(Översättning från ESV Study Bible, Introduction to Matthew.✱)
Författare och titel
Eftersom inget av de fyra Evangelierna innehåller namnen på sina författare i originalmanuskripten, så är de alla i teknisk mening anonyma. Detta är inte förvånande, eftersom författarna sannolikt sammanställde deras Evangelier för medlemmar i deras egna församlingar, för vilka de redan var väl kända. Men historiska dokument från kyrkans tidiga historia ger ändå betydelsefull insikt vad gäller Evangeliernas författarskap. Kyrkans tidigaste traditioner är samstämmiga i att tillskriva det första Evangeliet till Matteus, den f.d. skatteindrivaren som följde Jesus och blev en av hans tolv lärjungar. De tidigaste och viktigaste av dessa traditioner kommer från det andra århundradet i skrifter av Papias, biskop av Hierapolis i Mindre Asien (ca 135 e.Kr.), och Irenaeus, biskop av Lyon i Gaul (ca 175 e.Kr.). Eftersom dessa tidiga kyrkoledare antingen direkt eller indirekt hade kontakt med den apostoliska gemenskapen så var de mycket förtrogna med Evangeliernas ursprung. Dessutom finns nu inga konkurrerande traditioner (om de alls funnits) som tillskriver Matteusevangeliet någon annan författare. Om Matteus inte skrev boken är det svårt att se varför den falska uppgiften skulle bära namnet på en relativt obemärkt apostel när mer välkända och allmänna gestalter kunde ha valts (t.ex. Filippos, Tomas, eller Jakob).
Att Matteus är författaren förnekas av en del moderna forskare, särskilt utifrån uppfattningen att författaren till Matteusevangeliet lånat mycket av sitt material från Markusevangeliet. Med tanke på att Matteus var en apostel medan Markus inte var det, så tänker man att Matteus inte skulle ha behövt (eller valt) att vara beroende av Markus material. Men även om Matteus hade lånat från Markusevangeliet så skulle det bara ha ökat Matteusevangeliets apostoliska trovärdighet eftersom beläggen vittnar om att Markus själv i stor utsträckning förlitade sig på aposteln Petrus vittnesbörd.
När Jesus kallade Matteus satt denne i skatteindrivarnas bås (9:9) och samlade in skatter åt Herodes Antipas, och det kan ha skett längs en kommersiell handelsväg drygt 6 km från Kafarnaum. Men eftersom berättelsen kring kallelsen av Matteus placeras i Kafarnaum (9:1, 7, 10, jfr 4:13), så kan detta skattebås ha varit vid Galileiska sjön i Kafarnaum, eftersom Herodes också beskattade fiskare. Vid sin kallelse i första Evangeliet omnämns han som ”Matteus” (9:9), medan Markus- och Lukasevangeliet benämner honom ”Levi, Alfaios son” (Mark 2:14) och ”Levi” (Luk 5:27). Orsaken till namnvarianterna har väckt mycket diskussion, men de flesta forskare menar att skatteindrivaren hade två namn, Matteus Levi, som han antingen hade från födseln eller tog efter sin omvändelse. Hans yrke som skatteindrivare innebar att han fick träning i skrifttekniker och därmed kunde skriva, medan hans identitet som galileisk judekristen vittnar om hans förmåga att tolka Jesu ord och handlingar i ljuset av GT:s messianska förväntningar.
Datering
Exakt datering för när Matteusevangeliet skrevs är inte känt. Några forskare argumenterar för en senare datering än Jerusalems förstörelse år 70 e.Kr. eftersom Jesus anspelar på denna händelse i 24:1-28. En sådan slutsats kan förstås endast motiveras om man förnekar Jesu förmåga att förutsäga framtiden. Mot bakgrund av Irenaeus påstående (ca 175 e.Kr.) att Matteus utarbetade sitt Evangelium medan Petrus och Paulus fortfarande levde (Irenaeus, Mot Heresierna 3.1.1), så är det traditionellt daterat till slutet av 50-talet eller början av 60-talet.
Tema
Detta är berättelsen om Jesus från Nasaret. Det är nedtecknat av aposteln Matteus som ett övertygande vittnesbörd om att Jesus är den sedan länge förväntade Messias, som kom med Guds rike till jorden och som är den profetiska uppfyllelsen av Guds löfte om sann fred och befrielse för både judar och icke-judar.
