Israels avfall från Gud
1 Herrens ord kom till mig: 2 Gå och ropa i Jerusalems öron: Så säger Herren:
Jag minns din ungdoms godhet,
din kärlek som brud
när du följde mig i öknen,
i landet där ingen kan så.
3 Israel var avskild för Herren,
den första frukten av hans skörd.
Alla som åt av den drog på sig skuld,
de drabbades av ofärd, säger Herren.
4 Hör Herrens ord, Jakobs hus,
och alla släkter av Israels hus.
5 Så säger Herren:
Vilken orätt fann era fäder hos mig?
De gick ju bort ifrån mig
och löpte efter tomhet
och blev själva tomma.
6 De frågade inte: ”Var är Herren,
som förde oss upp från Egypten,
som ledde oss i öknen,
ett öde land med gropar,
torka och dödsskugga,
ett obebott land där ingen färdas?”
7 Jag förde er in i ett bördigt land
för att äta av dess frukt och annat gott.
Men ni kom dit och orenade mitt land
och gjorde min egendom vidrig.
8 Prästerna frågade inte:
”Var är Jahve?”
De lagkunniga kände mig inte,
ledarna syndade mot mig.
Profeterna profeterade i Baals namn
och följde värdelösa gudar.
9 Därför ska jag fortsätta
anklaga er, säger Herren,
även era sonsöner ska jag anklaga.
10 Dra bort till Cyperns kuster och se,
sänd någon till Kedar och undersök
om något sådant här inträffat där:
11 Har ett folk någonsin bytt ut sina gudar?
Ändå är de inga gudar.
Men mitt folk har bytt ut sin härlighet
mot värdelösa gudar.
12 Förfäras över detta, ni himlar,
skälv av skräck, säger Herren.
13 För två onda ting har mitt folk begått:
De har övergett mig,
källan med levande vatten.
De har gjort sig spruckna brunnar
som inte håller vatten.
14 Är Israel en träl?
Föddes han som slav?
Varför blev han ett byte?
15 Unglejon ryter och brölar mot honom.
De gör hans land öde.
Hans städer är nedbrända och övergivna.
16 Även männen från Memfis och Tachpanches
har rakat ditt huvud.
17 Har du inte vållat dig själv detta,
genom att överge Jahve din Gud
när han ledde dig på vägen?
18 Varför beger du dig till Egypten
för att dricka av Nilens vatten?
Varför beger du dig till Assyrien
för att dricka av Eufrats vatten?
19 Din egen ondska ska disciplinera dig,
ditt avfall ska bestraffa dig.
Förstå och inse därför
hur ont och bittert det är
att du överger Jahve din Gud
och inte fruktar mig,
säger Jahve, härskarornas Gud.
20 För länge sedan bröt jag sönder ditt ok
och slet av dina bojor, men du sa:
”Jag vill inte slava för dig!”
På alla höga kullar
och under alla grönskande träd
skrevade du och horade.
21 Jag hade planterat dig
som en ädel vinstock från bästa skott.
Hur kunde du då bli en rutten,
främmande vinstock för mig?
22 Om du än tvättar dig med lut
och mängder av såpa,
består dina syndafläckar inför mig,
säger Herren Jahve.
23 Hur kan du påstå att du inte orenat dig
eller följt baalerna?
Se bara på ditt beteende i dalen,
inse vad du gjort!
Du är som ett ystert kamelsto
som ränner hit och dit,
24 som en vildåsna van vid öknen
flåsande i sin brunst.
Vem kan tygla hennes begär?
Den som vill ha henne tröttar inte ut sig.
Vid parningstiden är hon lätt att finna.
25 Gå inte barfota och låt inte strupen törsta!
Men du svarar: ”Det är ingen idé,
jag älskar främmande gudar
och tänker följa dem.”
26 Som tjuven skäms när han fångas,
ska Israels hus få skämmas,
dess kungar och furstar,
präster och profeter.
27 De säger till trästycket: ”Du är min far”,
och till stenen: ”Du födde mig”.
De vänder ryggen mot mig och inte ansiktet.
Men i ofärdens tid säger de:
”Res dig och hjälp oss!”
28 Var är dina gudar som du gjorde åt dig?
Låt dem resa sig och hjälpa dig
när ofärd drabbar dig!
För dina gudar, Juda, är lika många
som dina städer.
29 Varför anklagar ni mig?
Ni har alla gjort uppror mot mig, säger Herren.
30 Jag slog era söner förgäves,
de lät sig inte tillrättavisas.
Era svärd slukade profeterna
likt ett rovgirigt lejon.
31 Du släkte, beakta Herrens ord!
Har jag varit en öken för Israel
eller ett land av tjockt mörker?
Varför säger mitt folk:
”Vi gör vad vi vill och lämnar dig för alltid!”
32 Kan en jungfru glömma sitt smycke
eller en brud sitt skärp?
Men mitt folk har glömt mig i alla tider.
33 När du söker älskog
är du uppfinningsrik!
Även de onda lär du upp.
34 På dina kläder finns blod
från oskyldigt fattigfolk.
Det var ej vid inbrott du kom på dem.
35 Likväl säger du: ”Jag är oskyldig,
Gud är inte vred på mig.”
Men se! Jag ska ställa dig till svars
eftersom du påstår dig vara utan synd.
36 Du far hit och dit och är ombytlig!
Men Egypten ska svika dig
liksom Assyrien svek dig.
37 Även från Egypten måste du gå
med händerna över huvudet,
för Herren har förkastat dem du litar på.
Du har inget att hämta från dem.
2:8. i Baals namn. Baal var Kanaaneernas främste gud vars namn betyder ”Herre”.
© Ragnar Blomfelt