Manifestation av Jesu auktoritet (1:16-8:26)
A. Jesu tidiga tjänst i Galileen (1:16-3:12)
B. Jesu senare tjänst i Galileen (3:13-6:6)
1. De Tolv kallas (3:13-35)
2. Liknelser (4:1-34)
3. Naturmirakel, exorcism och helande (4:35-5:43)
4. Förkastelse i Nasaret (6:1-6)
C. Verksamhet bortom Galileen (6:7-8:26)
1. De Tolv utsänds (6:7-13)
2. Johannes Döparens död (6:14-56)
3. Undervisning om moralisk orenhet (7:1-23)
4. Öppning för hednafolken (7:24-30)
5. Ytterligare mirakler i Dekapolis och Betsaida (7:31-8:26)
III. Jesu auktoritet prövas i lidande (8:27-16:8)
A. Resa till Jerusalem (8:27-10:52)
1. Petrus bekännelse (8:27-33)
2. Kallelse till lärjungaskap (8:34-9:1)
3. Förvandling och helande (9:2-29)
4. Instruktion i lärjungaskap: att sätta andra först (9:30-50)
5. Instruktion i lärjungaskap: skilsmässa, rikedom, ödmjukhet (10:1-52)
B. Inträde i Jerusalem och dom över staden (11:1-13:37)
1. Triumferande inträde i Jerusalem (11:1-11)
2. Jesu dom över religiösa ledare (11:12-12:44)
3. Jesus och den kommande domen (13:1-37)
C. Död och uppståndelse i Jerusalem (14:1-16:8)
1. Förräderi (14:1-52)
2. Rättegång (14:53-15:20)
3. Korsfästelse och uppståndelse (15:21-16:8)
[4. Ett längre tilläggsavslut av Markusevangeliet (16:9-20). Se fotnot och kommentar.]
✱ ESV Study Bible® Notes, copyright 2008 Crossway. Authorized translation of the English edition of the ESV Study Bible introductions, copyright 2008 Crossway. This translation is published and sold by permission of Crossway, the owner of all rights to publish and sell the same.
ESV Studie Bibel® Kommentarer, copyright 2008 Crossway. Auktoriserad översättning av den engelska utgåvan av ESV Studie Bibel introduktioner, copyright 2008 Crossway. Denna översättning är publicerad och såld med tillstånd av Crossway, ägaren av alla rättigheter för att publicera och sälja densamma.
Översättning från engelskan: Ragnar Blomfelt