Syfte, omständighet och bakgrund
Matteus utformade sin berättelse för att påvisa Jesu messianska identitet, hans arv av Davids kungadöme över Israel, och hans uppfyllelse av löftet till hans förfader Abraham (Matt 1:1) att vara en välsignelse för alla nationer (1 Mos 12:1-3). Så i stor utsträckning är Evangeliet av Matteus ett evangeliskt verktyg avsett för hans judiska fränder, till att förmå dem att erkänna Jesus som sin länge väntade Messias. Samtidigt uppenbarar Evangeliet tydligt för icke-judar att frälsningen genom Jesus, Messias, är tillgänglig för alla folkslag. Matteusevangeliet uppmuntrar de judekristna att stå fasta mitt under motståndet från såväl sina egna landsmän som från hedningar. De kan vara trygga i kunskapen om deras medborgarskap i Guds rike.
Mot bakgrund av ett sådant motstånd till Jesu budskap fastställer Matteusevangeliet Kristi församlings identitet som Guds sanna folk, som nu finner sin enhet i tjänsten för Jesus, trots tidigare barriärer av ras, klass och religion. Hans evangelium ger nödvändig instruktion för alla framtida lärjungar, judar och icke-judar, som bildar en ny gemenskap centrerad på hängivenhet och lydnad för Jesus, Messias, mitt bland betydande motstånd.
Många forskare har föreslagit att den framstående församlingen i Antiochia i Syrien, vars medlemmar inkluderade både judar och icke-judar (jfr Apg 11:19-26, 13:1-3), var Matteusevangeliets avsedda målgrupp. De pekar på Evangeliets inflytande på Ignatius, en tidig biskop i Antiochia. Samtidigt hade Matteusevangeliet ett budskap till alla spirande församlingar under sin tid, och Evangeliet verkar ha cirkulerat snabbt och brett.
Tidslinje
6 f.Kr. Johannes Döparen föds.
5 f.Kr. Jesus föds i Betlehem.
4 f.Kr. Jesu familj flyr till Egypten, återvänder till Nasaret.
8 e.Kr. Jesus, 12 år, samtalar med lärare i templet.
8-28/30 e.Kr. Jesus arbetar som snickare i Nasaret.
28/29 e.Kr. Johannes Döparen börjar sin tjänst.
28/30 Jesus börjar sin tjänst, Matteus blir en lärjunge.
33 (el. 30) Jesus blir korsfäst, och uppstår.
55-65 Matteusevangeliet skrivs.
67 Jerusalems församling flyr till Pella.
70 Jerusalems tempel förstörs.
(En del årtal är ungefärliga.)
Summering av frälsningshistorien
Jesus kom som den messianske Kungen inom Davids ätt för att uppfylla GT, särskilt dess löften om evig frälsning. Den slutliga uppfyllelsen kom med hans korsfästelse och uppståndelse.
Litterära kännetecken
Matteusevangeliets primära genre är evangelium (det goda budskapet). Och den arrangerade ramen för alla fyra Evangelier är skildring eller berättelse. Men utifrån berättelsens ram i Matteusevangeliet ägnas ett stort utrymme åt Jesu tal. Utöver och under detta finner vi en vanlig mängd berättelser: födelseberättelser, kallelseberättelser, mirakelberättelser, liknelser, proklamationer, mötesberättelser, passionsberättelser och uppståndelseberättelser.
Det mest anmärkningsvärda litterära inslaget i bokens format är det omväxlande mönstret kring vilken boken är organiserad. Matteusevangeliets material är baserad på en rytmisk fram- och bakåtgående rörelse mellan block av berättande material och block av förkunnelse. Det finns fem passager av långa tal. De kan betraktas som motsvarande handens fem fingrar och kan lätt ihågkommas om man listar de frågor som Jesus i allt väsentligt besvarar i varje avdelning: (1) Hur ska rikets medborgare leva (kap. 5-7)? (2) Hur ska kringresande lärjungar bete sig under sina resor i evangeliets tjänst (kap. 10)? (3) Vilka liknelser berättade Jesus (kap. 13)? (4) Vilken varning gav Jesus angående att inte hindra inträde i riket och angående förlåtelse (kap. 18-20)? (5) Hur avslutas mänsklighetens historia (kap. 24-25)? Matteus använde även en särskild formulering för att signalera dessa avdelningar, han avslutar dem med uttalandet ”När Jesus hade avslutat [detta tal]” (7:28, 11:1, 13:53, 19:1, 26:1).
Matteusevangeliets utmärkande stilistiska kännetecken inkluderar återkommande citat och återgivande från GT, och en betoning på Jesus som kunglig (även den inledande släkttavlan placerar Jesu far Josef inom Davids ätt). Dessutom är Matteus förtjust i begreppet ”Davids son” som en titel för Kristus, och uttalanden som går ut på att ”detta gjordes för att det skulle uppfyllas som profeterna hade sagt,” och formuleringen ”himmelriket är som … ”.
Centrala teman
1. Porträtt av Jesus. Jesus är den sanne Messias, Emmanuel (Gud inkarnerad hos sitt folk), Guds Son, Israels Kung, och församlingens Herre. 1:1, 23, 2:2, 14:33, 16:16, 18:20, 21:5-9.
2. Brobyggandet mellan Gamla och Nya Testamentet. Jesus uppfyller GT:s hopp och löften genom sin messianska härstamning, sin uppfyllelse av GT:s profetior och sin uppfyllelse av GT:s lag. Dessa brobyggande kvaliteter kan ha varit en anledning till att Matteusevangeliet valdes att inleda NT:s kánon. En annan möjlig orsak är att många i den tidiga kyrkan menade att Matteusevangeliet var det första Evangeliet som skrevs, och en annan orsak är att det personligen var författat av en apostel, i motsats till Markus- och Lukasevangeliet. 1:1-17, 22-23, 2:4-5, 15, 17, 23, 5:17-20.
3. Frälsningshistoria – ”exklusiv” och ”universell”. Matteusevangeliet indikerar Guds fortsatta frälsningsverk inom Israel (”exklusiv”), och förlänger detta frälsningsverk till alla folk på jorden (”universell”), genom Kristi person och verk. 10:5-6, 28:19.
4. Den nya trosgemenskapen. Den tidiga kyrkan inkluderade både judekristna och hednakristna. Matteusevangeliet uppmuntrade dem som medlemmar av Jesu universella församling att överskrida etniska och kulturella barriärer. Detta för att uppnå enighet i tjänst för Jesus, Messias. 11:28, 16:18-19, 28:19.
5. Församlingen är byggd och bevarad av Jesu ständiga närvaro. Guds frälsningsverk i nuvarande tidsålder utförs huvudsakligen av och genom församlingen, som Jesus fortsätter att bygga och bo i. Var och en som svarar på Jesu kallelse – oavsett om man är jude eller icke-jude, man eller kvinna, rik eller fattig, slav eller fri – förs in i gemenskap med hans församling för att glädja honom och delta i hans rikes gemenskap. 16:18, 18:15-20, 22:10, 28:20.
6. Ett ”stort uppdrag” för evangelisation och mission. Jesu befallning att ”göra alla folk till lärjungar” finns bara i Matteusevangeliet och har motiverat otaliga troende att gå ut till de förlorade med evangeliets goda nyheter. Så som Jesus gjorde lärjungar i sin jordiska verksamhet, så ger han i uppdrag åt sin församling att följa hans exempel. 28:19.
7. Jesu fem långa tal upptecknade i Matteusevangeliet kan ses som en handbok i lärjungaskap. Presentationen av Jesu fem långa tal, som delvis är adresserade till hans tolv lärjungar, bildar den mest omfattande samlingen av Jesu undervisande tjänst någonstans i Skriften. De målar en helhetsbild av ett liv i lydnad för Kristus, och församlingen har använt dem för att handleda lärjungar genom alla tider. Kap 5-7, 10, 13, 18-20, 24-25.
Matteusevangeliets ram
Matteusevangeliets händelser inträffar nästan uteslutande inom Palestina, ett område som sträcker sig ungefär från Caesarea Filippi i norr till Beer Sheva i söder. Under denna tid styrdes det av romerska riket. De inledande kapitlen beskriver händelser kring Jesu födelse i Judeen där Herodes hade utsetts till kung av romarna. De avslutande kapitlen avslutas med Jesu död, uppståndelse och himmelsfärd, när Pontius Pilatus och tetrarkerna Antipas och Filippos regerade.
Översikt
I. Jesus, Messias, ankomst i historien (1:1-2:23)
A. Släkttavla för Jesus, Messias (1:1-17)
B. Änglakungörelse om Jesus, Messias, födelse (1:18-25)
C. Lärda män berättar om stjärntecknet vid födelsen av ”judarnas kung” (2:1-12)
D. GT:s profetior är uppfyllda i Jesus, Messias (2:13-23)
II. Johannes Döparen förbereder framträdandet av det Messianska Riket (3:1-17)
III. Jesus, Messias, påbörjar utbredandet av det Messianska Riket (4:1-25)
A. Messias frestelser (4:1-11)
B. Jesus, Messias, börjar verka i Galileen (4:12-25)
IV. Messias auktoritativa budskap: Hans lärjungars liv i Riket (5:1-7:29) (Första Talet)
A. Inramning, Saligprisningar, och vittnen för himmelriket (5:1-16)
B. Det messianska riket i relation till lagen (5:17-48)
C. Framställning av livet i riket i den verkliga världen (6:1-7:12)
D. Varning! För eller emot Jesus? (7:13-29)
V. Messias auktoritativa kraft: Rikets kraft demonstrerad (8:1-9:38)
A. Helanden, lärjungaskap, seger över Satans fästen (8:1-9:8)
B. Oväntat lärjungaskap, mirakler, och arbetare (9:9-38)
VI. Messias budbärare och deras auktoritativa mission (10:1-42) (Andra Talet)
A. Utsändande och instruktioner för kortsiktig mission i Israel (10:1-15)
B. Instruktioner för långsiktig mission i världen (10:16-23)
C. Vad som karakteriserar missionerande lärjungar (10:24-42)
VII. Motstånd mot Messias uppstår (11:1-12:50)
A. Jesus, Johannes Döparen, och verksamhet i Galileen (11:1-30)
B. Konfrontation med Fariseerna (13:24-35)
C. Jesu lärjungar utgör hans sanna familj (12:46-50)
VIII. Hemligheter med det Messianska Riket uppenbaras i liknelser (13:1-53) (Tredje Talet)
A. Liknelsetalens inledning (13:1-23)
B. Fler liknelser berättade för folkskarorna (13:24-35)
C. Förklaringar och liknelser berättade för lärjungarna (13:36-53)
IX. Messias identitet uppenbarad (13:54-16:20)
A. Profet(er) som inte hedras (13:54-14:12)
B. Empatisk helare och Israels försörjare (14:13-21)
C. Guds Son tillbeds (14:22-36)
D. Lärare i Guds Ord och empatisk helare (15:1-39)
E. Petrus bekänner Jesus vara Kristus, den levande Gudens Son (16:1-20)
X. Messias lidande uppenbarad (16:21-17:27)
A. Lidandets offer (16:21-28)
B. Den älskade förhärligade Sonen (17:1-13)
C. Rikets söner (17:14-27)
XI. Messias samfund uppenbarad (18:1-20:34) (Fjärde Talet)
A. Vad som karakteriserar livet i rikets samfund (18:1-35)
B. Att värdera rikets samfund (19:1-20:34)
XII. Messias gör anspråk på makt över Jerusalem (21:1-23:39)
A. Jesu triumfatoriska inträde i Jerusalem: Jesu auktoritet som Messias (21:1-11)
B. Tempelreningen: Jesus proklamerar templets institution (21:12-17)
C. Förbannelse av fikonträdet: Jesu dom över nationen (21:18-22)
D. Kontroverser vid tempelplatsen över Jesu auktoritet (21:23-46)
E. Varning för de skriftlärda och fariseerna (23:1-12)
F. Fördömelse över de skriftlärda och fariseerna (23:13-36)
G. Klagan över Jerusalem (23:37-39)
XIII. Dröjesmål, Ankomst, och Messias dom (24:1-25:46) (Femte Talet [vid Olivberget])
A. Början på födslovåndorna (24:1-14)
B. ”En stor nöd” och Människosonens ankomst (24:15-31)
C. Närmandet och tiden för Jesu ankomst (24:42-25:30)
D. Liknelser som uppmanar att vaka och vara redo för Människosonens ankomst (24:42-25:30)
E. Slutdomen (25:31-46)
XIV. Den korsfäste Messias (26:1-27:66)
A. Sammansvärjning, smörjelse, förräderi inför de religiösa ledarna (26:1-16)
B. Påsken och Herrens måltid (26:17-35)
C. Getsemane: Jesu ångestfyllda bön (26:36-46)
D. Jesus arresteras (26:47-56)
E. Jesus inför judisk domstol (26:57-27:10)
F. Jesus inför romersk domstol (27:11-26)
G. Jesus, Messias, blir korsfäst (27:27-44)
H. Jesus, Messias, dör (27:45-50)
I. Vittnesbörd, kvinnliga efterföljare, och begravning (27:51-66)
XV. Uppståndelsen och uppdraget av Messias (28:1-20)
A. En tom grav och den uppståndne Jesus (28:1-10)
B. Komplott om att förneka sanningen om Jesu uppståndelse (28:11-15)
C. Det stora uppdraget av den uppståndne Jesus (28:16-20)
✱ ESV Study Bible® Notes, copyright 2008 Crossway. Authorized translation of the English edition of the ESV Study Bible introductions, copyright 2008 Crossway. This translation is published and sold by permission of Crossway, the owner of all rights to publish and sell the same.
ESV Studie Bibel® Kommentarer, copyright 2008 Crossway. Auktoriserad översättning av den engelska utgåvan av ESV Studie Bibel introduktioner, copyright 2008 Crossway. Denna översättning är publicerad och såld med tillstånd av Crossway, ägaren av alla rättigheter för att publicera och sälja densamma.
Översättning från engelskan: Ragnar Blomfelt